Kom ihåg att jag aldrig sagt att jag är snäll

Tänk om jag skulle resa mig upp i föreläsningssalen och meddela, att det docenten säger är ren lögn. Om jag skulle vända mig om och se mina studentkollegor i ögonen och berätta, att människovärdet varierar. Och att det docenten säger är att förneka somliga människors rätt att ha ett värde över huvud taget.

Tänk om jag skulle börja prata om att det just nu finns barn som varken har bostad eller mat för dagen. Nej, inte i något avlägset afrikanskt land utan här i Sverige.

och ännu värre... tänk om jag skulle säga, att det inte alls är de människor vi kallar socialt missanpassade som begår de värsta brotten. Tänk om jag skulle påstå att de värsta brotten inte ens lagförs.

Nej det är nog bäst att jag tiger.
Just nu är det nog bäst. För just nu, när jag bara är en före detta gathora utan akademiska meriter har det jag tänker och säger ett mycket mariginellt värde.
Ja, själva min person är rätt betydelselös.
Om man jämför.
Med docenten som tjänar lika mycket om dagen som den som syr hans byxor tjänar på ett helt år.
Herregud, den där docenten. Som raljerar om våld i hemmet som något man får ha överseende med. En privatsak. Och så tror han att han är rolig. Att vi ska skratta åt att han är ironisk.
Och inte menar vad han säger.

Men varför får jag ilningar i visdomständerna? Och varför tror jag att han flörtar med mig som ser ut som den svagaste av alla utstötta?
Antingen är jag paranoid eller också har jag onda aningar för att jag faktiskt är rätt klok ändå.

och på något sätt tycker jag det ska bli spännande att avslöja honom....