Ibland får jag kommentarer som gör mig tvärförbannad.
Som efter förra inlägget, en människa (anonym såklart) som skriver att han/hon/den/det "undrar" - eftersom jag skriver "så bra"
Inte vet jag om jag tolkar det rätt - men vad jag förstår så är det svårt för somliga att tro, att missbrukare och tjyvpack kan ha något mellan öronen.
Som om det är intelligensen eller förmågan att läsa och skriva som håller människor på rätt sida om lagen.
Det är bland annat den synen på mänskligt utanförskap som håller pöbeln på plats.
Om ingen räknar med drägget, inte erbjuder chanser att visa vad fattigt folk och utslagna faktiskt går för, då är man ju säker på att hålla kvar dem /oss under fattigdomsstrecket.
För tänk om många skulle göra som jag, sticka upp huvudet och fixa gymnasiekompetens på tvåochenhalv månad och sen komma in på universitetet. Då skulle det ju så småningom sitta människor med färsk erfarenhet av utanförskap på alla möjliga ställen i samhället. Och möjligen skulle då en del värderingar liksom ställas uppochner.
Så att pissluktande farbröder fick egna bostäder och en värdig plats att dricka sin t-sprit.
Eller kanske samla sina botaniska uppslagsböcker.
Nån gång ska jag skriva om mina goaste farbröder. De där som har visheten inbyggd bland specialintressen ingen tror dem om. Anders som kan berätta om vartenda konstverk i louvren, i alla fall om flera hundra av dem, Peter som känner till de flesta av våra arkitekter och deras förkärlekar för diverse material och vinklar... och Olof som vet allt om fjärilar och steklar. Och som aldrig stått naken under rinnande vatten eftersom det skulle döda mikroorganismerna som han värnar så om...
Ja fy fan vilka fördomar det går att ha om folk.
Mina egna fördomar handlar förresten också om misstro - jag har svårt att tro, att människor som springer omkring i golfutstyrsel och försöker hitta hålet är riktigt kloka.... typ.
Det blir nog en fruktansvärt svår omställning för mig när jag så småningom går från att inte äga något till att ha en månadslön som jag för tillfället kanske får ihop på ett halvår... undrar om intelligensen sjunker med antal kronor i lön...
(Förlåt alla halvförmögna och rika, mina fördomar hindrar mig från att ta er riktigt på allvar, jag ska försöka bättra mig. jag lovar. Och jag hoppas ni hjälper mig! Puss!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Du skriver helt jävla underbart!
Jag vill inte vara anonym!!!!!!!
Jag följer det du skriver med stort intresse. Du har rest dig från botten och nu kan det bara gå uppåt.
Hejar på dig och önskar dig all lycka och framgång.
/Sara
En liten öm tå där kanske? En fördom även från din sida? När man hittar en blogg med så sjukt snyggt sorterade bokstäver så börjar man undra en hel del. De bloggarna sticker nämligen ut så väldigt mycket från mängden. Jag skulle också undra om det var verklighet eller påhittat. Men nu har jag turen att få din person verifierad från säkra källor...
Men på tal om fördomar så ska jag avslöja min när det gäller uteliggare och pissluktande farbröder. Jag tror nämligen att där hittar man alla missförstådda genier. De som är för smarta för att passa in i samhället. Jag är inte alls förvånad över de gubbar du beskriver. Jag har jobbat åt en pissfarbror. Han var överdjävligt smart på sitt område (fiskar och växter som lever i recirkulerande system). Men klädstilen, frysyren och det asociala beteendet behöll han även som nykter.
(Och ja, jag törs säga detta eftersom du har tillåtelse att banna mig i min blogg. Kram)
Jamen gud jag har tusentals fördomar om folk som spelar golf, äger märkesväskor och går på date med män som de inte respekterar för annat än deras plånböcker... typ. Jag är sjukt ful sörru. Skäller på andra och bär mig lika illa åt själv.
Har korpis skvallrat om mig eller?
skön brud det.
Hej, jag har inte sett till ditt mail ännu. Fick ett igårkväll från dig som jag svarade på strax efter 01.00 natten till idag...
Hoppas du haft en bra dag. /Jenny
Här är en av mina fördommar:
När man misshandlar kroppen med droger så tappar man en del av huvudet.
Antingen är du ett bevis på att jag har fel, eller så hade du nobelprishuvud före, så att det räcker och blir över även efter.
Klockrent !!! Började läsa din blogg för någon vecka sen och nu har den blivit ett "gift".Tack för att du delar med dig av ditt liv. Helt fantastisk blogg.
All kärlek och nattikram
Tur att man är en fattig pensionär med en massa livserfarenhet och knäpp humor. Då kanske man vågar säga vad man tycker....:-)
Bland annat tycker jag att du ska fortsätta som du gör. Du har allt att vinna!
Cecilia N - Fördomar har man ju så länge man inte blir överbevisad.Jag kan jämföra med en kompis som varit i en sekt. En av de intelligentaste kvinnor jag känner. Hon var såklart helt rubbada så länge hon var "drogad av sekten" precis som jag var rubbad så länge jag var drogad. Men när man vaknar, kommer ur skiten, är det inte bara man själv som hittar ut, i bästa fall har man en massa erfarenheter att lägga till sin personlighet, sånt som såsmåningom kan bli användbart.
Men det är klart, man blir ju inte mer intelligent av att leva utanförliv. Inte mindre heller. Om man inte har otur och får hjärnskador som sätter sig på perception och kognition och så - då kan nog iq sjunka, i alla fall den del som man brukar mäta. (Du ser, jag har läst på...)
Hoppas dina fördomar minskar med hjälp av mig, mina minskar med hjälp av dig och andra som kommenterar mina texter! puss!
Nej Ebba, korpis har inte skvallrat om dina åsikter. Mer skvallrat om att du finns på riktigt. Att även du har fördommar skvallrar du om själv här på bloggen... ;)
Jag e handikappad å sitter i el-rulle när jag är ute å går med hunden. Sitter man i rullstol tror folk att man e lite koko i huvudet!!! De kan behandla en som en barnrumpa om man inte passar sig. För sitter man i rullstol så MÅSTE man väl va lite efterbliven iallafall??
Stå på dig, det gör jag. Jag håller huvudet högt å är stolt över att jag är jag, trots rullstol!!! Kram Renée
Fördomar har alla, det gäller bara att välja att inte agera på sina fördomar. Utan att låta folk visa vilka de är innan man drar dem över kammen.
Intelligens har inget att göra med hur man lever sitt liv. Jag är djupt övertygad om att det är andra saker som påverkar hur det blir. Lika övertygad om det som jag är över att man har ett eget ansvar (när man blivit vuxen) för de val man gör och att varje dag innebär en möjlighet (eller svårighet) att ompröva sina val.
Men det har inget med intelligens att göra. Eller förmågan att skriva en begriplig text eller att räkna ut ett mattetal.
Ujujuj. Och här kommer jag. Som aldrig skulle drömma om något annat än Schlossberglakan á 8000 kr och äkta Louis Vuittonväskor.
...så gissa om jag även är full med fördomar.
..apropå att döma boken efter omslaget!
Det är ju helt klart så att du är en otroligt skärpt och smart tjej. Jag tycker du dessutom är intelligent (stavas det så) och jag blir imponerad av dig på så många plan! Min pappa är periodare och min mans lillebror fd narkoman. Genom pappa har jag också stött på många olika sorters människor och har en dubbel känsla inför alla med missbruk. Ibland känner jag oerhörd empati men ivbland blir jag så j-la less och känner bara att kan dom bara intesluta med skiten, fast jag vet att det inte fungerar så. men man kan ju bli så trött ibland just för att man blir så påverkad av deras liv men är helt maktlös vad gäller att påverka det...
Att man är lika mycket värd som människa är ju enligt mig helt självklart, det är ju odiskutabelt. Däremot står man ju på många sättt utanför det"normala" samhället och tar till viss del själv avstånd från det, vilket gör att många tycker att "alla får skylla sig själv" eller "som man bäddar får man ligga" och när man lever så i marginalen som missbrukare så tror jag att människor väljer att avhumanisera (finns det ordet?) dessa människor-det gör det enklare för alla runt omkring att inte behöva tänka på att det skulle kunna vara deras dotter, deras man dom själva. Nu får jag nog sluta skriva innan det blir en roman :-)
Gillar ditt skrivande jättemycket och jag blir stärkt i mig själv genom att jag får distans till mitt eget liv som ju faktiskt ändå hittils varit rätt bra.
Anna E
Alkoholistungen- Du formulerar sånt jag tänker. Det som är svårt när man sitter i skiten är att erkänna för sig själv att man misslyckats med livet och att enda vägen är att göra det andra tjatat om... dvs att ta itu med just det där man misslyckats med. Det är skitsvårt.
För mig "blev det bara så" att jag la av. Jag bestämde mig inte. Men jag fick en bostad i en annan stad och av en lycklig slump också ett jobb och träffade människor som inte relaterade till mig som en missbrukare utan som till en vanlig människa. Dom ställde samma krav och litade på att jag skulle fixa det. Då fattade jag att jag måste droga mindre för att leva upp till det och på den vägen är det. Jag har haft jättemycket hjälp av vanligt folk alltså. Och av att skriva. Publicerar på Poeter.se. och blir läst och uppskattad för min poesi. Skithäftigt!
Det är säkert svårt för anhöriga och vänner att behandla en missbrukare som något annat än en missbrukare - man har väl tappat både tillit och tro...
Skönt att det går bra för dig i alla fall!
Kram!
och till alla andra - tack för att ni delar med er av era fördomar och tankar. Jag mår bra av det.
Skicka en kommentar