Man måste inte stiga upp. Inte springa runt som en galning för att hitta sånt man lagt någonstans. Inte söka rätt på borttappad tillit och undangömd glädje.
Nejdå. man kan ligga kvar i sängen med kuddarna strödda och täckelsen fallen.
Man kan förstrött pilla på ett födelsemärke på magen och på ett annat som sitter där ryggraden slutar i nacke.
Någon annans nacke.
Sedan kan man långsamt stiga upp, fylld av dofter och tystnad. Känna kylan under fotsulorna och tända brasan där smulor av nyvärmda frallor får falla som flagor från lågor som tänts av annat än tändstickor och plån.
Man kan låta dammtussar bilda sceniska mönster och gruskorn bli rasslande doakör till solostämmor som flätas till duo.
Ballader som skrivits i natten. Sånger som övats i tystnad.
En annan gång kan man plocka upp kläderna från golvet, locka fram nya trosor ur byrålådan och kränga tröjan över huvudet.
I dag kan man låta hud möta hud.
medan kaffet kallnar i kopparna
10 kommentarer:
Härligt=) *mys*
Låter poetiskt lättjefullt!
Njut!
Vem har målat denna otroligt sköna tavla??
undrar papillon
Papillon:
Jo, det är en konstnär som heter Кадмий оранжевый...
och själva konstverket heter "Goya och hans älskarinna" - det finns en lång rad "porträtt av kända konstnärer" målade av denne Кадмий оранжевый... i en tidskrift som heter Live Journal. Fantastiska bilder!
Makalös bild - Goya, som var rätt hetlevrad (utmanade Wellington på duell när denne efter avmålnig anmält missnöje över bristande porträttlikhet) är möjligen missnöjd i sin himmel över sina tunna ben och magra stjärt, men jag gillar den desto mer.
Poeter.se tycks ha drabbats av någon slags cyberinfarkt och jag är en smula poetiskt abstinent.
Papillon
Fin bild som väcker tankar och känslor...
Vill bara säga dig att du har en otroligt häftig blogg!!!
=)))
Kjell
Ah, du hudknarkar! Ljuvligt!
Jag har sagt det förut, och kommer aldrig sluta säga det. INGET, säger INGET slår hud mot hud.
Jag förstå inte vad ni menar.
Skicka en kommentar