onsdag 16 december 2009

Man kan ta det på olika sätt.

Bitska grader alltså.

Rödfnasiga kinder och en näsa som klibbar ihop sig utan att man har fått grisvirus.

Antingen kryper man in i badkarets allrasomvarmaste vatten.

Eller också går man ut och gillar läget tillsammans med ungarna.

Den där lilla som hade ljus i håret häromdagen ringde mig medan jag satt och bet på naglarna utanför tentamensrummet idag.


- Du Ebba

- mm

- Skaru bli professor nu?

- ja såklart

- Kan såna åka säck?

- Säck???

-Stjärtsäck och så har man en matta inuti.

- Ja jag tror såna kan åka säck.

- Bra. Då fåru tarendär professorstjärten och komma hit.


Så nu vet jag ju vad jag får göra i helgen!

Sitta på en säck och tjuta.


Och förresten... jag har preliminärfått mina poäng.

Han sa att högsta betyget ligger i ett kuvert och väntar bara jag skriver i rätt ord på stortentan i Januari och det tänker jag ju göra.


Om somliga inte ser upp kommer en viss Ebba att bli en aning odräglig.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Hehe - odräglig var ordet.... Puss på dig, du har jobbat för det där även om du inte vill låtsas om det. Och du är bara i början av en lång, lång resa.Men gud vad glad jag blir....
För hastiga vertikala förflyttningar på halt underlag utfärdas en farbroderlig varning. För tusen år sedan gick jag till en Sveriges högst belägna fjällstationer tillsammans med övriga i Gällivare-Malmbergets FNL-grupp. På hemvägen började det vräka ner blötsnö och en av oss kom på den ljusa idén att skydda sig med hjälp av en sopsäck i plast med uppklippta hål för huvud och armar. Det fungerade utmärkt tills han råkade snava när vi gick över en brant sluttande snöfläck - jävlar vad fort han försvann! Men armar och ben höll trots 200 meters störtlopp på buken och tvärstopp i en barmarksfläck - men se upp i backen
råder dig
Papillon

Johnny Andersson sa...

Tycker jag allrajajamensan du ska bli tjejen!!

Cicki sa...

Grattis till en hel massa grejer. Ny biomammaroll, förste stjärtlappsåkare, ny kärlek, nya fina tentapoäng. Grattis till ett helt nytt liv, där varje ny dag är ett oskrivet blad.

Kennel Nellyson's Dagbok sa...

Ebba! Fast jag inte känner dig och aldrig har träffat dig så blir jag så rörd över allt du skriver! Du är en sanning av att det aldrig nånsin är försent att samla krafter och ta sig ur helvetet!
Jag är så oerhört stolt över dig tjejen! Du förtjänar det bästa! Gud nåde den som kröker ett hårstrå på dig igen den skall få med mig att göra!
Kramar från Tina

Anonym sa...

Nu har du fått så många superlativer som det går att finna så för mig återstår bara att säga: DU ÄR TAMEJFAN HELT FANTASTISK!!
Vet inte hur du gör men du får iaf mitt hjärta att svämma över! Många många...(och några till)...kramizar till dig Ebba för att du är....JUST DU! <3<3<3
P.s Nå´n av kramarna kan du väl ge till lilla bioungen? D,s
//B-M

Mångmamma sa...

Tror det är bra med odrägliga Ebbor!

Cecilia N sa...

Oklart vem som ska se upp så inte Ebba blir odräglig.

Antagligen betyder det att vi ska göra det som vi vill: säga storgrattis i superlativer på löpande band, för annars får vi Ebba på oss, och då kan hon vara odräglig.

STORT GRATTIS!

Ebba G sa...

Alltså nu rodnar jag över hela kroppen och försöker se helt oberörd ut men det går inte. Så antagligen ser jag ut som en pösmunk med nerslagna ögon och blossande kinder.
I alla fall har jag gjort något för mig otroligt underligt.
Och... nä, jag blogar om det.
Så får det bli.
Tack för alla superlativer!!!!!!