lördag 26 december 2009

Tjusad av ormen...


När jag inte hade någonstans att bo hände det att jag drömde om att ha ett hus. Det var alltid ett hus. Inte en lägenhet i stan utan ett hus på landet. Ett såntdär som vinden gnagt på.

Och så tänkte jag att det skulle vara nötta trasmattor på golvet och en jättestor träsäng med massor av kuddar och täcken.

Det hände aldrig att jag drömde om att ha diskmaskin och värsta lyxbrödrosten. Inte ens en vanlig kaffebryggare förekom i drömmarna trots att jag aldrig klarat mig utan kaffe. (Jodå, jag har kvar melittatratten i aluminium och den gamla termosen ifall jag skulle bli utslängd på gatan igen)

Nu, när jag har ett palats med tre rum och kök i ett trähus i en stad som här och där påminner om rena landsbygden så har jag ändå samlat på mig en massa grejjer. På bara ett år. Några av de där grejerna skulle jag bli sur om någon skulle knycka. Jag skulle bli grönsné om någon bröt sig in och snodde laptopen. Och säkert skulle jag bli röd av indignation om någon festade loss på innehållet i min frys.

Det händer att jag tittar på kaffebryggare när jag går genom stan. Och brödrost... ja det har jag ju köpt. Mikrovågsugnen är en bra pryl som också står i mitt kök.

Och i garderoben hänger inte bara ett ombyte utan kanske fem eller sex. Som kan kombineras.
Och jag vill ha fler.
Plötsligt, när jag äger mer än jag någonsin ägt vill jag ha mer än jag behöver.
Är inte det lite underligt.

sjukt på något sätt.


Nångång ska jag tänka mer på det. Varför man blir sjuk i huvudet av att ha mer än man behöver.

2 kommentarer:

Gråa musen sa...

Jag känner igen det där tänket om att man liksom aldrig blir riktigt nöjd med vad man har. Men ibland handlar det ju inte om lusten att just äga utan också att en pryl gör livet enklare eller faktiskt innehållsrikare. Men man blir så klart inte lyckligare av prylar. Lycka är helt andra saker. Som när vitsipporna slår ut på våren eller barnakramen om morgonen när man vaknar. Lycka är att ha någon att tycka om och kanske att någon tycker om en tillbax. Min favvopryl köptes ihöstas. Det är en gammal husvagn. Ingen i min omgivning äger en husvagn och många tycker att jag var en idiot som köpte en. Men det var min dröm. Och har varit så hela livet. Vaför vet jag inte. Den är gammal och kostade inte mycket men den är hel och ren. Jag ser framför mig hur den ska följa familjen på små äventyr i många år. Där handlar det inte om att äga en pryl utan att använda den för att just njuta av livet tillsammans med dem jag älskar. Det är meningen med livet för mig.

mariaprytz sa...

Lustigt. Igår kväll när jag inte kunde sova låg jag och tänkte hemska tankar om vad jag skulle sakna om huset brann upp. Jag tänkte att jag inte skulle sakna några prylar, så där specifikt. Utan jag skulle sakna mitt ordnade hem, det som är mitt, så som jag och barnen har skapat det, med allt det innehåller. Jag vill inte vara utan nåt.