torsdag 24 december 2009

Många ord för att komma fram till själva kärnan...

Det är det här med jul.


Förra året hade jag fått låna en lägenhet av en snubbe som satt inne. Han hade en lägenhet i en stad rätt långt bort från gatorna i Stockholm. Det var då alltihop började.


Jag drog iväg med allt jag ägde. Det rymdes i två plastkassar och en axelväska jag faktiskt ägt sedan jag var sexton.

Av någon anledning bestämde jag mig för att skippa en del av drogerna. Möjligen för att det, för mig, inte var helt självklart att hitta rätt kontakter i den nya stan. Men kanske mest för att jag blev indragen i ett par helt andra grejjer. Inget kriminellt alls.

Konstigt.
Men alltså, en kväll fick jag jobb. Det är sånt som händer i värsta hollywoodfilmerna. Man stöter på en snubbe som frågar om man kan diska. Och så har man jobb.

Numera diskar jag inte så ofta, jag är bättre på att hacka lök. Och blanda såser och sånt.
En annan sak som hände var, att killen jag lånade lägenhet av hade en dator. Och jag hade aldrig ägt någon, bara lånat på bibliotek och så.
Men i alla fall, jag surfade omkring på den där datorn och hamnade på en sida som heter Poeter.se. Åsså blev jag med där. Började skriva elaka inlägg. Var en riktig subba. Jo det är sant.

Men så fanns en Papillon nånstans i cyberrymden. Papillon är ett nick där på poeter, och bakom nicket döljer sig en förfärligt varmhjärtad typ med knivskarp hjärna och en för mig ofattbar omtanke. Han lärde mig hur man bygger upp sonetter, ballader och canzoner och sånt.
Om rim och rytm... och jag tog på mig en sko på ena foten och ingen på den andra och gick omkring i lägenheten och rimmade. (Prova får ni se, man får in rytmen rätt bra på det sättet)
Jag skrev om livet på gatan, om jävelskap och satansliv. Och det var det enda som hjälpte mot ångesten och suget och skiten som följer med när kroppen inte fattar varför amfetaminet tog slut...typ. (Nä, jag har inte slutat, jag har bara ett lååååångt uppehåll, jag tänker inte sluta även om jag inte börjar igen innan jag dör)

Ja, och så blev det som det blev. Jag jobbade på restaurangen och trivdes massor. Lärde mig om pyttipanna och såser och stekt sill... och efterrätter. Mmm. jag gillar såna. Enkla ostbrickor och smarriga chokladtårtor.

Sen svimmade jag dubbelt när det blev en ledig lägenhet på övervåningen där jag bodde. Och hyresvärden frågade om jag ville hyra den. Fast jag bott svart i den andra alltså. För han ville hellre ha hyresgäster än inneboende. Sa han.
Gissa om Ebbor blir fullständigt förvirrade av såna människor. Som restaurangägaren och husägaren och sen... ja, grannen som är den goaste i hela världen och den andra grannen som har gett bort själen till speljävulen och kommer och ber MIG om hjälp. Herregud!!!

Men alltså, när jag började blogga hade jag fattat, att för mig är skrivandet en väg ut ur helvetet. Eller rätt genom det. När jag skriver vet jag vem jag är. Jag vet vad jag tänker och jag vet hur jag tänker.

Och precis i början av mitt blogliv var det en Mona med ett universum som hittade min sida. Vet inte varför, kanske för att det är en rätt provocerande rubrik det här med gathorans bekännelser. (Har jag bekänt något??) Och så frågade hon om hon fick länka... och skrev, att om hon gjorde det så skulle jag bli översvämmad av folk som läste... hon hade rätt och du Mona... om jag kunde skicka alla dom vackraste blommorna i världen till dig skulle det ändå inte räcka. För den här blogen och det att folk läser den har räddat mig från att fastna i suget hur många gånger som helst. Du vet, utan läsare hade jag nog inte fortsatt... Puss!!

Ja... så är det med det. Och om det finns något jag skulle vilja säga den här julen så är det väl redan sagt.

Men jag säger det igen.

Tack!!!!! Och du som läser det här - det är dig jag tackar. För att utan människor kan man inte leva. Och jag lever... för att du lever och för att du finns och för att vi bryr oss.
Kanske är det enklare att bara säga God Jul.
Så då gör jag det


God jul!!!




















26 kommentarer:

Anette sa...

En riktigt god jul till dig också Ebba.
Ibland är det dom enkla? medlen som behövs som tillit, förtroende, hjälpsamhet och en vilja/kunnande att uttrycka sig och komma vidare i livet. Det är kanske en blandning av allt detta som har hjälpt? Nu svamlar jag men jag får inte ordning på tanken just nu :-/ Hoppas du förstår en aning om hur jag tänker ....
Ha i vilket fall som helst ha en riktigt god jul /Anette

Elvira O Janne sa...

En allra bästaste finaste Jul till dig med!

M sa...

Jag blir så lycklig av att läsa här. Du gör mig varm och jag är så tacksam för den där restaurangägaren och husägaren.

Tack för att du delar med dig och jag önskar dig en riktigt God Jul och hoppas att nästa år blir lika bra för dig som detta.

Kram M,

Helene sa...

Hoppas att du får en riktigt God Jul Ebba och visst hittade jag hit via Mona, men jag stannade för att du berör ända in i märgen.
Så en stor och varm kram till dig.

Gråa musen sa...

Tur eller inte. För mig är du den sanna glädjen. Jag har hela livet tänkt på alla dessa människor som inte har det så bra som jag har det. Som inte ens har en varm säng att sova på när det är jul. Det finns många kvar där ute som fryser och som ger mig ångest. Trots att fina Frälsis har samlat in pengar till alla hemlösa nu i julhandeln. Jag har gett så mycket jag bara kunnat. Men det svider i min själ ändå. MEN du har visat att det går att ta sig upp och in. Du ger mig hopp för framtiden. Du ger mig lust att leva bland alla orättvisor som finns. God Jul finaste Ebba.

Anonym sa...

Enriktigt god jul till dig och lycka till med livet och dina barn!

Anonym sa...

God jul!!!!!

annA sa...

God Jul!!! Innerligaste snökramar från det djupaste småland. Lev väl, annA.

Cicki sa...

En riktigt God Jul till dig också.

Att skriva, skriva av sig och dela med sig, är en av de bästa terapier som finns. Vare sig man skriver i en blogg, för byrålådan eller en bok. På något vis så lägger man en del av det man har inom sig i orden och då lättar det inombords. Jag har skrivit en bok om hur det är att vara mamma till en funktionshindrad son. När jag skrev var sonen stor, nästan vuxen, så mycket var redan bearbetat. Men boken blev den slutliga reningen. Jag skrev och jag grät, jag grät och jag skrev vart efter jag plockade fram de förträngda minnena. Efter boken kunde jag lägga all skit bakom mig och gå vidare. Skiten var alltså inte sonen utan hur samhället hanterade honom och oss.

Det här blev ett långt utlägg. Men jag är också glad att Mona hittade till dig och länkade. Det gjorde att även jag hittade hit. Tack Ebba för de lässtunder du hittills givit mig. Hoppas det blir många fler.

Ha nu en riktigt underbar och ljuvlig jul. Kram

Kerstin sa...

Du är allt en riktigt go tjej.
God Jul!

Evergirl sa...

Ingen lång kommentar, bara God Jul!

Anonym sa...

Jag snubblade över Ebba på sajten förra hösten,blev alldeles tagen av hennes enorma kraft och hennes förmåga att rapportera från ett förfruset helvete på jorden. Att hjälpa henne att hitta bland daktyler och jamber och förmedla schemata för alla möjliga och omöjliga versmått var en ren fröjd och att få vara med om hennes vitglödande strävan in i ett annat liv ett stort privilegium. Och hon var en mycket nyttig påminnelse om att livet är större än vi själva, något som jag vid den tiden hade glömt. Vi är nog ganska många som känner stor tacksamhet för att hon finns. Det var det jag ville säga i denna haiku som skrevs för ett drygt år sedan.

En hälsning till halmstrå som tror att jag hjälper henne - det är nog tvärtom

räddning från drunkningsdöden - haiku

Ett bräckligt halmstrå
drog mig förvånande nog
åter till ytan



Bunden vers (Haiku) av papillon
Publicerad 2008-12-02 kl 22:36

Kenneth sa...

Tack själv för din underbara blogg som både berör otroligt och lockar till skratt. Du har skrivandets gåva och du anväder den på ett trollbindande sätt. Så tack Ebba för att du är den du är och skriver så som du gör.
Skickar dom varmaste av tankar till dig i detta nu.
Kram

Cecilia N sa...

Jag tror jag hittade till dig via comvidare. Och jag hoppas att en och annan hittar till dig via mig. Annars missar de nåt.

Ja visst är det en "Hollywoodchans" det där med jobbet och lägenheten/-erna. Eller så var bara änglarna rätt placerade. Tack för det!

Och om nu Ebba tackar papillon så får jag sträcka mig förbi henne och tacka papillon jag med.

Det är viktigt att du skriver Ebba. För oss "Svenssons" också. För att få oss att fatta att det är inte nödvändigtvis kört när vi tror det. Oavsett om det gäller våra egna liv eller andras liv som vi ser ikring oss.
Samtidigt visar det att gränsen är skör även åt andra hållet.

God Jul till dig och till de som läser det här. Och God Jul till de på ditt jobb och dina grannar. Och till alla andra personer som är viktiga i din närhet.

Carro sa...

God Jul. Läst din blogg, ganska länge nu! Kan vi komma i kontakt på ngt sätt?? // C

Mångmamma sa...

Blir glad, berörd, fundersam av dina inlägg.
Det betyder mycket.
Tack och god jul, inte bara till dig Ebba, utan till alla andra läsare som hänger här.

Anonym sa...

Vet inte vad jag ska skriva.....men sonen varit hemma på julafton (permission) och nu är det "bara" 3 veckor kvar. Han har idag läst din blogg....och frågade mig :-Mamma. varför har du "en gathoras bekännelser" som favorit?
Svarade då....läs....så förstår du.
Han läste ....och förstod.
Tack Ebba för den styrka du ger mig (och säkert många andra) genom att så naket berätta om "det liv" som vi (iaf jag) inte har en susning om..fast jag befinner mig mitt i....men som finns....säkert närmare än vi tror! Många många varma jul/styrkekramar till dig från mig//B-M

Jan sa...

God Jul Ebba önskar prästen.
Din blogg är alltid en stark predikan. Jesusbarnets närhet önskar jag dig. /Jan

MonasUniversum sa...

Å herregud. Sitter i godan ro och läser inlägget och tappar nästan datorn i golvet. Tack fina Ebba för din kommentar. Jag minns inte hur jag hittade dig, men jag fastnade omedelbart. Kanske för att jag har mer likheter med dig än vad man kan tro. Även om jag inte har vandrat din hårda väg även om jag hade alla förutsättningar, men något såg till att jag slapp.
Hur som så är jag glad om jag har lyckats få hit lite läsare, för dina ord är viktiga och måste spridas, varför jag hoppas att alla länkar till dig.
Och jag säger det igen, skriv en bok när du är mogen, ut och föreläs. Barn behöver veta. Föräldrar behöver upplysas.

Under tiden så hoppas jag att du njuter av julen utan att må dåligt över de som inga har. För det förgör en. I alla fall mig. Jag försöker vara så tacksam jag bara kan.
Jag kramar aldrig människor jag inte känner, men ibland gör man undantag.

Kram på dig.

peter sa...

God Jul...

Det är ett sant nöje att läsa din blogg... å ja fan... de där uppehållen kan bli rätt långa... jag har heller inte slutat med någonting... gillar mer att börja på grejer... vadsomhelst... så jag hinner fan inte knarka längre... har ju fått ett helt liv att ta hand om *L*...

(((kram)))
peter

Sickan sa...

Jag gillar sagor överlag och sannsagor desto mer...

God Jul Ebba, och Tack för att jag får läsa din blogg!

Mib sa...

Sitter här med tårar i ögonen och läser. Så häftigt! Så fint!
sTOR STOR JULkram från Mib!

Yrslamor sa...

God jul Ebba!

Cina sa...

God Jul, fina Ebba! Kram!

Ebba G sa...

Åsså ramlar det tusen tårar över mitt ansikte när jag läser alla kommentarer.
Gud vad jag är lycklig som har er.
Allihopa.
Om ni visste vad jag vet - det vill säga, att om jag inte visste, att det fanns folk som skulle bli besvikna och oroliga och arga och... tja vad som helst... ifall jag drog till storstan och drogade.. då kanske jag inte skulle fixa att låta bli.
En del dagar är det så.

Och Papillon - halmstrån kan vara fruktansvärt hållbara. Om man drar i dem på rätt sätt. Men lika lätt är det att knäcka dem. Om man bryter dem åt ett annat håll. Och du vet hur man slöjdar med halm, vrider och flätar och får fram det finaste. Den råa halmen synlig liksom.
Puss!

Peter - du har en poäng där - man hinner liksom inte knarka när man har ett liv...

Mona - jo, jag tror jag fattar att du och jag är rätt lika. Ironin, självklarheten i drivet med livet... typ. Och jag är helt fascinerad av hur olika liv två rätt lika personligheter kan leva. Och må bra i.

B-M - Hälsa sonen med en kram från mig. Jag tror jag vet lite om det svåra att ta sig tillbaka till samhället. Så... lite extra kramar och en massa mod... sitter nog bra.
Och.. folk har fördomar. Men bakom fördomarna finns människor. Mänskliga. Som vill vara bra människor. Man måste tro på det. Då går det bra.

Jan - du fattar nog inte vad du betyder för en ateist som nästan kan bibeln utantill.... Din naiva tro berör mig. Och så har du humor och betvingar mina värsta fördomar.

Carro - Klicka på länken "min poetiska sida" härintill - det är min sida på poeter.se Det är jag som är "halmstrå"
Där på den sidan finns möjlighet att maila om man är medlem. Och det är gratis.... Det är där jag sköter mina kontakter.
Om du bara vill maila har jag en postlåda - men nä, jag tittar inte så ofta i den, så då kan det ta tid innan det kommer något svar.
tant.ebba@gmail.com är adressen.

Förresten - det är skitkul att få veta hur folk hittar hit. Via länkar och sånt.
Märker jag nu alltså när ni skriver det. Gillar att det bildas nya relationer dessutom via min sida.

God fortsättning!

Johnny Andersson sa...

Åsso jag som totalt glömde bort dig innan jul för någon annan fångade min uppmärksamhet. Inte bra alls, men det var för en kort stund jag fick uppleva det där härliga som gjorde min jul väldigt fin. Nu verkar det vara minnet jag får vårda. Men jag önskar dig en förfärligt god fortsättning i alla fall. Här fåru en fortsättningskram, kram!