ett litet ljud och en liten doft

Min vän med blommorna, han som älskar mig som bara den som inte har några avsikter mer än kärlek älskar, kom med sitt leende i går till restaurangen.

Vi hade bestämt så.

Och så skar vi lök tillsammans med tårarna trillande och skrattet pärlande.

Min goa chef tog fram största skålen och bästa blicken.

Och sen sa han

att man kunde koka massa ärtsoppa. För att det inte var så vanligt med ärtsoppa till julbord men nångång kunde man ju överraska. Så att folk fick prutta lite under täckena. Och så fnissade han i magen.

Han kan det min chef. Fnissa i magen.

Så idag puttrar soppan och i kvällningen ska vi ställa ärtsoppeskålar på borden.

Att storpolitikerna har beställt tjugotvå platser gör inget.

Så om ni hör ett litet ljud och känner en liten doft från stadshuset... så vet ni!