Här skulle jag skriva en knivskarp betraktelse över vad det är som gör att man väljer att titta bort. Att man nöjer sig med att låta sig leva på bekostnad av andra bara man slipper se dem man suger ut.

Det där att vi i vårt fina samhälle inte ser att bakom fasaderna ruvar uteliggare i diverse soprum och ödehus. Att man liksom köper sig fri med skattsedeln. Som jag är stolt ägare till numera. Tänk bara att ha en skattsedel! Wow.

Men det blir ingen betraktelse.

Den före detta legitimerade kartongsoverskan har fått göra ännu en färd med de blå ljusen blinkande genom gatorna. Ilfart till akuten alltså.

Nämen vad hände????

Jo det hände sig att det blev stjärnfall i skallen. Totalblackout.

Och jag damp ner i en snödriva utan att ha styrsel på vare sig armar eller ben.

Vad hände????

Nä dom fattade inget alls på akuten heller fast dom stoppade in mig i ett rör och fyllde andra rör (mindre) med mitt surt hopsparade blod.

Där fanns inget i pisset heller som kunde förklara det hela.

Så... tja, jag fick välja om jag ville stanna eller åka hem och komma tillbaka ifall jag mådde dåligt. Och så fick jag en tid på måndag. Halvnio ska jag visst träffa någon som vet allt om stjärnfall.

Själv tänker jag att det var någon gammal pillerrest som frigjordes ur fettet i hjärnan nånstans.

Så det blev en överdos utan att jag ens tänkt pulver.

Och jag mår skitbra. Men tänker på Kola och Ivy och alla mina andra gamla vänner och hoppas att härbärgena inte stänger dörren förrän det är knökfullt. För i Stockholm vet jag inte om det finns några stall att ta in på ifall man måste föda barn eller bara behöver ett hörn med lite halm och en filt...

Skulle inte tro det. Dom stall jag känner till där är låsta och betingar en månadshyra i paritet med en hyfsad tvåa i innerstan. Så... näe, härbärgena måste bara tänja på varenda madrass!!!!