torsdag 26 november 2009

Vishet och vindruvor


Har försökt få ihop det här med min son. Han som sitter på behandlingshem.
Första gången var han så positiv. Nyfiken och varm och ville ha kontakt.
Men sen när vi möttes var det precis tvärtom.
Och nu vet jag inte ens om han vill att jag ska kontakta honom mer.
Efter igår vet jag inte om jag borde.
Har hackat lök, jodå, och skivat potatis och bränt vid grejjer. Sprungit som en galning för att få tag i rätt sorts morötter. Ja, det finns alltså fel sort. Det var den vi hade. Det måste vara söta morötter till purén och våra var beska och det smakar faktiskt väldigt illa.


Och så har jag alltså tänkt på det barn jag födde när jag själv var ett barn.

Om jag kan vara ansvarig för det liv en jävla idiot sådde i mig när jag var hos honom och hans familj - som fick betalt för att jag var där.

Skulle det inte vara i sin ordning att också ta reda på om den jävla pappan kunde få sin del av det han ställt till? Han gick helt fri, tror inte ens han skrev på några papper om faderskap och ingen krävde av honom att han skulle ställa upp på några test. Jag var ju bara en förvildad tonåring som väl knullade runt lite hursomhelst.


Ja och så har jag alltså hackat lök och burit disk och tagit rätt på vidbrända rester av något som skulle blivit luncher för flera tusenlappar. Fan.


Och fortsatt tänka på att det inte finns något som heter rättvisa.
Man får helt enkelt stå för skit om man själv är skit.
Och jag får väl inse, att det är det jag är så länge jag inte har papper på motsatsen.
Det är förjävligt.

Den dag jag har min jur. kand är jag plötsligt någon att räkna med. Kan visa upp att jag är duglig.
För att jag läst en massa smörja och en del matnyttigt. Allt är inte skit som luktar!


Nä, det här går inte. Pulverskit i hela kroppen och dagen efter är förstörd. Hörrni allihopa, låt sån skit vara! Det är mycket bättre med lite vishet och några vindruvor!

Åsså grodprinsen som luktar som honung.

15 kommentarer:

Unknown sa...

Jag är inte Gud eller nån annan översittare heller för den delen. Men jag tror det var det här med din son som blev för mycket för dig. Lägg det på is så länge så ska du se att framigenom så löser sig den biten av sig självt.
Hoppas att den här snubben som du kallar prins, är bra för dig....

Markattan sa...

Nu har jag ju inte hängt här hos dig så länge, och inte läst allt. Men ändå...

Jag tror att du ska ringa din son, kolla läget, fråga om han vill vara ifred ett tag och tänka på "saken". Däremot tror jag inte att du ska släppa det, låta honom fatta beslutet eller invänta hans ev invit. Det signalerar bara det han har känt under sitt liv, att han är bortvald.

Nu vet ju du att det fanns skäl till att det blev som det blev, varför hans liv är som det är och det vet nog sonen också.
Att inte höra till oavsett orsak, sätter spår, tar tid att bota men går att komma över. Visa din son att du vill att han ska höra till, att du nu kan välja honom.

Markattan, amatörpsykolog ibland

XXX sa...

Ja du Ebba, vi låter bli sån skit...och du också hoppas jag.
Nu har du testat honom, han stannade, du vet var du har honom...låt honom vara där för det behöver du. Basta!

Cecilia N sa...

Jag läser och jag läser allt ovan den bruna ängeln men jag kan inte formulera mig. Jag fick inte ihop det första inlägget. Sen har det ju blivit facit högre upp.

Det känns som att jag skulle moralisera om jag skulle kommentera det som hände, och det vill jag inte. Jag vill bara att det ska vara sista gången det hände, det där med pulvret. Det hoppas jag för dig. Och så hoppas att jag att den där grodan stannar, för det verkar vara en bra groda.
Och så hoppas jag att du får fortsätta med disk och lök och slipper bränna vid och "klanta till det".

Visst var du i kontakt med sonafadern för ett tag sen? Vet han även om han inte erkänt?

Sen tänkte jag skriva nåt om tryck och eftergift som jag lärde mig igårkväll från en video om problemhästar, för att applicera på son t ex. Men det skulle bli så svamligt så jag låter bli.

Comvidare sa...

Han lämnar dig inte, och inte vi heller.

Kram!

Anonym sa...

Objection, your honour, objection- du har inget att bevisa, inte fan blir du bättre av en jur.kand, det blir du för att du vill visa en hel värld, och en viss Ebba, att du kan, kan, kan något annat än att överleva vintern utomhus. Men som utmaning är det inte illa, och för dig dessutom inom det möjligas gränser.
Vad gäller vishet och vindruvor som bättre alternativ än pulver kan jag inte annat än instämma. Jag träffade en gammal polare, han kom rullande i en el-driven stol som han skötte rätt suveränt med vänster hand, det enda han kunde säga var ett fryntligt "Fy Fan" - han tog en sil för mycket och fick en hjärnblödning,"den vise skall, vid fyllda femtio, inte längre gå vettlös av starkt rus, inte rasa i älskog utomhus i vårnätters kyla,ej heller dansa på sina händer"
Jag är ganska säker på att man skall låta pulvret vara redan vid fyllda trettio........
Jag tycker att lök-och diskstraffet tyder på att din chef äger kung Salomos vishet och lite till. Hälsa honom att jag högaktar honom ur mitt hjärtas djup.
Kram på dig, i morgon är jag hemma hos min egen lap-top
Hälsar Papillon

Prestationsprinsessa sa...

Du behöver ingen jur.kand för att visa världen att du är värdefull! Ditt värde sitter inte i prestationen. var stolt över dig själv o den resa du gör. Var stolt över den du är! Du har levt ett liv som för oss andra inte går förstå men du har modet att hitta tillbaka till livet. Är full av beundran för ditt mod, din klokhet och din kämpaglöd.

Berätta ofta för dig själv hur värdefull och viktig du är.

Anonym sa...

Sluta ALDRIG att skriva, hör du det! Är stum av beundran av dig. Du beskriver så naket och ärligt det som händer, och tro mig, du ger mig (och säkert många fler) hopp när det känns som mörkast! Jur.kand, säkert bra, men det kan aldrig mäta sig med DEN DU ÄR!!!
Genuin..äkta..varm..
Grodan är nog väldigt glad över att ha träffat dig,barnen, och säkert chefen oxå,så fortsätt att vara DU, och kämpa på....jag vet att du kommer klara det...
Supermazza kramizar /B-M

Anonym sa...

Hittade denna nå´nstans och ville skriva den till dig. Mest för att du/dina läsare diskuterat Människan/fördomar .Inte horan/tjuven osv utan Människan. Men visst ser och dömer allmänheten olika beroende på vad don själva har i "ryggsäcken"......

"Hur kan vi vänta i dagar på en sällsynt fågel, men vända bort blicken när vi möter en udda Människa......

Hur kan vi behandla ömtåligt glas med silkesvantar, men låta sköra Människor bo på gatan......

Hur kan vi värdera ett feltryckt frimärke till flera miljoner, men en kantstött Människa till ingenting..."
Kramiz /B-M

Ebba G sa...

Johnny A - ÄR du inte gud???? nähänä, jaja, men eftersom jag inte tror på nån personlig gud så kanske det är lika bra. För OM du varit gud hade jag ju inte trott på dig... Kram!

Markattan - sonen är en vuxen man, även om han stannat i växten. Jag tror jag måste se honom som en sån.
Med respekt. Men man ger ju inte upp om vuxna heller. Eller? Äh, jo samhället kanske gör det. Men jag har liksom fått mammanerver och dom är besvärligt envisa.
Tack för att du bryr dig om!

Cecilia - tryck och eftergift... hm. Jo jag tror det ligger mycket i det. Att trycka på och sedan svara direkt med eftergift när man får som man vill. Det är så man gör när man styr på ett snyggt sätt - man liksom får folk att vilja det man själv vill. Visst var det vad du ville säga?!
Problemet är väl bara att vuxna söner inte har tömmar... typ.
Kram!


Och Papillon - du vet ju att jag älskar dig.. ditt språk och din klokskap. Jag tror du ser ut som mannen på bilden i inlägget. Fast möjligen utan skägg....väldigt lik min chef som inte heller har skägg. Hälsningen är framförd. Han vet allt om dig som jag vet...och läser din poesi gör han också med behållning. Och säger att han älskar dig.
puss på dig!

Prestationsprinsessa - äh, jag faller och sen reser jag mig. Idag är det en annan dag. Fast såklart gillar jag att du bryr dig om!!!!

Anonyma B-m
Hemskt mycket tack för citatet med frimärken,fåglar och glas. Så på pricken!
Och Grodprinsen... ja han är en på miljonen. Eller miljarden. Fast så säger man väl när kärlekspirret är som värst. SÅ han är nog en vanlig kille egentligen, insvept i mitt rosa karamellpapper....

Stora jättekramar till allihop!

Unknown sa...

Ebba, din son vill ha dig och han behöver dig, tro inget annat. Han vet bara inte hur att handskas med alla sina känslor som kommer fram. Det kanske är första gången i hans liv som han känner som han känner. Det enda du behöver göra är att vara dig själv och följa din magkänsla som du vet du har. Lyssna till den, det räcker.
Sluta slå på dig själv! Du är inte skit. Du är en enormt varm och kärleksfull kvinna som har lyckats med med stora saker. Du har inget att bevisa för omvärlden, du duger gott som du är liksom vi alla andra. Sen att andra människor har fördomar, det får dom lida för. Att ta en jur kand gör du för att det är roligt hoppas jag och för att du är intresserad av att föra andra människors talan inför rätten. Önskar dig massor med mys med din prins i helgen.
Varma kramar

Jag, Lobelia sa...

Du är grym. Jag saknar ord. JAG. Som kan så många. Men en sak vet jag. Ordet skit och du, det går inte ihop. Det är som att försöka få ihop två magneter. Det har alla här fattat. Utom möjligtvis du.

Mib sa...

Mmm jag tänker som Mikael här ovan. Din son kanske behöver massor av tid och att du finns där nånstans.
Ha en bra helg.

MonasUniversum sa...

Och där fick jag svaret på min fråga jag hade i pulverinlägget.

Fast jag undrar en annan sak, som må låta korkat:

Varför Ebba?

Unknown sa...

I can be who ever u want me too be!!