torsdag 5 november 2009

Så fick jag vara med i skolan... det kallas kvartssamtal och håller på en halvtimme eller mer och är ett spektakel. I alla fall var det här ett spektakel.
Äldsta dotterns lärare ville gärna träffa hennes "riktiga mamma" som hon sa, som om D:s familjemamma inte skulle vara riktig... sen fortsatte hon i samma andetag med att konstatera att hon inte hade några fördomar mot narkomaner.
Och att det inte syntes alls att det var något fel på mig.
Stackars D. rodnade så man kunde pressat falu rödfärg ur öronen på henne. Och jag ilsknade till.
- hrmm. sa jag. Sen fortsatte jag.
- för min del har jag inte heller några fördomar fast mina fördomar jag inte har ligger på skolplanet. Lärarna närmare bestämt. Som jag alltså inte har några fördomar om.
Då höll D. inte bara på att svämma över av falufärgen, hon lyckades blekna under det röda och jag misstänkte starkt att nästa steg var någon typ av medvetslöshet.
Men jag kunde inte stoppa mig själv så jag fortsatte:
- och det syns ju inte på dig heller att det skulle vara något större fel.

Som tur var grep D:s oriktiga mamma in och kom med några avledande kommentarer rörande klassrummet. Som tydligen blivit ommöblerat.

Jag fick tid att bromsa och D. slapp svimma.

Fast jag måste säga, att maken till galen kvinna har jag sällan träffat. Så fort hon avhandlat ommöbleringarna vände hon sig till mig igen och frågade hur jag hade tänkt mig skolgången när D flyttade hem.
- hon bor hemma, svarade jag. Och blev tyst.
- Jamen när hon flyttar hem till mamma. fortsatte läraren.
- Mamma? tänker hon nog inte flytta till. Hon bor bra där hon bor. Muttrade jag och försökte låta bli att hitta på något elakt att knipa till med.
Varpå D. ruskade på sig och stönade något om att "du fattar inte"
Och jag kunde ju inte annat än hålla med, vilket jag förmedlade till henne med en väl vald min - lagom synlig för läraren om hon nu inte bara var galen utan dessutom blind.

Det är sällan jag blir mållös, men det som hände sedan gjorde mig faktiskt helt mållös. Jag kunde inte få fram ett enda ord, inte en enda mening, inte ens ett stön.
För den galna pedagogtanten reste sig upp, tog ett par rejäla kliv runt bordet vi satt vid och ställde sig bakom D, tog ett rejält tag kring hennes huvud och pressade in det mellan sina egna väl tilltagna bröst och brast ut i ett "du har det inte lätt du, men nu kan vi bena ut det här förstår du om du bara berättar hur du har haft det utan mamma"

Jag hann inte mer än inse, att jag inte kunde säga något, förrän D.s underbara familjemamma raskt samlade ihop sig, tog tag i lärarstollans händer och varligt men bestämt ledde henne till en plats några meter bort från bordet medan hon uppmanade mig och D att låta det här samtalet få vara ett såntdär man låter bli att minnas att man någonsin haft. Därefter såg hon till att sätta sig själv mellan läraren och oss, tog sin handväska (i vitt skinn, en enormt innehållsrik sak) fiskade upp mobiltelefonen och ringde ett kort samtal.
- om en liten stund.... ja, det blir bra.
Sen hände allt på en gång. Rektorn klev in i skolsalen, D fick gå ut, jag blev presenterad, lärarinnan fick förklara sig och D fick komma in igen och blev utsatt för fjärde gradens förklaringar. Och ett par ursäkter. Som också drabbade mig.

När jag tittade på klockan trodde jag den gått sönder.
En halvtimme. Inte mer.

Jag hoppas innerligt att den där halvtimmen inte förstörde något för D. i skolan. Om det nu går att förstöra mer än det redan var innan. D. gillar inte kvinnan som kallas mentor som i sin tur är detsamma som klassföreståndare fast numera har varje unge en individuell lärare som är vald att ta hand om ungar från alla möjliga klasser. Som kallas spår. Eller program.... snurrigt.
Men i alla fall, D gillar inte den där kvinnan och vill byta. Och det går inte sa rektorn. Man gör inte så.
Det kommer man så småningom att bli varse, att det gör man nog.
ja jävlar.
Det är precis vad jag misstänker att man kommer att göra.

grrrr

19 kommentarer:

Cicki sa...

Gick hon på något eller? Som morsa till en handikappad unge har jag stött på en del klavertrampande och galna lärare. Men denna tog nog priset. Hon inte bara trampade i klaveret. Hon formligen vadade i en massa klavertramp.

Det är tur att dina tjejer verkar ha underbara familjeföräldrar.

Anette sa...

Jisses!! Finns dom på riktigt? Ibland undrar jag om en del är riktigt navlade?
Den där läraren förtjänade nog en hel del varma fiskar och f-n vet om jag hade lyckats hålla mig så lugn som du i den situationen, jag hade nog snarare exploderat ... (är rädd att jag har en del "låt tungan tala innan hjärnan hinner med fall" på mitt samvete)

Annelie sa...

My godness, är såna människor på riktigt?!! Galet.

Mångmamma sa...

Herreminje!
jag är både uppvuxen i en galen lärarfamilj och haft möjligheten att träffa många lärare, dels genom egen skolgång, jobb och mina barn.
Aldrig, aldrig har jag hört talas om något liknande!
Vilken fantastisk tur du och din dotter har med denna fantastiska familjemamma.
All heder åt henne!

Ebba G sa...

Ja hon är på riktigt... Men såklart har jag kortat dialogen, gjort den läsbar/läsvärd och kanske vinklat så att det ska bli tydligt att hon nog inte var riktigt navlad när det gäller samtal kring "svåra saker" - Hon hade några repliker till när hon gick runt bordet, som handlade om att man måste prata om saker, att det varit en del koncentrationssvårigheter osv... men det ursäktar inte hennes beteende. Hon kanske ville väl, men gjorde väldigt fel.
Och både familjemamman och rektorn tycktes veta sedan innan att "här gäller det att hålla i gränserna" För rektorn var bra. Riktigt bra. Bortsett från det där med att man inte kan byta mentor alltså. Men det kan man... har jag bestämt.
Tack alla för stödet - jag som inte gått i skola mer än sju år knappt - och alltid varit avig när det gäller sånt... jag tänker ibland att jag är överkänslig... men det här tog nog priset.

Renée sa...

Jag har rätt lätt för att fatta vad jag läser men detta fick jag banne mig läsa flera gånger för att begripa!! Hur i helvete kan man bara sitta å göra nåt så j-a klumpigt? Har dom fått sin utbildning i ett cornflakes-paket eller? Pedagog in my as!!!
Hoppas ni andra klarade er utan men för livet...

karibien sa...

Ibland är det himla tur att ord bara är ord - för vad i fridens dagar hade denna kvinna kunnat förmedla för mentorskap om hon verkligen hade haft den rollen...

Tyvärr kan lärare ställa till med för mycket jävelskap bara genom att vara lärare också. Min unge, vars pappa tog livet av sig förra sommaren, råkade ut för en idiot till svenskalärare. I början av terminen pratar jag med henne, om vad som hänt, om bland annat att låta dottern slippa vissa texter/teman som är jobbiga. Ett par veckor senare ska ungarna läsa ett par noveller och prata om dem i grupp. Den ena handlar om en man som blir psykiskt sjuk. Den andra en man som begår ett mord. Efter lektionen lämnar dottern klassrummet och går aldrig tillbaka. Till elevvårdskonferensen kommer den inbjudna läraren inte. "Jag har ju inte sett så mycket av eleven så jag vet inte vad jag ska kunna lämna för synpunkter". Att hon var inbjuden för att lyssna föll henne uppenbarligen inte in.

Slåss för att ungen din ska få en ny lärare. Det är klart att det måste gå.

Sickan sa...

Åååhhh, stackars din flicka att bli utsatt för detta! Vilken jävla lärare, rent ut sagt. och jo, stackars både dej och hennes andra mamma också, men ni är iaf vuxna och kan se att den här läraren inte är riktigt som hon borde vara.
Glad åt att din flicka verkar ha en toppenextramamma! Kram till er alla!

Tina sa...

Herregud!!!!!
Allvarligt var hon inte klok. Osmartare människa finns väl inte??!!

K-L sa...

Herre jävlar! Stackars dottern. Utan ord blir jag.

Kenneth sa...

Ja nog känns det som dom kommer bli varse om att man visst får byta. För jag tror inte man ska kliva en viss Ebba på tårna på sånt där sätt..*ler mjukt*

peter sa...

Tack för att du delar med dig av din historia... döm inte hennes "mentor" (eller vad det heter nuförtiden) för hårt för hon förstod nog tyvärr inte bättre utan var kanske som väldigt många kan bli... lite rädd för "narkomanen"... hennes beteende har ju inte ett skit med dig att göra... men det vet du ju redan...

... du skriver underbart om fördommarna som drabbar många av oss som har en bakgrund som knarkare... förhoppningsvis kan en och annan "mentor" också hitta in på din blogg och kanske tänka till både en och två gånger...

... vi behöver dig Ebba...

(((kram)))
peter

Brittalovisa sa...

Man tror ju inte att det kan gå till på detta vis! Läraren har nog inte alla bestick i lådan,hissen går inte ända upp, inte alla hästar i stallet! Det var det jävligaste alltså!

MonasUniversum sa...

Amen dra åt helvete, vilket jävla miffo. Och såna ska våra barn ha som lärare.

Se till att hon får byta. Fort som fan.

Anonym sa...

tycker det börjar bli liiiite väl mycket som händer i din omgivning. Kan det vara så att tant ebba inte är riktigt sanningsenlig?
Kan det va så att du har det så tråkigt att du måste "skapa" dina egna situationer??
Ja, jag börjar tro det faktiskt....inte bra.

Den hemska tvillingen sa...

Du, den här striden ska du ta, både för D´s och din skull. Ge dig fan inte. Bråka, var besvärlig och ställ krav.
Herrejävlar vad förbannad jag blir när jag läser dina ord. Har en uppsjö av liknande berättelser, jag skulle kunna skriva en lärobok med skräckexempel för lärarstudenter. Sånt här jävla mesande med inkompetenta lärare gör mig vansinnig. BRÅKA och kräv annan "mentor".

Lycka till

Ebba G sa...

Alla ni som skriver att jag ska ta striden - ja... det ska jag. Men jag ska nog vara noga med hur jag gör det. Så jag inte blir en lika vrickad typ som pedagogen.
Eller som hon var just då i alla fall.

Och till dig som anonymt tänker att jag fixar till mitt liv så att saker ska hända för att jag ska ha något att bloga om... eller menar du att jag bara hittar på det jag skriver? ... Nåja, hur du än tänker, det är verklighet det här, men jag är säker på att varenda människa har en verklighet som kan berättas på ungefär samma rätt dramatiska sätt som min egen - fast jag inser ju att det liv jag levt (och lever) på många sätt är rätt udda och därför kanske lite mer intressant för de som tror att de är lite mer vanliga.... Men ge mig ett vanligt vardagsliv att berätta om ska du se, att också det kan bli härlig litteratur. Livet själv är mycket mer spännande än alla fantasier tillsammans.

saramarklund sa...

Som lärare så vet jag att det visst går att byta mentor! Klart det går! Särskilt om man blir behandlad på det där sättet!

Mib sa...

Jag sitter här och blir alldeles tokilsken! Hur sjutton kan en människa bära sig åt så där??? Hon borde inte få vara kvar som lärare i skolan överhuvudtaget! Borde stängas av helt. Det var det absolut knäppaste jag har läst på länge.