lördag 28 november 2009

Grodlöst



Med hela kroppen insnärjd i en annan människas utstrålning pratar munnen ord jag inte brukar säga. Och doften av soprum och otvättad kropp sipprar ut mellan alla de där orden och lägger sig tillrätta i springorna mellan oss. Jag pillar lite förstrött på slamsorna av ett minne, sticker mig på en gammal använd kanyl och borstar bort skampulvret från axlarna jag ser som speglar av mina egna.
Och inget sägs om något annat än det som är sant, och det som är sant är bara det som sägs för varje uttalad sekund. Nu.
En annan tid är förbi och någon ny har ännu inte uppstått.

-Får jag kyssa dig nu?
frågar jag. Och grodan vänder sig mot mig med stora ögon och munnen oändligt vacker mot de levande ljusen.

När jag öppnar ögonen ser jag
här är min prins

Det finns inget varför.
Svaret är inget annat än sanningen. Och vi kysser varandra grodlöst.

8 kommentarer:

karibien sa...

Vem bryr sig om kronprinsessbröllop när det finns en riktig levandes saga här?

Önskar dig och grodprinsen all lycka

Mikael sa...

Så vackert:)
Jag avundas din förmåga att uttrycka dig i skrift, det verkar så enkelt för dig.
varma kramar

annA sa...

Du skriver så otroligt fint och det berör mig sååå varje gång! Miljoner kramar till dig Ebba! Jag önskar av hela mig själv att din tillvaro är på rätt väg igen... Innerligaste tankar och varma kramar från Anna.

Comvidare sa...

Är det då man säger att man fick en groda i halsen?

Ebba G sa...

Åh, alla ni som delar min kyss... jo, det är en prins!!
Och grodan,..njae, den svalde jag nog eller möjlign hoppade den ur munnen och försvann under sängen. Jag vet inte.
/Ebba

Anonym sa...

Det är ett nöje att läsa din blogg!

Den hemska tvillingen sa...

Groda eller prins spelar ju ingen roll bara man båda vill kyssas.

Lev väl

Jag, Lobelia sa...

Sluta aldrig kyssas. Det är grunden för en god hälsa, både inre och yttre. Stor kram.