måndag 30 november 2009



Jo, jag tittade in på ett sånt där ställe som tar hand om barn hela dagarna. Förskola heter det. På just det här stället var det barn från tio månaders ålder till fem. Babysar upp till två på ett ställe och de andra på ett annat. Ett himla liv var det. Jag som ändå är rätt ljudokänslig kände ett starkt behov av sånadär grejjer gatuarbetare har runt öronen när dom borrar i gatan. Och så tänkte jag hur det skulle vara att vara liten och vara på förskola hela dagen. Vad jag skulle fundera över, eller kanske inte fundera förresten, men lära mig.
Absolut skulle jag lära mig att grejjer är ordnade i fack och inte ägs av någon.
Och att man måste göra samma saker samtidigt som alla andra gör det.
Jag skulle lära mig att det finns ställen som är gjorda bara för barn i barnstorlek. Och andra ställen som är till för alla andra. Att barn är en annan sort. Och att vuxna inte bor där barn är hela dagarna.
Jag skulle lära mig att roffa åt mig det jag vill ha för annars skulle någon annan göra det.
Och så skulle jag lära mig att inte göra det när någon vuxen ser på fast det gör dom så sällan så att för det mesta är det OK.
Och så skulle jag väl vråla som alla andra ungar för att höras för att det är enda sättet att bli hörd...
.. i alla fall på den här förskolan... där det var tjugoen ungar i tre rum med två vuxna. Plus en vuxen som gick mellan de här tre rummen och de två rummen med småttingarna som var tolv stycken och två vuxna.
Aldrig, inte på några villkor, eller över min döda kropp skulle jag föda ett enda barn till om jag visste att dom måste vistas på ett sånt ställe.
Där tog det stopp.
Och nu måste jag ta reda på hur mina ungar haft det. Om dom har hörselskador och tror att grejjer måste ligga i fack.
nä inte för att det gick så bra för mig som ju aldrig varit på något dagis eller någon förskola.... men för att jag tycker det är barnmisshandel att stänga in ungarna i det där kaoset och med den där ljudnivån.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Ebba!
Du har helt rätt tycker jag. Är det inte märkligt att det inte förekommer någonsomhelst offentlig debatt kring förskolorna? Alla verkar rörande överens om att våra barn och våra gamla skall institutionaliseras och att det inte finns några andra lösningar utan tvärtom är det viktigt och bra att dessa blir omhändertagna av professionella, utbildade människor... Jag hävdar att det viktigaste du behöver både som barn och gammal är känslan av sammanhang,samhörighet och kärlek...detta finns det inte en enda utbildning för i hela världen eftersom sammanhang och samhörighet bäst tillhandahålls av dina nära och kära! Så länge vi fortsätter låtsas att meningen med livet är att kunna förvärvsarbeta och ha karriärer för att köpa saker som reklammakare inbillat oss att vi måste ha så är nog ingen ändring i sikte och vi fortsätter tömma jorden på både kärlek och resurser...

Fru S sa...

Nu är jag ännu mer säker på att jag valt rätt, som har mina barn hos dagmamma. Så nära hemmamiljö man kan komma, när mamma och pappa faktiskt måste åka till jobbet. Till på köpet har vi fått en mycket bra dagmamma!

Unknown sa...

Du har så rätt, drar direkt till förskolan och hämtar sonen!!
I den bästa av världar hade det funnits tid, pengar, engagemang, intresse för att barn på förskolan skulle få vara individer och utvecklas utifrån sina förutsättningar och behov. En annan värld en annan dag kanske, vem vet.
Dina reflektioner är hur bra som helst, du uttrycker det som vi andra tänker och inte har förmågan att sätta ord på.
Må bäst:)