måndag 30 november 2009

Hjälp, hur ska det här gå....


-Du Ebba
- Mm
- Kan du komma till min klass och prata om knark?
- öh
Faktiskt blev jag rätt ställd när D ringde för en liten stund sedan och frågade. Dom ska ha en dag som handlar om droger och behöver folk som vet något.
Men jag vet inte så mycket som jag kan - eller vill berätta för ungar i nedre tonåren. Eller kanske vet jag, men vet inte hur man säger det till unga människor som ännu inte har ett vuxet perspektiv. Vem vet, det jag kan berätta om elände kanske blir något romantiskt eftersträvansvärt i deras lite förvirrade hjärnor.- Förlåt kära D, jag menar inte att du är förvirrad, bara att man inte vet så mycket om konsekvenser och verklighet och sånt när man är tretton. Eller femton eller arton för den delen.
Så länge man bara håller ett värmeljus i ett isolerande glas, och ser det skimra mellan fingrarna så känns det mest bara skönt. Och är förrädiskt vackert dessutom.
Men om man kommer för nära bränns det. Lämnar livslånga ärr och förstör livet.
Nu menar jag inte att levande ljus är något dåligt. Absolut inte. Det är bara det, att riktigt otäcka saker kan se lika inbjudande ut.
När jag första gången rökte gräs (cannabis) så tänkte jag inte att jag skulle hamna på gatan. Jag tänkte att det var mysigt. Vi var några stycken som kände att vi hörde ihop för att vi delade något vi inte förstod varför det var förbjudet. Och när sen känslan av frihet och lugn spred sig så fattade vi inte att vi var grundlurade. Det som känns som att man blir skärpt är egentligen motsatsen. Man blir dum. Långsam och ologisk och fånig i allas ögon utom bland dem som också är lika drogpåverkade. Ungefär som att dricka alkohol - alla som inte är fulla ser ju hur oerhört pinsamt man beter sig när man druckit.
Själva drogen blir liksom det som gör att man har något gemensamt, och rätt snart är det bara dom som drogar man kan vara tillsammans med. De andra tycker bara att man är dum, pinsam och löjligt långsam. Dessutom bygger man snabbt upp en kultur och ett sätt att tänka tillsammans med de andra som drogar. En kultur som går ut på att förklara och legalisera det man håller på med.
Man påstår att alkohol är lika dåligt som hasch. Och det kanske det är. Men man glömmer att det inte gör haschet bra - om alkohol är dåligt är väl hasch det också.
Grejjen är bara, att sånt som är olagligt dessutom är just det - Olagligt alltså.
Man gör sig till en som står utanför samhället när man gör olagliga saker.
Och det där att vara utanför samhället gör det ännu viktigare att höra till en grupp som allihopa är utanför. Med egna regler och ett eget sätt att leva. Tro inte att det är en frihet att vara utanför! Det är nog precis tvärtom. Reglerna i de där grupperna utanför "lagen" är ofta mycket strängare och med mycket värre straff, än de lagar och ordningspåföljder som finns i samhället.
Fast det vill man inte se, kan inte se, när man själv är utanför.
Då måste man göra det egna utanförskapet till något bra.
Såklart. För man vill ju inte leva ett dåligt liv!
.... hm.
Kanske har jag något att berätta. Men... om man går i det som kallades mellanstadiet när jag (inte) gick i skolan... är man mogen nog då, att fatta det jag berättar? Jag tvivlar.. även om D kanske skulle förstå en del av det, så är hon inte representativ.
Så... hur skulle man presentera utanförskap för en hord nästantonåringar och wannabevuxna?
Får grunna på det här.
För att bara berätta om de olika typerna av droger, så som jag minns det från den gång vi hade något sånt i skolan... en polis och skolsyrran.... kanske kuratorn... nä, inte lärde det mig något om hur jag själv skulle kunna förhålla mig fri. Tvärtom. Jag lärde mig ju vad som var vad och hur det såg ut och vilka som kunde tillhandahålla skiten.
DET skulle jag vilja sätta stopp för. Den sortens upplysningsverksamhet.
Så, kanske måste jag skrynkla ihop mig, räta ut mig och snabbutbilda mig i tolvårstankar och trettonårshormonere och sedan hitta ett språk som förmedlar kunskap om sånt som ungdomar behöver veta för att slippa ens se hur en bit cannabis ser ut.
Ja usch.

8 kommentarer:

Sickan sa...

Kanske det är för att slippa lära sig om hur skiten ser ut och hur man fr tag på det som du ska gå dit och prata? Om du vill.
Du hittar säkert ett språk som du kan förmedla dig via så att de unga förstår.
Läser din blogg varje dag, förundras över din styrka,ditt mod och din förmåga att skriva.
Kram på dej!

Anonym sa...

Om det finns EN enda som skulle kunna förmedla, både i ord och känsla, vad droger gör med människor, så är det väl du!
Fast håller med dig om att det kan va knivigt när det rör sig om så unga lyssnare...men du kommer nog på ett sätt. Det är precis detta som gör dig till en sån fantastisk person, du får människor att förstå. Rent, naket och utan krusiduller. Hoppas det går bra (om det blir så) och att du berättar sen hur det gick!
Massa kramar B-M

Comvidare sa...

Jag tänker att de behöver veta var gränsen går. Eller ialla fall hjälp med att sätta upp en egen gräns. För det är väl de små stegen som är livsfarliga. Först tillåter man sig göra si....sen så...och vips så är man på helt fel sida. Utan att man riktigt märkte vad som hände.

Tänker att det är samma med att sluta äta. Otrohet. Var går gränsen för ok beteende?

Eva T sa...

Hej Starka Du !
Jag är helt övertygad av att du skulle kunna förmedla massor och göra det bra.
Det är inte det som oroar mig utan vad detta kan göra med dig.
Föreläsningar om det gamla livet sätter igång en massa i en. Både bra och dåligt, och tyvärr så är det äckelkänslan och det destruktiva som ibland sätter igång oss igen.
Oavsett vad du väljer att göra så önskar jag dig lycka till.

Elvira sa...

Nej nej nej..inte preparatkunskap för tusan, det behöver de ju inte..

Men kanske du kan förmedla att det kan hända precis vem som helst?
Och att det finns hopp, att alla, precis alla, kan förändras och hitta en väg tillbaks?

Och precis som Eva skriver, tänk på vad det kan dra igång hos dig själv..

Har själv varit ute på skolor och föreläst,om vad drogerna gjorde med mig, vägen in i och ut ur missbruk, då det ingår i mina arbetsuppgifter.
Första gångerna svajjade det ganska rejält efteråt, idag kan jag nog förmedla det jag verkligen vill säga; att inte välja samma väg som jag gjorde. Att droger alltid ger konsekvenser i slutänden..och framförallt, att det kan hända precis vem som helst.

Jaja, tror nog att du kommer fram till ett beslut som är rätt för dig.

Kramkram

Johnny Andersson sa...

Jag fick samma fråga av min dotter för ett tag sedan, nu är ju hon lite över 17 år, men jag gick igenom alla helvetes kval för det där. Självklart ville jag både göra henne stolt över mig som farsan som lagt av, men även försöka på ett bra sätt berätta hur illa det slutar om man börjar droga.
Jag tog beslutet att INTE hålla föredrag på hennes skola med hänsyn till henne. Man kan aldrig veta hur barn reagerar och jag skulle ta mitt liv om det skulle slagit fel och det blivit mobbning istället. Det är skitsvårt att veta på förhand hur reaktionen skulle komma att bli.
Sen kan man ju vända och vrida på allting och intala sig att det skulle vara bra/dåligt.
För min del så har jag gått ut i en intervju om mitt liv från jag slutade och fram till nu. Hur det sociala livet tagit form men även hur dumt en del myndigheter beter sig mot dom som trots allt kommit en bit på vägen helt själva. Det uppskattas inte alls hos tex socialen där jag bor. När jag ringde dom och bad om hjälp nu när min förra lägenhet tog slut,(kontraktet gick ut och ingen chans till förnyat), så svarade dom att jag kunde väl bo hos kompisar tills jag fått en egen?
Blev behandlad som en tonåring som har en jävla massa kompisar att kanske bo hos. Men som 45-årig fd missbrukare som lämnat allt gammalt bakom mig är det ju inte så lätt, vilket jag förklarade. Mellan raderna sa denna person att om jag varit aktiv i drogerna så kunde dom hjälpa mig med akutboende. Samtidigt skulle en utredning då starta inför eget boende där jag skulle underkasta mig DERAS krav om dom skulle hjälpa mig, men alltså, bara om jag var aktiv.
Oj, vad långt det här blev, sorry.

Den hemska tvillingen sa...

Har inte dina egna ungar lärt dig att ungar är smartare än vi tror? För även om dina kids är smartast i världen (jodå, så tycker vi alla om våra egna) så är de andra inte så knagligt vaggade heller.

Jag tror säkert att du kan förmedla så att de förstår.

Anonym sa...

Du skriver att du inte vet hur du ska förmedla det. Dock har du skrivit en väldigt bra förklaring just här. Det med ljuset. Säg det i föreläsningen om du väljer att göra det (vilket jag tycker du ska)
Du uttrycker allt du skriver om precis så man förstår. Du om någon borde ha föreläsning om sånt här.