tisdag 17 november 2009


Jag böjer mig i vinklar, snurrar i det skorstenarna spyr och vänder mig om för att möta demoner.
Där är spöken utan ansikten och jag själv utan armar.
Där är döda människor med kanyler i armvecken och jag själv utan vilja. Med benen lagda som sparris på ett uppläggningsfat.
Där är en målning om hopplöshet och förtvivlan mitt i den purpurröda skymning som förväxlas med vackerhet.
Där är jag i en storm av förbjuden kärlek. Men fångad av livet som aldrig vill dröja i döden.
Och varför skulle kärleken vara förbjuden?
För att en gammal tjackhora slutat känna det människor smeker. För att förståndet smattrar tangentsnabba morsesignaler. Och för att det inte får plats någon kärlek mellan kniv och lök.
Ändå vibrerar hans ord mot mina när jag säger sånt som inte ens dagboken hört bokstäverna viska.
jag förstår inte
men jag älskar
...

10 kommentarer:

Anonym sa...

god mogon
har just börjat läsa din blogg - blir helt tagen och gripen - kommer förodligen fortsätta o läsa o hålla tummarna för allt ...

Mångmamma sa...

Brutalt och vackert.

Anonym sa...

"Ögonen ler....."
Dig unnar jag kärleken - håller andan
Papillon

Anonym sa...

"I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det". Bejaka ditt inre ljus - njut - och lev! Du är värdefull och någon ser den du är ämnad att vara.
Lycka till!

Jag, Lobelia sa...

Att våga fortsätta älska, trots att man inte förstår, det är mod. Tro mig. Jag vet.

Unknown sa...

Hur lyckas du? Vilken förmåga du har att uttrycka dina tankar genom poesi. Så vackert:)
Med tanke på din bredd så tycker jag du ska prova ett MENSA-test, du vet de där 2% av befolkningen som är "överinteligenta" ingår ju där. Du är inom dessa 2% och det kan ju vara kul att få det bekräftat. Kanske kan hjälpa till på traven.
Du kommer finna en väg för att möta din son och att stötta honom på bästa sätt för du vet redan nu inombords hur du ska göra, följ din magkänsla.
Varma kramar, hälsa grodan:)
//micke

Ebba G sa...

kärlek är inte helt lätta saker...
Du, Lobelia har nog helt rätt när du säger att det krävs mod till sånt. Och just nu vet jag inte om jag äger det modet. Men... sånt får man väl gratis ifall det behövs skulle jag tro. I alla fall vill jag tro det.

Michael.. mensa... jo jag har ju testat det där med test. Borde kanske bloga om det någon gång. Men i alla fall gjorde jag deras test när jag var rätt påtänd, bara för att jag tänkte att jag skulle ha något att visa upp för soctanterna. Att jag inte är helt dum alltså. Och... tja, det är jag ju inte. Men det hjälper inte... antagligen är det fler av alla de som sitter med stål i armvecken som skulle platsa i klubben, än bland dem som utbildar våra ungar.
Men.. jo jag växte lite i självkänsla av siffrorna.

Papillon - bara en tumme tack, annars kan det bli kortslutning.
Puss.

Unknown sa...

F-n va dum jag känner mig. Inte bara dum, väldigt liten oxå, med all rätt:)
Klart du vet vad du kan, det behöver ju ingen ny bloggläsare berätta för dig! Glad att du tog mitt inlägg på rätt sätt:)
Som sagt, jag sitter på första bänkraden i ditt första mål som advokat:):)

XXX sa...

Å fjärilar och eftertankar. Härligt att älska fast man inte kan och förstår.

Ebba G sa...

jamen Mikael - man känner sig ofta dum när man inte är det. Det här var nog en sån gång.
Jag gillade ditt inlägg. Och är nog en aning stolt över att platsa bland de där procenten.
Puss på dig!