Tid

Den sista dagen och den första. Man målar dem som den gamle och barnet.

Som om det vore något som verkligen blivit gammalt och måste dö. Och som om det som kommer i stället är orört, oerfaret och okunnigt om allt som varit.

Så är det ju inte.

Eller... all tid är väl ny tid.

Korpen lärde mig något om olika sätt att se på tid. Korpar är såna, dom sitter och tänker, och sedan flyger de upp i himlen och ser ner på det dom tänkt. Får perspektiv.

Och så talar dom långsamt.

Men i alla fall...

Tid som jag ser den och som jag lärt mig se den är sån som går. "Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren...." jo klockan... tiden går. Och så tror man att man kan ha bråttom och spara tid genom att göra saker fort så att man liksom springer fortare än tiden och då finns det tid kvar. Det är väl så man tänker när man har tiden som en linje?

Men man kan egentligen inte spara tid. Den finns inte kvar när man ska hämta ut den från kontot.

Ett annat sätt att se på tid, som korpen kraxade något om, är att den kommer. Precis tvärtom alltså. Att man får tid för att den kommer till den som lever. Ju mer man gör ju mer tid får man. Och om man inte gör något eller rör sig då kommer ingen tid. Tid är alltså något som är flexibelt, något som man får utifrån vad man behöver. Så en del människor måste ha massor av tid varenda dag, och andra behöver ingen alls. Eller väldigt lite.

Ännu ett annat sätt att se på tid, också enligt korpen, är att tiden är tillvaron och att den aldrig rör sig. Det är vi som rör oss i tiden.

Och så blir det nyår.... och man ska avsluta något och börja något.

Något som man ska springa ifatt, något som kommer eller något som bara är....

Valet är fritt!

Gott nytt år!!!