torsdag 17 december 2009



Man skulle kunna tro att jag levt som en sorts enstöring i ett soprum hela livet.

Det har jag inte.

Men mina sociala färdigheter och mina kunskaper om hur man lever ett svenneliv ligger ungefär på den nivån. Hur man är när man är en vanlig Barbro alltså. (äh, jag kom inte på något vanligt namn, vad heter folk egentligen? mina gamla vänner har nicknamn allihopa)


Så alltså. Häromdagen var jag alltså till frissan för första gången.


Och idag fnissade jag mig genom ett besök hos en äkta kosmetolog. Ja jävlar!!!


Inspirerad av Mona i hennes universum tänkte jag, att jag måste kolla in vad det är för geggor folk penslar i nyllet för att bli evigt unga. Och så få en liten lektion i maskläggning. (Nä inte så att jag ska natta småmaskar, jag ska lära mig att sminka över ärren i ansiktet alltså) Så alltså, jag knallade iväg till en tant som vet hur man handskas med färgpenslar och dammvippor. (små festliga borstar för sånt damm som blir över när man gnott in fejset med det man hittar i små askar)


Och jo, jag har väl smetat färg i nyllet jag också. Helt amatörmässigt alltså, för att liksom beta kroken för det fiskbestånd som befolkar bakgatorna i huvudstaden. En massa svart runt ögonen och blått ovanpå och en stor röd markering runt käften brukar vara oslagbara lockbeten.


Men det här....




Jag kliver in i själva salongen och fattar typ inget alls.

Tänker vända, där står alltså ingen ung snygg brutta och vickar på höfterna för att bjuda in till de flärdfulla färgernas spegelhörn. Nädå. Där tronar en madam som petar in mig mellan brösten och liksom knuffpuffar mig till en stol mitt på golvet. Sen kör hon med tredje graden i ansiktet. En lampa som ser allt. Säger hon. Fast jag tycker det ser ut som om det är hon som glor.

Och så... tja, det kommer fram saker ur gömmorna. Hyllor på hjul, små bord med diverse redskap och borrar och spatlar och sprutor. Ett tag var jag rädd att jag hamnat på akuten. Men sen... jo, hon trixade och fixade med de där grejjerna och putsade mig i ansiktet, smorde och duttade och hade sig.

La en grund. översatte hon. För jag fattade inte språket. Det heter en massa olika saker det där man gör med fejset alltså.

I alla fall höll hon på med den där grunden i en evighet innan färgpytsarna kom fram.

Och då höll jag på att dåna alldeles. För tro inte att det var något himmelsblått eller rosa som skulle duttas i fejset. Närå, vitt och grått och brunt och guld och grönt blandat med jagvetintevad. Och så trollade hon fram en våldsamt vacker brud från ingenstans. Trodde det var ett reklamblad när hon höll fram spegeln.

Ja jävlar. Sa jag inte.


Men alltså, nu har jag ett fejs jag måste ut och använda i kväll!









12 kommentarer:

Comvidare sa...

Men nu händer det saker! Ny frisyr, ett ansikte att ta med ut på stan och snart kommer väl glittrande topar och glansiga leggings av bara farten. Kul att få följa med dig på din makeover.

Själv är jag helt såld på de små askarna vars innehåll är så dyrt att man nästan svimmar. Men det gör man såklart inte. Man konstaterar att det kittlar i kroppen av upphetsning när fingarna får leta sig igenom hyllraderna. Min lycka kan köpas för pengar! Enkelt.

För det är faktiskt så att man kan förvändla en vanlig "comvidare" till en skimrande "comvidare" om man bara har rätt små askar och lådor att jobba med. Och en sådan förvandling är lycka. Enkelt.

Älskade de här raderna för övrigt:

En lampa som ser allt. Säger hon. Fast jag tycker det ser ut som om det är hon som glor.

Ebba G sa...

Kära comvidare - jag hoppas innerligt att du är ironisk när du skriver att lycka kan köpas för pengar.´Och att du driver med dig själv när du talar om de där burkarna som väcker lust.
Allvarligt talat - det verkar inte riktigt klokt.
Men... som sagt, jag är inte socialiserad (och hoppas vid den gud jag inte tror på, att socialisering måste innebära att man får orgasmer av gudvetvad som är i de där äckliga små burkarna)
Sen är det en annan sak att det ska bli kul att driva med folk som kommer att falla baklänges vid min stylade nuna.
För min del betyder lycka ungefär att ha vänner som man kan vara sig själv med.... typ.

Anonym sa...

Hur var det Lill Lindfors sjöng? "Mitt lilla face och jag" -
Själv är jag en trogen användare av beckolja mot mygg och arméns hudsalva mot allt annat utvärtes ont. För att få hyfs på mitt utseende räcker det inte med någon make-over - det skulle krävas en rejäl reinkarnation..........
papillon

Ebba G sa...

Ha! Papillon - jag tror du är en reinkarnerad rackare. Du vet, en såndär hästslaktare som fick leva i enskildhet och inte kunde så mycket mer än sitta med näsan i böckerna mellan de blodiga slakterna. Och så hade du tretton rackarungar. Svartögda och gnistrande intelligenta.
Och i nästa liv... hm. kanske elefant? Skulle väl vara trivsamt.
Jag lovar att jag blir en såndär fågel som hackar tjockhudingar.
Så ses vi under en terebint.

Anonym sa...

tänk om det kunde bli ett foto och fått sett din förvandling i bild.

/Malin

Annika sa...

*hamnar här av en slump*

Jag har inte ett fejs jag skall använda ikväll.
Inte att uppvisa på offentlig plats.
Nej jag skall stoppa salta pinnar i munnen som är placerad i den nedre delen av ansiktet.
Eventuellt en liten liten tårtbit också.
Dock inte samtidigt. :-)

För övrigt är jag grymt avundsjuk på alla som har fått en riktig make up.
Snudd på ohälsosamt avundsjuk.
Men det skrev jag aldrig.

Till sist så tycker jag man får svära i offentliga sammanhang, iaf lite.

Mångmamma sa...

Du Ebba, du är i förhållandevis gott sällskap här.
Jag har heller aldrig gått på "salong" och blivit "gjord".
Har extremt taskig koll på hur, vad och när geggor ska pytsas i trynet.
Olivolja är min bästa vän..
Trevlig afton.

Anonym sa...

Reinkarnation? Till elefant? Hm.......

Det skymde för mitt ögas blick -
jag föll helt handlöst ner i djupet
och i bedrövligt krossat skick
Gud fann mig under ättestupet

Seså, sa Gud, häng inte läpp,
än finns det många liv att leva -
säg, föredrar du solstekt stäpp
eller en svalkad, skuggig skreva?

Det var ej lätt - men singlad slant
fick avgöra mitt nästa öde
Nu går jag som en elefant
och trivs rätt bra bland andra döde

På ryggen bär jag en gammal vän,
en vassnäbbad fågel - rätt brokig
hon hackar stundom smått ettrigt men
som sällskap är hon inte tokig

tänker papillon

Anne sa...

Hej Ebba,
jag undrar hur du ser ut. Jag menar inte att du ska visa någon bild. Men är ditt utseende präglat av din bakgrund dvs. ser man på dig att du har varit misbrukare och hemlös etc. Är du nöjd med ditt utseende? Vad är det för ärr du har? Tycker du att du är snygg. Tror du att andra tycker du ser bra ut? Har du alla tänder i fräscht skick? Är du tjock eller smal? Lång eller kort? Blond eller mörk? Berätta....

Jag tycker du är så otrolig och jag fascineras av din kamp. Kul att du gör lite make up...det kan alla behöva.

Ebba G sa...

Papillon - åh så jag ser fram mot att få hacka elefantskinn!

Anne - ja jo, alltså, jag är liten. Smal och kort. Har fula ärr i fejset efter ett överfall, röda fortfarande, rör mig som en tjackhora med grimaser och allt.Det syns alltså tydligt att jag gått på droger rätt nyligen.Fast jag har faktiskt fina tänder. Och jag vet inte vad andra tycker om mitt utseende, själv har jag aldrig brytt mig. Jag tycker om mig tillräckligt för att fatta att andra kan gilla mig.
Det har inte med utsidan att göra.
Att jag kilade in på en "salong" var mest av nyfikenhet. Dit går jag såklart inte igen. Men kul har det varit att halvt skrämma slag på folk med ett helt främmande utseende...

Comvidare sa...

Nej, jag är inte alls ironisk. Jag känner lycka i magen när jag får botanisera bland de små burkarna och askarna. Det är ett intresse antar jag. På samma sätt som någon känner lycka över att Frölunda vinner en match, eller att de nybakta bullarna fick exakt rätt färg. Vi gillar olika saker helt enkelt. Du har säkert också något som får ditt blod att rusa. Något som jag inte skulle reagera på.

Cecilia N sa...

Jag har ungefär samma koll som mångmamma.

Jag vill inte ha grejs i ansiktet för jag tycker det kliar. Eller så är det bara "man får inte peta" som drar igång behovet av att peta. (Nä, jag petar mig nog ganska mycket i ansiktet alltid.) Så jag hade väl sett ut som ett picassoverk om jag var målad och sen gned ikring som jag ville.

En gång var det en duktig kompis som sminkade upp mig rejält, men jag kunde inte riktigt ta åt mig det jag såg i spegeln.