Man skulle kunna tro att jag levt som en sorts enstöring i ett soprum hela livet.

Det har jag inte.

Men mina sociala färdigheter och mina kunskaper om hur man lever ett svenneliv ligger ungefär på den nivån. Hur man är när man är en vanlig Barbro alltså. (äh, jag kom inte på något vanligt namn, vad heter folk egentligen? mina gamla vänner har nicknamn allihopa)

Så alltså. Häromdagen var jag alltså till frissan för första gången.

Och idag fnissade jag mig genom ett besök hos en äkta kosmetolog. Ja jävlar!!!

Inspirerad av Mona i hennes universum tänkte jag, att jag måste kolla in vad det är för geggor folk penslar i nyllet för att bli evigt unga. Och så få en liten lektion i maskläggning. (Nä inte så att jag ska natta småmaskar, jag ska lära mig att sminka över ärren i ansiktet alltså) Så alltså, jag knallade iväg till en tant som vet hur man handskas med färgpenslar och dammvippor. (små festliga borstar för sånt damm som blir över när man gnott in fejset med det man hittar i små askar)

Och jo, jag har väl smetat färg i nyllet jag också. Helt amatörmässigt alltså, för att liksom beta kroken för det fiskbestånd som befolkar bakgatorna i huvudstaden. En massa svart runt ögonen och blått ovanpå och en stor röd markering runt käften brukar vara oslagbara lockbeten.

Men det här....

Jag kliver in i själva salongen och fattar typ inget alls.

Tänker vända, där står alltså ingen ung snygg brutta och vickar på höfterna för att bjuda in till de flärdfulla färgernas spegelhörn. Nädå. Där tronar en madam som petar in mig mellan brösten och liksom knuffpuffar mig till en stol mitt på golvet. Sen kör hon med tredje graden i ansiktet. En lampa som ser allt. Säger hon. Fast jag tycker det ser ut som om det är hon som glor.

Och så... tja, det kommer fram saker ur gömmorna. Hyllor på hjul, små bord med diverse redskap och borrar och spatlar och sprutor. Ett tag var jag rädd att jag hamnat på akuten. Men sen... jo, hon trixade och fixade med de där grejjerna och putsade mig i ansiktet, smorde och duttade och hade sig.

La en grund. översatte hon. För jag fattade inte språket. Det heter en massa olika saker det där man gör med fejset alltså.

I alla fall höll hon på med den där grunden i en evighet innan färgpytsarna kom fram.

Och då höll jag på att dåna alldeles. För tro inte att det var något himmelsblått eller rosa som skulle duttas i fejset. Närå, vitt och grått och brunt och guld och grönt blandat med jagvetintevad. Och så trollade hon fram en våldsamt vacker brud från ingenstans. Trodde det var ett reklamblad när hon höll fram spegeln.

Ja jävlar. Sa jag inte.

Men alltså, nu har jag ett fejs jag måste ut och använda i kväll!