Man kan ha julstämning med ett gammalt värmeljus och ölringar.

Och så kan man lägga en julklapp till sig själv bakom ett brofundament. Det är liksom bara att glömma bort paketet och gå och lägga sig på en nybäddad tidningsmadrass och skita i att det är jul. Sen vaknar man i ottan och går och pissar och hittar det där paketet och blir själaglad.

- Ha! Tomten var här när jag sov!

Och så tänker man att tomten minsann vet hur snäll en människa kan vara. I relation till omständigheterna alltså. Och jag har alltid varit en rätt snäll hora. När jag har varit en hora alltså. Hyfsat snäll har jag också varit som tjuv. Har tillexempel aldrig rört till det i onödan och låtit ungarnas grejer ligga kvar och så. Det är snällt om man jämför.

Så alltså det där paketet man hittar under fundamentet gör julen fullkomlig.

Man packar upp.

Och hittar det frälsissoldaterna slagit in. För man har alltså hämtat paketet på något av dom där ställena där fattigt folk får julmat och fint paket.

En gång fick jag en mössa och vantar och en jättestor chokladkaka. Inte dumt alls.

Ja och sen kan man sitta kvar där i sin kartonghög eller var man nu bäddat. Ta fram termosen med varmt kaffe. Nåja, ljummet då, det man fick med sig från cafeet som skänker bort sista kaffet och mackorna som går i soporna annars. Har man tur ligger det en påse i en liten ask med verktyg... åsså får man glitterjul och raketfart in i himlen. Nån sorts himmel.

Julstämning alltså...

Fast i dag har jag satt upp röda gardiner i köket och packat upp en matkasse som jag betalat varenda grej i. Skinka och ost och mjöl och jäst och köttfärs och apelsiner och nötter och gudvetvad jag ska laborera med.

Jag som inte ens kunde koka ägg... för ett år sedan.

Julstämning.

Fan nu rinner snoret och tårcisternerna tycks överfulla och måste tydligen tömmas. Det blir till att plocka fram snorlakanet.

Ett rött.