- Du Ebba, du vet, när barn vet saker som dom inte ska veta då måste man prata med dom.

- Och du tycker att du vet saker som du inte ska veta då?

- Ja det där med hora sörru.

- Jaha. Vad är det du vet då?

- Att gubbarna har gjort saker.

- Mhm. Vaddå för saker?

- Jag vet inte. För att du inte har sagt det. Och det ska du säga.

- Varför ska jag säga det då?

- För att annars kan jag inte sova.

Så var det med det.

Vuxensaker och barnsaker. Och en unge som har fantasi.

Så jag sa lite annat än det jag tänkt från början. Jag sa en del om att man kan vara ensam när man är en vuxen. Och då kanske man vill vara hos någon annan vuxen men inte känner någon man kan vara hos och då betalar man kanske för att få vara med någon. Köper några timmar då man får kramas. Och den som säljer sånt kallas hora.

- jamen då har du fått pengar när du kramas med farbröderna.

- mm

- ingen får köpa kram av mig för dom är gratis

Säger min unge och det går kalla kårar genom ryggraden på mig för jag tänker att nu kommer hon att gå ut och krama farbröder och .... nä, det där blev inget bra.

Så jag säger att det går inte för sig att gå omkring och krama folk hursomhelst.

-Nej såklart, säger A. Fattaru väl att man inte kramar pojkar heller.

- nej såklart, säger jag lite lättad. Jag hade liksom glömt bort det där med killbaciller och sånt.

Och så måste jag säga en sak till, det där som handlar om när någon kramas och det inte känns bra. Att man får säga nej till såna kramar.

- Jag vet, säger A. Tanten sa att man får ha sin egen kropp ifred.

- tanten?

-Ja hon kom från polisen och sa det.

Och jag fattar. Dom har haft en sån dag på förskolan där man pratat om pedofiler så att barn fattar att det finns kramar och kramar....

Och att det finns en gräns. En hud. Som ingen får överskrida.

Ibland är jag så glad att det finns en massa kloka vuxna därute i den vanliga världen.

Och ibland tror jag att jag också kan bli en såndär klok vuxen.

En mamma. Typ.