pojkunge

Äter frukost och bloggar med löskokt ägg alldeles för nära laptopen. Man ska inte äta ägg nära datorer. Dom skvätter. Äggen alltså. Som om det sitter en elak kyckling inuti nånstans och flaxar med sina små pyttevingar så att kladdet ska hamna på a-et och f-et.

Reser mig upp och slår till juiceglaset.

Som tömmer sitt innehåll på bordet. Så att det rinner in under nämnda dator. Och ner på min nya matta. Och på mina nytvättade jeans. Liksom slimar sig fram och klibbar sig fast. överallt.

Och medan jag sträcker handen efter disktrasan passar glaset på att ramla ner på golvet det också.

Och går i sjutusen bitar.

Jag tror jag klär av mig och kryper i säng igen.

Men då ringer telefonen. Som ligger på lilla bordet bredvid fåtöljen i vardagsrummet.

Gissa vem?

Jo min stora nästanvuxna pojkunge.

Som ska komma hem till mig i dag på permission och få middag. På restaurangen alltså. Vi ska gå till personalmatrummet och hälsa på och bli bjudna på brakmiddag.

Han fyller liksom lite år.

Och... ja det där med ägg på f-et och lite juicekladdiga glasbitar mister sin sängfösartyngd.

Håll en tumme!

Och be en bön ni som har såna förankringar.

För nu ska jag göra något jag inte vet hur man gör... och som jag nog är skitskraj för.

Umgås med min son.

En hel dag.

bild från stumbleupon