Jag frågade min tonåring D om det där med politik.

Och hon hade en massa att säga. Som jag får blogga om. Annars är hon restriktiv med sånt.

Såhär sa hon.

- Ja mina kompisar bryr sig inte så mycket. Men jag tycker att politikerna skulle leva som vanliga människor. Ha vanliga löner och sånt. I alla fall medan dom är politiker. Sen kunde dom få ut pensioner som var jättehöga för att dom liksom offrat sina liv eller så.

Och om dom bestämmer att sjuka människor inte ska få sjukpenning utan måste söka jobb då borde man låta dem bli hopbundna i benen och få droger ett par månader och tvinga dem att söka jobb.

- Tror du det skulle hjälpa?

- Dom skulle ju inte få jobb. I alla fall inte om dom inte fick säga sina riktiga namn. Dom tror ju att alla har det som dom själva.

Det tror man.

Man kan inte rå för det. Jag tror ju att alla har det bra hemma och så. Fattar inte att man kan ha pappor som slåss och mammor som drogar.... typ.

- öh.

- Jamen jag bodde ju inte med dig.

- nä.

- Men du D... om du skulle välja något parti, hur skulle du vilja att dom presenterade sig så att du kunde välja?

- Jag vill att dom säger hur dom tänker att vi ska ha det. Hur dom ska göra med människor som är sjuka och med barnen och med flyktingar och andra svaga. Och hur dom tänker om vad som är rättvist.

En del tycker ju det är rättvist att alla får exakt lika mycket och andra tänker att det är rättvist att man får mindre om man redan har en massa.

Och en del vill att invandrare ska utrotas och en del tycker att man ska hjälpa dom.

Jag vill veta sånt.

Och så får dom inte ljuga.

- Men hur vet man det då?

- Ja ibland hör man att dom försöker göra en beskrivning eller få oss att tro på ett reklamblad liksom. Så att man fattar, att det där är vad dom vill att man ska se. Och då lyser det igenom att det vi ser inte alls är det dom tänker göra.

Och när dom använder ord på ett annat sätt än man är van vid. Eller gör nya ord. Då fattar man att det är något lurt.

- Vad menar du, har du något sånt ord?

- Arbetslinjen. Det är ett sånt ord.

Det betyder egentligen att man får tycka att människor som inte arbetar är skitdåliga.

Och att man inte får vara sjuk eller arbetslös eller ta hand om ungarna eller vara gammal.

Men jag tycker inte så.

Jag tycker att man ska hjälpas åt så att alla får göra vad dom kan.

Inte att alla måste ha heltidsjobb.

Några kanske bara kan jobba två timmar i veckan men borde ändå ha lön som går att leva på.

.......Ja alltså.

jag tycker hon är klok min unge. Och har det bra i sin familj som tydligen lär henne kloka saker.

Man vet aldrig... en dag kanske jag sitter som stolt mamma till ett statsråd...

Bild: Dan Lacey