Bjästa och att bry sig

..det där med Bjästa.

Att det finns ett "helt samhälle" som blir en mobb. Att "alla" hyllar den

som våldtar.

Det sitter säkert ett antal människor i det där samhället och skakar på huvudet och menar, att man inte hade en aning.

Eller i alla fall inte deltog vare sig på den ena eller den andra sidan.

Och alldeles säkert sitter det ett antal skolledare och kommunmänniskor, kanske människor från kyrkor och andra i idrottsföreningar och tänker att "jamen vi gjorde ju det vi trodde var rätt"

Skolfolket fick säga sitt i morse i morronprogrammet i TV1. Det hade varit studiedag om relationer, och studiedag om kamratskap. Man hade gjort insatser med mobbinggrupp och man hade agerat som man skulle. I vart fall i stor utsträckning. Jag tror

det är sant.

Det är bara det, att det där att göra "som man ska" ofta inte är det som är en rimlig reaktion på det som är en ofattbar verklighet.

Det är nog bra, att ha katastrofplaner, pärmar med vem som gör vad när det händer något och en ordentlig policy för hur man hanterar diverse

olika dilemman.

Antagligen är det absolut nödvändigt att ha såna pärmar och såna förberedelser för att över huvud taget ha någon koll när det är kaos.

Men det räcker inte.

Om man inte parallellt med de där handlingsplanerna har en aktiv handling, alltså hela tiden har ett levande samtal på gång mellan alla som har m

ed varandra att göra i skola, inom föreningar, i kvarter, i kyrkor, i alla sammanhang där människor har ansvar för barn och unga.

Alltså... allihopa. Varenda kotte är väl inblandad på något sätt.

Vi måste prata om vad som är OK. Måste ta ställning fast det är obekvämt. Måste sätta ner fötterna och berätta för varandra att vi inte kan tolerera våld, övergrepp, stöld, brist på respekt för människors integritet och att vi tänker göra det vi kan för att i stället visa hur man bryr sig om, hur man tröstar, uppmuntrar, stödjer, delar med sig, respekterar....

Och hur kommer det

sig att en gammal gathora har såna åsikter då?

Jo för att om horan hade växt upp där allt det där funnits, om det hade funnits vuxna människor som brytt sig om att sätta gränser och ge plats, om skolan varit en trygg plats där vuxna visade vägen till ömsesidighet, om det hade funnits grupper att vara delaktig i utan våld eller kamp

om att vara den populäraste - till vilket pris som helst - OM någon hade brytt sig om att Se och Agera...

då hade det inte blivit någon missbrukande hora av Ebba.

Och hur vet hon det då?

Jo för att det alltid har varit när människor har sett människan bakom masken, som det har varit möjligt att tänka tanken, att det skulle vara möjligt att slippa leva utanför samhället.

Den här flickan som blev våldtagen har kanske fått sin upprättelse nu - på sätt och vis.

Men det viktiga för henne kommer inte att vara att hon fått rätt i TV. Det viktiga kommer säkert att vara, att hon blir älskad, sedd, respekterad och får hjälp att börja lita på folk igen.

Ekonomiskt har hon kanske fått ett litet skadestånd - men alla kostnader för flytt, känslomässiga umbäranden, hjälp att skapa en ny plattform... det får nog familjen stå för.

Pojken som våldtog har fått vård.....

det är bra det. Att samhället betalar för att han ska sluta bete sig respektlöst. När han kommer ut måste vi hjälpas åt att se till att visa vägen vidare.

Om han sköter sig har han möjlighet att få utbildning, rehabilitering ... och får stanna kvar i sin bygd där han säkert kommer att tas emot med blandade känslor - men förmodligen blir accepterad och hyllad för att han blivit skötsam (igen?) Om det nu blir så...

Det är inte det att jag tycker att man ska låta bli att rehabilitera pojkar som våldtar.

Men det är det att jag tycker att man ska ställa upp med väldigt mycket hjälp för dem som blivit våldtagna. Precis så mycket att den som blivit utsatt för övergreppen själv kan säga

"tack, nu har jag fått det jag behöver för att kunna gå vidare i livet"

Jag tycker att vi allihopa ska vara dom där människorna som finns för de som behöver upprättelse. Att vi ska sätta ner fötterna och säga "hej, du har inte gjort något fel, du är bara en som råkat illa ut. Kom och berätta! så ska jag berätta om mitt liv och så får vi se om vi kan hjälpas åt med resten!"

Det är faktiskt inte svårare än så.

Bilder: Darwin Leon, Peter Worsley, Maggie Rochefort