måndag 15 mars 2010

korpen och ondskan

Förra veckan fick jag ett sms med en enda bokstav. Ett V. Ingen underskrift och inget annat än ett V.
Och jag blev skitglad.
I går fick jag ett mail med fyra ynkliga rader och blev lika glad.
För det betyder att en av mina vänner är tillbaka efter en resa upp till änglarna.
Hon tror på såna min korpvän.
Änglar och himlar och gud och sånt. Och när man är med henne på det förtrollade berget (eller är det kanske välsignat?) då är det inte så svårt att tro att hon har rätt.
Fast...
nä jag tror hon är en häxa. En äkta trollpacka. Eller bara väldigt klok.

Men.... när man vet lite lite om hur hon levt och hur hon lever kommer tankarna. Vad är det som gör att somliga blir så kloka av att råka ut för ett liv som för oss andra mest tycks orättvist elakt eller rent av skadligt?

Varför är det så, att somliga reser sig med kärlek och andra med hat?
Och hur i hela världen kan en korp tro att det finns en kärleksfull gud bakom alltihop?

Igår i mailet skrev hon:
"Men du vet, Ebba, jag tror att det där med att vara hel handlar om att se sig själv i verkligheten, att det hela är att acceptera det trasiga och ta ansvar för det, älska det och leva för att bevara sig hel utan att utesluta något man faktiskt ändå bär inom sig"

Jamen så skriver man väl inte när man är proppfull med morfin och har ont överallt och inte kan prata?

Då säger man väl att livet är skit och att det enda som betyder något är att bli frisk och kunna prata och simma en kilometer och ha fåren klippta. (Ja hon har får också, och höns och en jävla bastu som man kan elda i, hur skönt som helst).

Men nädå.
Hon håller på att dö och skriver att det är ok. Typ.
Och mitt i allt har hon ju rätt.

Om man inte älskar alltihop som är mänskligt så finns det inte en chans för mänskligheten att sluta kriga. Tillexempel.
Om man inte accepterar sig själv som man är kan man aldrig göra något åt sin verklighet. Om man förnekar bitar av sig själv kan man ju inte använda dem till något bra.
Jag menar, toalettstolar är väl inget man direkt gillar eller vill pussa ... men dom är ju ovärderliga i ett annat perspektiv. Äckliga men nödvändiga och därför... ja ni hajjar. Man får älska sina toalettstolar. Dom man lägger sin inre skit i också.

Fan också.

Jag hade velat att det skulle vara klokt och rimligt att se, att världen skulle kunna vara bara vacker, bara bra, bara lönsam... och att framgång och hälsa är det samma som lycka.
Jag skulle naivt vilja kunna säga på frågan :
"Vad är lycka för dig" att:
jo, det är ju i första hand att få vara frisk och sedan... ja att ha någonstans att bo... och fred såklart.

Men jag kan inte säga att jag var olycklig när jag var hemlös. Och Korpen tycks kunna vara lycklig fast hon är så sjuk. Och nog finns det människor som lever i krig som då och då är lyckliga.
Men du korp på ditt berg:
Vad är det som gör oss lyckliga då?
Skrev jag.
Och svaret blev såklart väldigt kort.

Kärlek

Jahaja. Och jag fattar ju att det inte handlar om att knulla runt.
Typ.

I alla fall är jag så otroligt glad över att korpen har landat i sitt näste. Och så fort jag får med mig någon jag älskar ska jag hälsa på där på berget.
Sitta där i tystnaden och titta på elden i korpens ögon. Och bli alldeles varm.



6 kommentarer:

Camilla sa...

Det du skriver är så sant så. Att älska sig själv är det viktigaste.
Jag kommer dock att få en helt annan syn på toalettstolar framöver. ;)

B sa...

Du är så klok!

Ebba G sa...

klok vet jag inte om jag är.
Men jag har fattat, att man inte kan älska sig själv utan att också älska andra.

Cicki sa...

Kärleken till sig själv och andra är viktig. Och att tänka positiva tankar. Annars går man under. Då kan man lika gärna dö.

Comvidare sa...

Jag märker att jag har börjat använda korpens röst när jag pratar. Säger saker som hon sagt till mig när andra knackar på min dörr och söker råd. Så det som landat hos mig och fått fäste, är något alla behöver höra.

Jag känner igen hennes kraxande i dina ord också. Ofta. I början trodde jag att ni var samma person. Och det är underbart att korpens vingar flaxar ut i världen med kärlek på så många sätt.

linda sa...

åh fint!