Det här med fotografiskt minne är spännande. Min gluggunge A. förvånade mig i går med att presentera sin förmåga att höra det hon ser. Precis som jag.
När jag läser läser jag alltså inte, jag hör. Med olika röster och olika dialekter. Och till och med på bruten svenska (ofta med amerikansk eller tysk accent) ibland.
Och så minns jag innehållet så som jag hör det.
Fast jo, det finns ju en bild också, jag ser liksom var i boken det står och jag kan plocka fram bilden av sidan - men minnet är en röst som läser.
Min vän korpen har också fotografiskt minne. Fast hennes minne är än märkligare än mitt - hon bläddrar baklänges genom böckerna och hör toner till det lästa. Dessutom säger hon att allt som rör sig låter.
Och så känner jag ett par människor som ser allt i färg. Alltså, alla människor har en färg, alla känslor likaså. Rum har färger och olika typer av information har sina färger.
Som att allt liksom översätts till något kolorerat som hjärnan sorterar in och minns.
Jag ger mig på, att bara man knäcker koden till varje människas hjärna, så skulle man kunna skapa möjligheter att minnas, lära sig saker och kunna redovisa dem i rätt ordning.
Då skulle man kunna ha böcker som ljudfiler, färgfiler, taktila informationer, doftpresentationer och kanske kroppsrörelser som förmedlar innehållet.
Antagligen lär vi oss en massa vi inte har en aning om att vi kan, och som vi skulle ha tillgång till om vi bara visste hur vi lagrat det.
Tänk bara vad en doft kan få en människa att minnas...
Bild: H. Matisse
12 kommentarer:
Intressant inlägg!
Jag är en sån som ser människor och saker i färg, fast inte alltid tyvärr.
Dessutom jobbar jag mkt med bilder och minns nästan alla bilder jag varit med och gjort (scannat, redigerat, fotograferat...) för kunder ända sen jag började med det. Det räcker med att nån börjar förklara nåt ur bilden, eller tillfället när den togs.
Detaljer fastnar också, som ex. en skada på en bil men istället missa helt vilket märke den har.
Jag kan minnas att det jag läst står "ganska högt upp på en högersida" - men inte VILKEN högersida. Stressigt när man sitter på en hemtenta och måste berätta det och inte har tid att bläddra igenom en 400-sidors-bok ...
Märkligt hur hjärnan fungerar! Min syster minns telefonnummer som färger. Galet:)
Tycker att det där är jätte intressant eftersom jag har en minnesskada av en hjärnblödning. Jag kan lätt läsa ut en bok på en dag men jag minns aldrig dagen efter vad den handlade om. Sä studier för mig är ett avslutat kapitel. MEn det har en fördel. När jag köper en film så kan jag se om den hur många gånger som helst. Det är nästan en ny upplevelse varje gång. :-) Så mitt minne är det mest brist på.
Läs Henrik Fexeus bok; Konsten att läsa tankar.
DEN är väldigt bra!
Apropå att se, höra och dofta saker. Såg nyligen Avatar i 3D. Då berättade en vän att på sjuttiotalet gick det "italienska luktfilmer" på bio. Det gick till så att biobesökarna fick en numrerad "skraplott" innan filmen startade. Allteftersom filmen pågick instruerades biopubliken att skrapa ett visst nummer, varpå en mer eller mindre angenäm doft spred sig. När damen i filmen släppte en fjärt stod det, "skrapa ruta nr 3" i en ruta och när man gjorde det luktade det fis i hela salongen. Så nu associerar han vackra italienska damer med fisdoft! Fast den varianten på sinnesstimuli var nog inte så populär, för jag har själv inte hört talas om sån film. :-)
Just det; Award finnes!
Trevlig helg!
Efter många års stretande så är det bara att krypa till korset. Jag har inte tålamodet att ta till mig information i form av text. Jag måste höra den. Någon måste tolka den åt mig, men då sitter informationen ordentligt fast å andra sidan.
Detta gör att jag är sjukt talangfull på att kopiera mönster och beteenden. Jag låter som jag vet vad jag pratar om, när jag i själva verket bara spelar upp något som någon annan sagt.
Vad övrigt är så dras jag som en fluga till koskit när jag träffar på människor med sådanadär hjärnor som du pratar om Ebba. Jag är fullständigt fängslad.
Ja jättehäftigt. Jag minns det jag ser bättre än det jag hör. Min dotter kan minnas små detaljer väldigt väl väldigt länge efter att ha sett dem. Tyvärr ibland ganska meningslösa saker som t.ex. alla brevlådor hon åker förbi.
Mycket härliga betraktelser i din blogg Ebba.
Kram.
Fantastiskt att läsa alla minnesanteckningar!!
Misstänker att det skulle gå att göra skolan väldigt mycket mer effektiv om man verkligen tog reda på sånthär för varje unge som går i den.
Den mänskliga förmågan att memorera är så otroligt fascinerande - man skall ha väldigt klart för sig att förmågan att minnas skriven text inte är något ursprungligt. Vår art, Homo sapiens, är trots allt hundratusen år gammal och skrivkonsten inte mer än sextusen. Men analfabetiska människor har i alla tider förmått tradera enorma språkmängder, Vedasångerna lärdes in utantill...
Och i Finland reciterade runosångarna genom århundraden de gamla, muntligt traderade berättelserna på fyrtaktigt trokéiskt versmått. De var två som satt mitt emot varandra, höll varandras händer och gungade fram och tillbaka i takt med berättelsens rytm - versmåttet, upprepningarna och ibland rimmen var till för att fästa den talade texten i minnet.
Men det är fan vad det är svårt att stoppa in nytt när man börjar bli gammal - som papillon
Ja, som du säger, om man bara visste hur andra tolkar, tänker, berabetar information, så skulle man få lätt att lära.
men mest kommunicera..
Jag är en sån som får väldigt mycket bilder. Jag hör något, och så ser jag en bild, accosierar till ne bild. Ibland kan det bli väldigt fel/roligt, då jag inser att jag får en helt annan bildav vad som är tänkt. Men om man vet hur den andra associerar, tänk vad mycket lättare man kunde kommunicera. SÅ mycket mindre missförstånd..
Skicka en kommentar