Jag läste hos comvidare, om det där med gluggungar och sexupplysning. En bok... och en något generad morsa.
Och så tänker jag att... nä det där fixar jag inte.
En gammal hora som berättar fina minnen från sänghalmens djupaste djup.
Såklart inte.
Men det där livet lever sitt eget liv i mina tankar och säkert dyker det upp som helt omedvetna signaler som små öron girigt lyssnar till och drar slutsatser av.
Förresten häromdagen....
- Du Ebba
-mm
- Ligger ni med varandra du och Erik?
- Vi sover i samma säng. Japp.
Och så tänkte jag att nu kommer det.
Men det gjorde det inte. För hon blev liksom nöjd.
Och jag tänker, att hon inte vill veta mer än att vi gillar varandra. Inte att vi stoppar snoppar i snippor och sånt.
Ifall vi nu gör det. Alltså.
Som biomorsa till ett barn i annan familj kan man ju hoppas att det där samtalet hamnar i famnen på den andra morsan i ungens liv.
Liksom.
Men alltså... hur gör man?
Bild: Tino Rodriguez
4 kommentarer:
man gör precis vad du gjorde; man väntar på att de frågar, sen svarar på det de frågar om och inget mer. När de är mogna för svaret, då kommer frågan... då kan det hända att de tittar på en skeptiskt och konstaterar "DET kommer jag aldrig att göra" eller så kommer det ett "jaha". oroa dig inte, de brukar ha en rätt pragmatisk inställning till det hela...
Hehe - det blir minsann inte så lätt. Själv har jag i god ordning upplysts av lektorn i biologi Ossian Larsén, någon gång 1956, första ringen på det gamla gymnasiets reallinje. Lektor Larsén var en av landets absoluta auktoriteter på havsborstsmaskarnas liv och leverna och när lektionen var slut var vi extremt välinformerade om dessa rara organismers sexuella förehavanden. Kanske inte så matnyttigt för en hord gymnasister med bultande underliv - men lektorn avslutade sin föreläsning lite svävande med att det för människor var ungefär som för havsborstmaskarna, fast på torra land.
Mina egna ungar verkar att vetat allt i god tid innan det blivit dags för någr förtroendefulla samtal..............
Mumlar den fege papillon
Jag var också feg och gav dottern en prenumeration av Kamratposten. De ordnar det där bra.
Det löser sig säkert helt naturligt. Min sjuåring vet redan det mesta om snippor och snoppar, ägg och frön, mens och födslar. Om man inte försöker dölja något och bara svarar ärligt, på ett begripligt sätt, tror jag inte att det behöver bli någon stor grej.
Skicka en kommentar