söndag 14 mars 2010

Baksidan på kroppen



Klockan sex pillar något på mina ögon...och jag vill upp!
Ljuset gör skillnad.
Och eftersom mitt arsle (jamen dom säger ju så här uppe) befinner sig på varm plats, gör det inget att det är en massa minusgrader såhär på morgonkvisten.

Förresten. Arsle. ...
Häromdagen hörde jag en uppklädd dam i sextioårsåldern (förlåt, hon kanske bara var fyrtio jag har så svårt att se skillnad när dom klär ut sig till damer) säga på apoteket:

"ja den sitter på arslet"....

Jamen alltså.

Tänk själv. Där står man, intet ont anande, och har fördomar om en dräktklädd guccikvinna (eller vad det heter det där märket som kostar tretusen att säga och en nolla till att köpa) och så vräker hon ur sig något sånt.

Jodå.
Ebba bröt ihop i en sorts krampartad motsägelse. Alltså jag gapskrattade men försökte artigt se ut som om jag svalt en pudel.
Det hade jag inte.

Nåja. Vad hon hade på sitt lilla arsle (stort som två äpplen, lagom att lägga i en kinaskål) det hörde jag inte.
Själv skulle jag ha tamponger. Men dom har man ju liksom inte i röven (ett annat ord som ofta används i de här trakterna, men jag tror egentligen det härstammar från västkusten någonstans) Men i alla fall kunde jag inte låta bli att snegla på damens bakdel och sedan också framdelen.
Och vad gör hon då?
Jo.
Frågar vad jag gloooor på.
En viss Ebba borde ha kodlås på munnen.
för jag svarar. Borde jag inte ha gjort.

- Arslet

säger jag.

Kan ju säga att jag inte köpte några tamponger. Och att pudeln liksom satte sig på tvären någonstans i höjd med första halskotan medan hela ansiktet lekte tomat.

Ja herregud.

En annan gång ska jag anmäla mig till ett studieförbund här i staden, som annonserar om stilkurser. Vem vet, det kanske hjälper.

Bild: Diane Young Bloddart

7 kommentarer:

Anonym sa...

Eländes förbannelse, jag skrev en lång och lärd utredning om alla de ord vi använder för ändan, om arselets och rövens etymologi, om rumpor, säten och stjärtar och om det prydaste av denna regions alla ord - "stuss". Sen tryckte jag på fel knapp och raderade ut allt....... Fan!!!
Papillon

Cicki sa...

Ibland blir man inte förvånad över någonting. Du bjöd mig i alla fall på ett stort leende.....:-)

Camilla sa...

Jag fick mig ett gott skratt, tack. Du kanske ska ta med dig damen med arslet till den där stilkursen?!

Ebba G sa...

Papillon, den där lärda utläggningen får du bakläxa (ha!, ännu en bakdel) på. Jag vill ha den!

Cicki och Camillla - ja såhär efteråt skrattar jag också. Och.. jo damen kanske behöver lite stil. Typ. Fast här uppe tror jag inte arslet är ett så fult ord som söderöver. Det är mycket man säger här som inte passar sig ens under broarna i stora stockholm.

Jag, Lobelia sa...

Det är ju märkvärdigt att det 'fina' rinner av så lätt. Hon hade säkert bromsspår i underbyxorna också.

Anonym sa...

Denna del av den mänskliga kroppen är ett kärt barn med många namn som sannerligen är värda en egen liten studie. Låt oss lidelsefritt betrakta några av dem och vi finner snart att beteckningarna varierar efter hur vi vill använda dem –

1. Om vi önskar använda orden som tillmälen eller förstärkning av svordomar läggs fokus på tarmöppningen med dess avföringsproducerande förmåga och dess sexuella kapacitet:
Ditt jävla arsel! Ditt skithål! Rövknulleri! Rövslickare! Kyss mig i röven!

Arsel är en sammandragen sammansättning av det fornsvenska ”ars” – bakdel, och hål. Jämför engelskans ass-hole.
Röv, fornsvenska ”röf”, finns belagt i skrift före 1520 – en vördnadsvärd språklig åldring. Det är inte utan intresse att isländskans ”rauf” betyder hål.

2. Det finns ett behov av ord som doktorn eller sjukgymnasten kan använda i dialog med en patient utan att denne generas i onödan – ”ryggslut, glutealregion” – där finns det inget hål. Skulle det vara nödvändigt att tala om denna förargliga anatomiska struktur talar man synnerligen neutralt om ”ändtarmsmynning” eller ”analregion” eller tar till latinet – ”anus”. Ingen doktor säger att patienten har en finne i röven – han eller hon lider av en ”gluteal abscess”
3. För att beteckna baken i allmänt vardagsspråk finns det en massa ord av varierande nyans. Gemensamt för dessa är att de inte uppfattas som grova eller stötande i normalt språkbruk. Här har vi ”ända”, ”rumpa”, ”stjärt” ”gump”, det faktiskt uråldriga ”ändalykt” och det vansinnigt gulliga ”stuss” som egentligen är en klädsömnadsterm men som kan användas även av den sippaste änkenåd utan att jaga upp någon rodnad på kinden.
"Röv" är nog det ord som jag kan tänka mig kan användas i lite mer rustika miljöer utan att uppfattas som stötande - arsel däremot, framsagt av fin dam på apoteket, skulle även hos mig utlösa såväl språklig förvåning som opassande fnissningar........
papillon

Ebba G sa...

å!!! Tack!!
Denna fina utläggning borde distribueras och göras tillgänglig för människor i alla samhällsskikt och landsändar. Fast jag tror inte man håller med om arslets fulhet här. Här används det ungefär som rumpa används i stockholmstrakten. Dialektala skillnader... typ.