Bra...då får han ju chansen att göra om och göra rätt...och du Ebba, du fattar vad jag menar va? Inte att vara hårdhjärtad utan för att alla förtjänar sin första, andra, tredje...och många fler chanser.
Hälsa honom från mig, den verkligt hemska tvillingen, att han ska vara rädd om sig själv och om modershjärtat.
Ja. Så ofattbart skönt att läsa. Även om det inte gör det bra. Allt som han gjort mot sig. Och dig. Och alla andra som älskar honom. Tänk om han kunde älska sig själv också och förstå att han verkligenverkligen är värd livet.
Åh, så skönt. Ni har funnits i mina tankar ända sedan jag läste det förra inlägget. Det kändes så orättvist att nu när ni börjar hitta varandra så skulle det ta slut. Underbart att ni får en chans till. Hoppas att sonen nu tar tillvara den. Kram
Oj, vilken pärs! Och ännu är det inte slut. Nu ska både pojkunge läka ihop till kropp och själ, modershjärta finna en lugnare rytm och skärvor av förstånd samlas ihop.
Om änglar finns så är dom lite underliga som låter ungar krossas mot klippor men räddar livet på dem ändå.... Tack alla för att ni är en annan sorts änglar, som faktiskt får mig att se annat än den där klippjäveln. Hopp och sånt. Det är skönt med såna vänner!
Jag har sålt min kropp, stulit, bedragit och drogat så länge jag minns. För några år sedan fick jag låna en lägenhet av en snubbe som satt inne. Vägg i vägg låg en restaurang som behövde någon som hackade lök. Det blev jag.
Och sen fick jag eget kontrakt på en trea med öppenspis och badkar.... innan jag hittade grodprinsen och vi fick smått och skaffade hus och... Ja alltså, det har hänt en massa saker, en av mina ungar har flyttat hem på heltid och en på halvtid. Den äldsta knarkar ihjäl sig eller inte. Ibland händer det ju, att folk erbjuder lökhackning och man lägger av med skiten.
Att blogga har blivit en väg att hitta ut - och att hitta tillbaka till något jag tror är jag själv. Och när suget tar i och livet knyter sig ... ja alltså, ibland är det ni som läser och kommenterar som gör skillnaden mellan att orka vända och ta ett tag till. För hur livet än är, hur bra det än är så kommer det dagar då allt gammalt kommer som en tsunami och sveper iväg mig.
Suget. Skitlivet.
Men så kanske det är för vem som helst. Hur skulle jag veta det om inte ni fanns och berättade det för mig!
7 kommentarer:
Hurra!!!
Och pust, krampaktigt kan jag blåsa ut luften igen!
Oj. En riktig varm kram. Hoppas han snart kryar på sig.
Bra...då får han ju chansen att göra om och göra rätt...och du Ebba, du fattar vad jag menar va? Inte att vara hårdhjärtad utan för att alla förtjänar sin första, andra, tredje...och många fler chanser.
Hälsa honom från mig, den verkligt hemska tvillingen, att han ska vara rädd om sig själv och om modershjärtat.
Ja. Så ofattbart skönt att läsa. Även om det inte gör det bra. Allt som han gjort mot sig. Och dig. Och alla andra som älskar honom. Tänk om han kunde älska sig själv också och förstå att han verkligenverkligen är värd livet.
Ja. Rädd om sig skall han vara. Och om dig.
Kram
Åh, så skönt. Ni har funnits i mina tankar ända sedan jag läste det förra inlägget. Det kändes så orättvist att nu när ni börjar hitta varandra så skulle det ta slut. Underbart att ni får en chans till. Hoppas att sonen nu tar tillvara den. Kram
Oj, vilken pärs! Och ännu är det inte slut. Nu ska både pojkunge läka ihop till kropp och själ, modershjärta finna en lugnare rytm och skärvor av förstånd samlas ihop.
Men det finns ju tid. Det gör ju faktiskt det nu
Om änglar finns så är dom lite underliga som låter ungar krossas mot klippor men räddar livet på dem ändå....
Tack alla för att ni är en annan sorts änglar, som faktiskt får mig att se annat än den där klippjäveln.
Hopp och sånt.
Det är skönt med såna vänner!
Skicka en kommentar