söndag 7 februari 2010

Torskar och annan småfisk



Det fanns många torskar som bara var män.
Sen fanns det en del som var... tja, något annat. En sorts ufon i verkligheten eller kanske bara avvikare. Ungefär som jag själv.
Det händer att jag tänker på några av dem. Undrar hur det gått.
... polisen utan kalsonger tillexempel. (nej han blev aldrig polischef, det var en annan typ) och herrn med skinnportföljen. Man kunde ju tro, att han skulle ha viktiga handlingar i den. Men hej vad man kan bedra sig på en skinnväska. Karlfan hade ammunition värdig en lady. Läppstift och ögonskuggor och krämer och mousser och fan vet. Och så ett raffset. Skulle han måla mig? Nänä, det var sig själv han skulle styra ut. Och sedan skulle vi ha lesbiskt sex.
Jag har inget emot tjejjer.... men den här tjejjen såg ut som en hora....och jag vet inte....den sorten är ju lite problematisk, ska man idka affärsverksamhet med konkurrenter... ja, men det var liksom sånt han ville vi skulle diskutera. Och ska jag vara ärlig, så var det en av mina höjdartorskar. En man kunde ha roligt med. Totalfreakad utan att vara farlig.

För det är klart. Det finns en del otäcka män. Såna som tänder på rep och stryp och kvävning.
Andra som vill rispa, bränna och slå. Somliga som är som musslor med stålkuk. Som river, sliter och stöter. Och skiter i om det blöder.
Om man jobbar ensam kan man råka riktigt illa ut.
Det hände att jag tänkte på det. En minut eller så. Sen gnodde jag vidare. Suget.... hallicken ...
Man är rätt fast i det där. En vanlig dag gör man lätt av med fem-sextusen. Lätt. Sju dagar i veckan. Trettien dagar i månaden. Det blir stålar.
Och torskarna räcker ju inte till. Så man måste stjäla, och sälja. Deala och luras och springa. Ständigt vara i rörelse.

Nu när jag jobbar jämt och pluggar resten... tänker jag att jag lever en lyxtillvaro. Lugnt och vilsamt. Stilla. Massa tid att tänka och ingen stress.
Det går inte att jobba så hårt och mycket, att det kommer i närheten av den arbetsinsats man gör på gatan.
och ändå... kan suget skrika i öronen och locka med den där totala avspänningen som pulverguden låtsas att den ger alla som bekänner sig till den.
Drogkyrkans frid...

Ja jävlar.


4 kommentarer:

Cicki sa...

Jag har just läst Box 21 av Roslund & Hellström. De beskriver ungefär samma sak som du just nu beskriver. Skillnaden är att de beskriver det utifrån ett perspektiv där de intervjuat balthoror. Det du beskriver är självupplevt. Jag bara ryser när jag tänker på det. Vi som inte varit där kan nog aldrig riktigt fatta vad du gått igenom. Vi kan läsa och vi kan lyssna, men fatta det. Nej aldrig på rätt sätt, tror jag.

Mib sa...

Desto viktigare att du fortsätter att dela med dig, helt kan man kanske aldrig förstå, men ju mer du berättar desto mer ser man nyanserna i allt.
Jag har inte varit med om det du beskriver, men jag har varit med om mycket och ibland möter man människor som har så ensidiga bilder av saker och ting att man verkligen skulle vilja "skriva dom på näsan", å andra sidan så lär dom ju inte lyssna ändå då.
Haha, vilken fånig kommentar, vet plötsligt inte alls vart jag ville komma.
Kram på dej Ebba, fortsätt skriva, du gör det så himla bra. Och du skriver så viktiga saker.

Jan sa...

Pulverguden som utlovar drogkyrkans frid...
Vilken helveteskatedral du beskriver. Ohygglig i sin dragkraft.
Starkt av dig att kunna skriva om det.
Jan

Ebba G sa...

Cicki - nej man kan aldrig förstå något man själv inte har nuddat - men det gäller ju mig och en stor del av det som kallas "vanlig vardag" också. Jag har ingen aning om hur slitigt det är att vara morsa på riktigt och ha dagisplatser att ordna med och trotsåldrar och tidspassning... och vanliga relationsproblem. Tur att det finns bloggar att läsa och få ett hum... så man kan börja ana....

Mib - tack. Jo, ja, alltså jag fortsätter skriva och läsa. För det är lika viktigt för mig att läsa om s.k. vanliga liv som det är för dig och andra att läsa om mitt galna liv.!

Jan - Pulverguden är en fruktansvärd gud med makt att förgöra. Men också att föra till de mest ljuvliga himlarymder. Åtminstone tror man det.
Fast katedralerna är skitiga och så här års fruktansvärt utkylda...