fredag 26 februari 2010

Höghus och röda stugor ska inte växa på samma plats

Kommer på mig själv med att sitta och plocka.
vrida huvudet
och se ut över rummet med dimmiga ögon som vore jag hög som ett hus.
Rena imitationsleken alltså.

Sen ringer det.

Och det är min äldste son som talar på andra sidan en lång härva av telefonledningar.
- Du morsan.
Säger han och jag måste sätta mig ner på den lilla pallen i hallen som jag har för att inte tuppa av när skorna ska på.

- Ähm, är det jag det?
Undrar jag inte högt men orden dånar i huvudet.

- Är det ok att jag bor hos dig ett tag?
-Va?
- är du min morsa eller?

- Ähm.
- dåså.
---
Den där tystnaden.
Och en tystnad till.

-Men du. Vad har hänt?
Får jag ur mig efter att ha slagit upp ett antal ordböcker i huvudbiblioteket.

- Fan.
säger han och jag har inget att säga.

Den där tystnaden.

- Du. I morgon tar jag ledigt från jobbet och tar bussen. Är du kvar?

- vet inte

- men jag kommer


Och efter det samtalet är det ju bara att tydligt tala om för höghusen i vardagsrummet att nu är det såhär att somliga ebbor ska sova.
Och att nästa gång vi ses kan det vara läge att bygga höghus någon annan stans än hos mig.
Här passar röda stugor bäst.

Fast det där med att ha en vuxen bioson i en skrubb.... nä, det tror jag inte på.

Men bussen går klockan tio.

Så.... det är väl en morsas plikt att finnas men ... inte ta över ansvaret för en vuxen sons liv?


Målning Dan Lacey
okänd fotograf


14 kommentarer:

Cecilia N sa...

Hej och hå!

En Ebba,
två uteliggare under tak
och en bioson

i en trea.

Här gäller det att DU bestämmer dig för vilka reler DU vill ska råda i ditt hus. Och vilka konsekvenser som gäller om det inte blir så.

Fast jag hoppas att det blir så.

Johnny Andersson sa...

Ja du vännen, nu är du framme vid vägskälet som du inte vill vara vid antar jag.
Sonen eller uteliggarna?

Det är väl fan att man ska behöva välja men för min del skulle valet vara enkelt. Nu är det ju inte mig det handlar om utan dig.

Så hur tänker du göra med hela situationen???

Comvidare sa...

Cecilia N, glöm inte grodprinsar och grannar som halkat sönder rörelseförmågan. De ska också få plats.

Man blir onekligen orolig här. Ett stort hjärta är inte hur stort som helst. Särskligt inte om man glömmer att reservera den största biten till sig själv.

Comvidare sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Cecilia N sa...

Just det comvidare. Plus jobb och studier. Det är inte annat än att man blir lite orolig här.

Ebba! Om du ska rädda "hela världen" så behövs det först och främst en Ebba för att klara det.

Anonym sa...

Här drar det dåliga samvetet ner mössan över klokhetens ögon! Hur in i innersta glödheta skulle detta bli till minsta lilla nytta för din vuxne son, dina icke vuxna döttrar, dig själv och din älskade???
Få vuxna söner klarar av att flytta hem till mamma vare sig de missbrukar eller ej. Det är att ge upp sin vuxenhet.
Och en sak är säker, jag har aldrig träffat en människa med pågående missbruk, som klarar ett samboskap med någon, minst av allt med någon som är ren, utan att sätta sin relation till drogen före den mänskliga relationen. Handen på hjätat - har du det??
Nu är det visst jag som predikar - kram på dig
Papillon

Cicki sa...

Det här blir tydligen en balansgång på slak lina. Att hjälpa lagom mycket utan att svika, att tänka på att man själv ska orka, att sätta regler och gränser för hur saker och ting ska vara. Ebba, ska du orka med allt detta så måste du tänka på dig själv först. Du måste ha egen styrka och ork först innan du kan hjälpa andra. Risken är att man blir utnyttjad annars. Och det blir det aldrig något bra av.

Den hemska tvillingen sa...

Fast sonen sa ju bara "ett tag" och det kan ju betyda en vecka eller två dar. Klart att du sätter dig på bussen och klart att det löser sig, för att det måste.

Tusen tankar av godhet till dig och till sonen.

Ebba G sa...

Men vänta lite nu kära vänner. Jag har alltså fixat rum åt mina vänner. Dom var på middag hos mig i går. Höga som hus men... nu är dom höga hos sig själva. I nästa vecka åker dom tillbaka till Stockholm.
Och någon vuxen son är det inte tal om här hemma.
Frågan är bara vad jag ska göra.

Och du Johnny, du läser min blog som fan läser bibeln.
Inte sjutton är det fråga om något val. Riktigt så idiotisk är jag inte.
Den slutsatsen får stå för dig.

Comvidare... nä, alltså, jag är rätt egocentrisk till min läggning. Här blir inga söner eller vänner som knaprar på mitt hjärta. men hjärtat mår å andra sidan bra av att bli använt.

Och nej men Papillon, inte ska det bli några inneboende här inte. Som jag skrev ovan, jag är inte intresserad av att ha någon son hemma. Men jag är ändå mamma och har alltså en viss lust att finnas för honom. Har träffat pojkvaskern i dag och han blir kvar där han är. Basta.

Du hemskaste av alla tvillingar - du har fattat det här du!
Såklart att man ställer upp med bussresa och intresse. Och det kommer säkert att lösa sig på något sätt. Men hem till mig flyttar han inte. Inte ens för två dagar.

Puss allihopa!

Cecilia N sa...

Inte förrän jag läste den här gången (typ tredje, fjärde) så fattade jag att det var du som skulle ta bussen.

Oki. Men då är läget under sån kontroll som vi hoppades på då.
*Glad*

Ebba G sa...

Allrasom goaste Cecilia! Jag läser och ser att du har rätt, det kan verkligen läsas som att han var på väg med bussen. Men jag har varit där och vi har gråtit och skrattat och... ja som sagt. Han blir kvar där han är.
Kram!

Comvidare sa...

Som vi vaktar dig! Märker du det? Alltså nåde den som kröker ett hår på fin-Ebbas huvud! Då ska han/hon åka på en propp (det gäller även eventuella Ebbor som är taskig mot vår fin-Ebba). Puss tillbaka!

Den hemska tvillingen sa...

Ja Ebba, jag har nog fattat det här för även jag är morsa till en strulunge...förvisso inte med drogproblem men med kappsäcken full av andra diton. Och oavsett vad andra tycker så är man morsa och man ställer upp och förhoppningsvis på ett sätt som hjälper och inte stjälper.

Lycka till min vän.

Johnny Andersson sa...

Hmmm, kan det handla om läsförståelse kanske. Verkar som om jag missuppfattade det jag läste. Eller så spökar adhd´n igen...sorry!
Ps. Nån "fan" är jag då rakt inte Ds.