Min vän korpen sluddrar i telefonen.

- jag vet ett rum. säger hon så det hörs men sen låter det mest bara frtr krma dtr. Ungefär.

- men du.... säger jag. och fortsätter

- är du full?

Ährm.

säger hon och låter mer än aspackad.

Sen fattar jag att hon är sjuk. Och ringer och pratar om rum för mina vänner.

Herregud

det finns fågelhjärtan som bankar mer än man fattar.

- det är bara lite måååårfin. säger hon. Mot smärtan. lite jobbigt just nu.

- öh, du alltså, du snackar med en

- gammal tjackhora, jag vet. Men mitt mååårfin fårrunte. Brrs vätä.

Vad nu det betyder.

Men alltså, ett telefonnummer och ett namn närmare ett rum för genomfrusna nollåttor!

och Erik ler så fint mot Berit där i hörnet.

Ja gud vilket liv man har. Med korpar och dalmasar utan tänder och en helt oemotståndlig utryckningspojke som går på schema och börjar klockan sex i morgon. Tror jag.

Och termometern visar minus tjugotre när telefonen ringer och det är en tonåring med integritet som kräver sin biomorsas hela uppmärksamhet.