måndag 8 februari 2010

Att vara drygt tretti och inte veta hur socialförsäkringssystemet fungerar... det trodde jag var rätt ovanligt. Jag inbillade mig, att vanliga svennar skulle ha koll på hur man gör med papper och pengar och myndigheter.

Nu vet jag bättre. Inte ens myndigheterna vet vad myndigheterna gör och hur det fungerar med sjukpenning och a-kassa och gudvetallt vi omger oss med.
Häromdagen frågade jag hur det är med barnbidrag. Som väl alla ungar får. Ja alltså, jag frågade en politiker. Jag trodde liksom att såna har koll på systemen.

- Jo du. Sa jag. Hur är det med ungar som har väldigt fattiga föräldrar. Får dom barnen barnbidragen så att säga adresserade till sig själva eller är det en inkomst för hela familjen?
- Öh.
Sa politikern och fortsatte
- ja det är ju tänkt som ett riktat bidrag så att alla barn ska ha samma möjligheter.
- så bra, sa jag. Då är det alltså något man får utöver norm ifall man går på socialbidrag?
- öh. sa politikern och tystnade.

Ja alltså, att jag frågade om det här har att göra med korpen. Hon min ensliga vän på berget... (nä inte korpberget, det är en helt annan historia) hon jobbar med såntdär som handlar om konsekvenserna av vad som händer när man blir fattig och kommer i kontakt med
myndigheter av olika slag. Vi pratade om det där med barnbidrag och hon kraxade något om, att man räknar in bidraget i normen. Så att barnbidraget räknas som inkomst och då får man mindre socialbidrag alltså.

Jag trodde inte mina öron. För det betyder ju, att barnbidraget faktiskt gör de fattigaste ännu fattigare. Om man har en pyttelåg lön och skrapar ihop precis så man klarar sig - då får man ändå barnbidraget därutöver. Så att ungarna kan få skor och sånt.
Men om man kommer under norm, då ryker ungarnas pengar. Hux flux. Hur blev det då med den där tanken om lika för alla barn???

Så när politikern tystnade berättade jag det där. Med ett frågetecken i rösten.
Och politikern lyssnade medan han mer och mer kroknade till något jag tyckte såg ut som ett jättefrågetecken. Och då är han ändå en sån politiker som sägs syssla med och värna om våra trygghetssystem.
- öh, ja alltså det bidraget... hrjkkkklllmmm.
- klubbades 1946... fortsatte jag. (Och hoppas jag mindes rätt) och var till för att mödrarna skulle ha något att röra sig med som kom barnen till del även om farsorna var strulputtar. Typ.
(Fast det där vet jag inte om jag har rätt i, jag bara sa det för att det låter rimligt i hemmafrulandets tid)
- Ja just det. svarade politikern och såg ut som en brevlåda.

Men om dom som får betalt för att leverera välfärdssystemet, inte ens vet hur det fungerar i praktiken..... om dom inte vet varför och hur och av vilken anledning man gör si eller så i de mest basala ärenden...vem ska man då vända sig till när man behöver fundera kring hur vi har det.
Om inte ens politiker som sysslar med sociala frågor har ett hum om sociala verkligheter - hur ska då samhället kunna bli en plats för människor i verkligheten?

En tanke flimrar förbi.... men den kan väl inte vara sann?

Tänk om vi inte lever i verkligheten.
tänk om...
det vi tror är verklighet bara är en etikett och vi är limmet som desperat försöker hålla kvar etiketten ovanpå det vi står på utan att se det. Om vi har verkligheten under oss... och inte ens vet om den är lämplig för den etikett vi tror vi måste hålla fast.

Knepigt.

8 kommentarer:

Lise sa...

Jag läser din blogg och blir så berörd, du sätter tankar i rörelser hos mig och du har en förmåga att få ner mycket av det jag tänker och funderar på när jag bara känner ett sammelsurium i min tankeverksamhet...

Har två små barn som hänger mig i byxorna så mina tankar flyger åt alla håll men du får mig för att iallafall en stund samla ihop tankar och ord och reflektera över det vi lever i.

Jag håller tummarna för att du sådde ett frö hos politikern, som för länge sedan tappat greppet om den verklighet som många lever i, så det blir en ändring. För om det är några som ska skyddas är det våra små...

Icke-politiker sa...

Jag började läsa din blogg för dina erfarenheter och för att få höra från ditt liv. Utan tvekan är du en tänkare, men ibland har jag svårt för dina politiska poster.

Hur gärna vill än vill så är världen inte alltid så enkel. Du tar gärna saker litegrand ur sitt sammanhang och gör det till väldigt enkla frågor, men jag tvivlar på att det är det egentligen.

Vad gäller barnbidraget och överlag bidragsgränser så finns det många fall där det blir moment22. Bostadsbidrag, studiebidrag, a-kassa och vissa andra bidrag/ersättningar är likadana. Någonstans måste man ju sätta en gräns för vilka som får bidrag, men det finns många fall där man inte lyckats. Var tycker du gränsen skall gå för vad som räknas som inkomst och inte? Barnbidraget ÄR ju en inkomst och det är behovsprövat, så varför skulle den inte räknas med - egentligen?

Det är ju samma med a-kassan och med skatter. I vissa fall lönar det sig att tjäna/jobba mindre för att man annars kommer över den gräns som gör att man betalar mer i skatt/får mindre i a-kassa.

Det är inte en svartvit fråga, och du - som uppenbarligen är väldigt smart - borde försöka lägga fler perspektiv på den. Att förenkla komplexa frågor gör att man väldigt lätt skapar en populism som inte tar hänsyn till verkligheten. Det är som att säga att alla skall få lika mycket pengar - jättebra i teorin, men i praktiken bör det nog löna sig att jobba hårdare framför att lata sig, inte sant?

Bara tänk på det, för världen är inte svartvit.

Sickan sa...

Hör du "icke-politiker"...barnbidraget är INTE behovsprövat. Tyvärr. Jag tycker personligen att det är skit att ALLA rakt av får det. Även de som har massor av pengar att röra sig med och faktiskt inte behöver det. Jag tillhör själv skaran där mina barn räknas som fattiga, och är superglad för barnbidraget. Jag missunnar ingen som behöver det, men jag missunnar all de som har höga löner och som faktiskt bara sparar barnbidragen, år efter år. Som skulle kunna spara lika mycket oavsett vilket. Jag önskar att det vore behosprövat. Och tycker att det är helt okej att det räknas med i normen.

Cicki sa...

Här måste jag instämma med Sickan och säga att barnbidraget är absolut inte behovsprövat. Jag kan också tycka att det borde vara det. Jag förstår tanken att det inte är det för det innebär att någon kan känna sig utpekad för att de får barnbidrag. Men det slår väldigt orättvist när en del kan spara barnbidraget rakt av i åratal.

Sedan som en komplettering på dina tankar Ebba, så är det så här. Om en familj får försörjningsstöd från sociala och de har en ungdom som sommarjobbar, så räknas ungdomens lön in i familjens inkomst. Alltså här kan vi då ha en ungdom som är ambitiös och vill tjäna en egen extra slant. De fråntas den glädjen att kunna unna sig något extra. Sådan är lagen.

Dessutom är det så att om man får tillbaka på skatten så räknas det som en inkomst. För de flesta är skatteåterbäringen något glädjande när man kan unna sig något extra. Men den regeln gäller inte när man har försörjningsstöd.

Är det så att man får restskatt så tycker man att det logiska är att då skulle sociala hjälpa till med det eftersom skatteåterbäringen räknas som inkomst. Men så logiskt får man inte tänka utan får man restskatt så räknas det som en privat utgift och den får man försöka klara själv på något vis. Det bryr sig inte sociala om.

Men om arbetsgivare/försäkringskassa eller vilken man nu får inkomst ifrån drar lite mer skatt varje månad så får man det ersatt från sociala eftersom man får ut lägre vanlig inkomst varje månad. Logiskt eller???

Ebba G sa...

... ja och så är det ju det här med olika kommuners olika praxis. En del kommuner låter ungdomar behålla sin lön, andra räknar in den i familjens inkomst. Jo det är faktiskt så, jag har helt färska exempel...
Jag tror ju inte man kan hitta något som blir lika för alla - eller att rättvisa handlar om att alla ska ha lika mycket- varken i plånboken eller kvar efter skatter och avgifter...
Jag tänker att det här med hur vi vill ha det tillsammans är något vi verkligen måste prata om, ha åsikter om, fundera över och bry oss om.
Det ju så man bygger samhällsetik.
Alltså genom att vi tillsammans bryr oss om hur det är och hur vi vill ha det.
I alla fall har jag förstått det så - och då måste man kunna prata om hur det är utan att moralisera, man måste våga tänka högt.... Och jag känner mig verkligen hedrad över att folk gör det här på min blogsida.
Och jag tänker inte ens försöka reda i vad som är rätt och fel. Jag bara njuter av att få läsa vad folk tänker.

Cicki sa...

Kom på en sak att komplettera med vad som räknas som inkomst för sociala. Om du eller ditt barn fyller år och får en slant i present så räknas även det in som inkomst. Jag vet mor-och farföräldrar som har velat öppna en bankbok till sina barnbarn. Lever då barnbarnets familj på försörjningsstöd så är denna bankbok mer ett "stjälp" istället för hjälp eftersom den räknas in i familjens totala inkomst.

Dessutom undrar jag i vilken verklighet "icke-politiker" lever i som tycks tro att folk frivilligt lever på bidrag. Visst kanske det finns en och annan som gör det. Men det stora flertalet av bidragstagare vill det inte. De flesta vill faktiskt arbeta och göra rätt för sig. Tänk på det!

Anonym sa...

- Ju mer korrupt en stat är, desto fler lagar har den - Det var den romerske hitorieskrivaren Tacitus som tyckte det, för snart tvåtusen år sedan. Det ligger något i det..........
Sverige har ett otroligt omfattande bidragssystem där pengar, som betalts in till stat, kommun eller landsting i form av skatter eller avgifter, slussas tillbaka till enskilda människor, offentlig verksamhet och privata företag. Detta sker genom ett sammelsurium av lagar, förordningar och direktiv, ett konglomerat av ofattbar omfattning som administreras av tusen sinom tusen flitiga byråkratiska tempeltjänare. I enlighet med "det starka samhällets" ideologi har apparaten byggts på, den sociala ingenjörskonsten firade triumfer under sjuttio - och åttiotalet, allting gick så bra, så bra - och så tog pengarna slut.
Hur gör man då?? Ingen politiker vill vara den som sitter med Svarte Petter i hand när folk inte får de pengar de anser sig ha rätt till.
Man får vältra över skuldbördan på någon annan, direktörerna, läkarna, utlänningarna, "utnyttjare av bidragssystemen", känns det igen? Och varje gång som någon försynt frågar om exempelvis de politiskt valdas pensioner inte på någor sätt skall i varje fall relateras till andra människors -ja då varnas det för grumlig populism och destruktivt politikerförakt.
Jag har ingen anledning att klaga för egen del - jag har min pension som är över genomsnittet, jag har små fordringar och billiga vanor. Fördelen med detta är att jag tämligen lidelsefritt kan betrakta vad som sker - och jag finner att det vuxit fram en ny härskande klass i samhällstoppen, att man kan iaktta hur släktskap inom klassen börjar bli viktigare än förtjänst (far och son Bodström etc) och att denna härskande klass varit synnerligen framgångsrik när det gäller att i svåra tider inte bara skydda utan rentav förmera sina rikedomar.
"Something is rotten in the state of Denmark" säger Marcellus i "Hamlet" - jag säger detsamma om Sverige. Och Refaat el Sayed skulle nog säga att här luktar det gravad hund......
Papillon

Cissi sa...

Ebba du är knivskarp! Det behövs fler som du som kommer med sådana här frågor.
Din blogg är en av de bästa jag läser!

(Nu har jag inte läst kommentarerna före min. Ville bara kommentera ditt inlägg.)