Du visste inte hur nära sanningen du var, Papillon, i din kommentar i går. Isande kallt vatten ingår i den fullständigt överväldigande späkning som ingår i en äkta norrländsk vinterrening. Brrr!
Nej. Jag hoppade inte ner i vattnet. Det verkar fullkomligt idiotiskt att kyla ner en kokande kropp på det sättet. Vit pudersnö kändes tillräckligt kall och faktiskt... ganska skön.
Det jag försöker skriva om är såklart den fantastiska utflykten vi gjorde i går till en såndär plats som bara inte finns.
Erik har en stuga...
Man åker genom en skog. En mycket stor skog.
Sen parkerar man bilen och går över ett berg. Ett mycket högt berg.
Och när det är en meter snö måste man spänna fast delar av en solstol på fötterna. Ni vet, sånadär flätade sitsar.... Nä det kallas alltså snöskor.
Och finns för stora herrar och mindre damer och små barn. Erik hade en familjeuppsättning.
Har man aldrig använt solstolar för annat än vila och rekreation är det en fullkomligt
överväldigande upplevelse, att ha dem på fötterna och att sedan
dessutom forcera en meter djup snö.... Ja resten får man tänka sig själv om man till äventyrs inte provar. (gör inte det om det inte finns torktumlare)
Mina barn har kondition.
Det har inte deras
biomamma.
Biomammans föredetta groda numera kallad Erik har inte bara kondition. Han tycks vara gjord av syremättad muskel.
Vi tillbringade ett liv på den där bergssluttningen. Erik påstår att det är fyrahundra meter mellan parkeringen och stugan. Jag tror han ljuger.
Somliga var genomblöta av svett och skratt och snö när vi efter det där livet i urskogen faktiskt klev in genom dörren. Som man först måste skotta fram med medhavd hopfällbar skyffel!!!!
Inne i huset var det kallare än i min frys.
Fast... om jag hade vetat, att det står övergivna hus med eldstäder och hyfsat välfyllda konservförråd ute i ödemarken på den tid jag var hemlös vetefan om jag inte hade emigrerat. Fast... det där med solstolssitsar på fötterna hade jag aldrig kommit på själv...
Men i alla fall, det blev rätt fort hyfsat varmt därinne nära elden. Och gott. Farbror Erik hade med sig rökta grejjer och i huset fanns konservbönor och annat smaskens. Nyss hopsnott bröd bakat på pinne i eld är inte otäckt det heller.
Frampå dagen när solen bländade varenda cell droppade det från taket rätt ner i nacken där jag satt som en drottning på ett renskinn medan A och D lekte ystra rävungslekar i gnisterregnet som yrde vid minsta rörelse.
Erik försvann bakom knuten. Jag trodde ju han skulle göra det karlar gör bakom knutar. Men han höll på väldigt länge. Och det började ryka nere i backen.
-Bastu
sa han när han kom tillbaka.
- om en timme ungefär, jag ska hugga hål i tjärnen.
Och den token, som säkert har ett grodhjärta, ständigt längtande efter vatten att glöta sig i, tog fram en stor skyffel, en borr och en otroligt märklig såg. Och gjorde på exakt trekvart en dopgrav i snön. Som alltså dolde en tjärn. Sa han.
Men alltså, jag är inte religiös. Så jag hoppar över dopet. Brrr.
Men A kastade sig i och blev räddad av Erik som ju jobbar med sånt.
D och jag skakade på våra huvuden och konstaterade, att det är godare med apelsin.
Innan det mörknade hade vi släckt alla eldar och sopat bort snön från golvet inne i förstugan.
Disken... ja den diskade vi faktiskt utomhus i smält snö och sköljde i kallsnön. Gissa om glasen gnistrade!
Sen hade jag ju glömt bort att vi befann oss ett liv från bilen. En ny vandring på solstolssitsar och en fullkomligt överhettad Ebba i en iskall bil.... Som snart blev varm och bubblig av alla saker vi måste berätta för varandra att vi varit med om.
Ja men alltså, i går var nog den bästa dagen i mitt liv.
Faktiskt.
Bild, Linda Bronson
15 kommentarer:
Gud vilken underbar dag ni verkar haft,en riktigt mysig sådan :) all lycka till dej Ebba kram Mari från Skåne.
Låter helt fantastiskt, vilken "groda" du fått tag på =)
Och här sitter jag med tårar i ögonen för att du har det så bra och för att jag längtar till min egen stuga, 800 meter från vägen = 2 liv i skogen :-)
Och apelsin ÄR godare än vinterdopp!
Alltså, hemska tvilling, att klafsa med snöskor nästan en kilometer... det skulle lätt ge mig en hjärtinfarkt. Eller två...
Men om ditt ställe är lika fantastiskt som det här, då är det värt det!
Kram!
Jättehärligt!
Hehe - man borde kunna förvandla sig till skogsmus och raskt kila fram i en trivsam tunnel i det berömda subnivala rummet....... Snöskor är oresonligt drygt att ta sig fram på! (Men det är värre att pulsa utan)
Under mitt första år i Västerbotten badade jag bastu med några kompisar och skulle stila och rusade ut för att rulla mig i snön - jag tyckte jag hörde några varningspip men va fan!
Som skåning vet man inte så mycket om sådan där snö som ligger vit och fin i en skogsglänta - när jag kastade mig handlöst i det vita lät det som om jag slängt mig i en drivbänk. Det var skare, präktig skare - det inte bara lät som krossat glas, det kändes som krossat glas och jag kan lova att den bastun såg ut som ett hemslakteri när jag lyckats stappla tillbaka
Man lär så länge man lever
papillon
Låter helt underbart... =)
Ebba, Jag gjorde det UTAN snöskor förra helgen och snön var lika hög som den du skriver om. Överlevde med nöd och näppe. Fick ingen apelsin, ingen bastu, ingen brasa att värma mig vid...fast varm var jag ju ändå :-)
Vilken underbar upplevelse ni delar nu. Härliga minnen att ta fram och minnas lite då och då.
Jag blir alldeles varm i hjärtat av att läsa om er underbara dag. Så långt ifrån ditt tidigare liv. Det känns som en dröm att du fått och tagit chansen att börja om på nytt. Erik är verkligen en riktig prins, med alla de bästa tillbehören.
Ajrå papillon.
Det värsta åt det hållet som jag varit med om var när jag var sisådär 4-5 år och skulle fara ut och åka skidor med pappa. Ganska omgående ramlade han med ansiktet före i en backe med skare.
Vi åkte hem efter det.
Men att göra en sån grej i helkroppsformat är värre. Aj, det gjorde ont bara att läsa.
Det låter helt fantastiskt underbart! Tänk att så lite kan göra så mycket..
Själv har ja åkt skidor idag, första gången på sex år...så kan det gå när man är skåning...dock utan skare ivägen idag :-)
Papillon - det där med skare hade jag aldrig tänkt på, ska komma ihåg det om det blir snöbad igen. Underligt nog lockar det rätt mycket, fast själva grejjen att kasta sig i snö inte var skön alls. Bara udda och iskall. Det är väl känslan att ha gjort det som är så häftig kanske. Och bastun...
Och du hemska tvilling - varför blir jag inte överraskad? Man kan gå tre liv för att komma till såna platser som ligger där ingen trodde det. Men jag tror det är skönare om man eldar lite i huset....
Cecilia N - hoppas din pappa inte fick bestående men, ärr och snöfobi!
Och alla andra som lämnat avtryck - ha en skön söndag!
Underbar dag! Det låter helt klart som en bästa dag i någons liv. Hoppas du får många fler sådana.
Nej, jag tror han klarade sig bra, ungefär som småsår när han rakade sig. Och vi fortsatte åka skidor.
Skicka en kommentar