mm
- tycker du om mig?
- japp. Jag älskar dig sörru.
- Jamen tycker du om mig?
- Är inte det samma sak?
- Nä.
Alltså, min unge, den där minsta som har gluggar i hela munnen, hon borde vara inskriven på filosofiska fakulteten i närmaste senapsstad!
- för att om man älskar någon så kan man hata den. Men om man tycker om någon då kan man inte det.
- Äj.
Det ligger något i det där. Något sånt där som är som en tvål. Man liksom känner den slinka genom tankevindlingarna men... nä, den far liksom förbi.
- Jamen du Ebba
-mm
- Förut när du inte kände mig vad tyckte du om mig då?
- Men om jag inte kände dig kunde jag väl inte tycka något?
- Joho, för du visste att jag fanns.
- ja det är klart
svarar jag ynkligt och vet att hon har rätt.
Jag hatade något i mig för att hon fanns som en kunskap om mitt eländiga liv. Men sånt säger man ju inte till en gluggunge.
- du hatade mig va?
Säger hon då.
- Men du. Jag kunde väl inte hata DIG? Om jag hatade någon var det väl mig själv som inte var någon bra mamma eftersom jag hade lämnat dig.
- Fast du visste ju inte vem du hade lämnat ju.
- nä, men nu vet jag.
- skulle du ha lämnat bort mig om du hade vetat vem jag var?
- Nä
- Vet du, Ebba, min kille har fått en annan tjej som han pussar.
- ojdå.
- fast nu pussar jag Oskar.
- är han fin?
- nej men han smakar gott.
Alltså....
Ibland är det en aning omtumlande att vara biomorsa åt en filosof med gluggar mellan tänderna!
målning: Mikael Durst
6 kommentarer:
Men lärorikt!
Kan bara le åt din härliga unge =)
Ja man kan undra ibland vad som försegår innan för pannbenet på dem, men oj vad mycket klokheter det kommer ur dem. Hon är klipsk den där lilla :)
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Hon är för ljuvlig din lilla filosof....:-)
Man får vara beredd på en djupdykning varenda gång man pratar med A. Det bara är så.
Och jag undrar vem som fanns där för mig när jag var gluggkäftad och djup.
Som en sorg det där att det nog inte fanns så många..
Sköna kommentarer får jag av er också, och ni ska veta, att min lilla filosof slickar i sig för hon tvingar sin familjemamma att läsa varenda grej som skrivs i blog och i kommentarer. Lite kul, och en aning oroande...
Som en tvål genom hjärnvindlingarna - vilken suverän beskrivning på de där tankarna som bara halkar förbi och rakt in.......
A. är klipsk men du är också en god och lyhörd lyssnare
hälsar papillon
Skicka en kommentar