Jamen du kan inte bo hos mig....säger jag och tittar honom stint i ögonen.
- men.
- nä, det finns inga men.
Sen pratar vi och gråter och skrattar och jag får vara en jävla morsa.
Det känns inte så dumt. Faktiskt.
Innan jag åker kommer vi överens om, att ifall han fortsätter att ringa mig när det håller på att gå åt helvete kan jag tänka mig att kvista över och ge honom ett par örfilar.
Och så är det bara som om mitt hjärta spricker av jagvetintevad.
Men det spelar ingen roll vad han är för filur min pojktrasa. Han är bäst.
världsbäst
På vaddå?
Äh, på att vara sig själv bara.
.... det räcker väl?
Bild: El Greco (Domenikos Theotokopoulos)
2 kommentarer:
Det viktigaste är nog att han känner att någon bryr sig. Även om du säger nej så känner han ju att du bryr dig om han. Även om du är otränad så har du helt klart en självklar läggning för det här med att vara en morsa.....:-)
Ja, det räcker.
Mer än väl!
Skicka en kommentar