Slamret i huvudet ekar långt efter att man gått hem. Kök är inga tysta ställen liksom.
Och lukten...
Man skulle ju kunna tro, att den som står i ett bra kök, ett som vårat, där vi skapar såntdär käk som innehåller hummer och kalkon och oxfilé och allt möjligt annat gott, skulle lukta namnam.
Men gud så man stinker!
Tänk att det vi människor lever av kan vara så otroligt äckligt ... i vissa avseenden.
Det gäller väl det där med mänsklig närhet också... som vi väl också är alldeles beroende av för att leva.
Så skönt, så härligt underbart mättande....
och så äckligt det kan vara om det blir för mycket eller om man missbrukar det eller bara får det i kläderna och bär med sig lukten utan att ha smakat för att det var någon annans kärlek och närhet som man snikit åt sig.
Mat och kärlek...
Så enkelt och så svårt.
Bilder:Cleo Papanikolas
1 kommentar:
Ja, fy fasen - dofter har en sorglig förmåga att bita sig fast, stanna kvar, åldras och bli unkna, kvalmiga och nedslående. Den enda doft som jag aldrig, aldrig kan tröttna på är den av törved och trätjära...........
papillon
Skicka en kommentar