fredag 5 februari 2010

man blir förvånad....eller?



Tåg som inte går och andra naturkatastrofer....

ibland blir jag bara så less på allt prat om hur hemskt det är att tågen inte kommer fram i tid.
Jamen herregud vill jag bara ropa.
Det är väl ingen människa som ligger bakom att det ramlar ner fyrtio centimeter snö på några timmar?
Skulle man ha beredskap för såna extremer, skulle man väl få utbilda lavinhundar för skaraslätten och köpa in ett antal sandbarriärer ifall vi skulle få sandstorm?
Att komma för sent ett par dagar i snöovädret, eller att kanske inte ta sig till skolan... jamen!!??
Då får man väl ta ett djupt andetag och njuta av att det finns krafter som är större än en människas fantasi! Landa och titta på skådespelet. Förundras över att varenda snöflinga är en individ olik alla andra.

Och sedan se till att ge människor tak över huvudet och mat för dagen.
Överallt.

Ja herregud.

Foto Megumu Otari


9 kommentarer:

Cicki sa...

Vi är nog ett bortskämt folk som vill ha allt serverat på en silverbricka. Som du kanske förstår så innebär den kommentaren att jag håller med dig.

Ebba G sa...

Jomen är det att vara bortskämd? Ja kanske, om fysisk välfärd leder till att man inte kan njuta av snön utan måste klaga över att man inte tar sig till jobbet... ja då är det ju hemskt obehgligt att vara bortskämd.

Dan sa...

Man vänjer sig vid det man har och tar det för givet efter ett tag. Det går nog inte att undvika.
Det är väl när något strular lite (som ditt varmvatten tidigare) och man blir sur och irriterad som man behöver stanna upp och tänka efter lite. Skaffa sig lite distans till sina vardagsproblem och tänka på andra som inte har allt det man tar för givet.
Försöka byta irritation mot ödmjukhet och tacksamhet. Det går. Men att aldrig ta något för givet och ständigt vara tacksam för allt man har, det tror jag inte någon kan.


Tack förresten för en underbar blogg! Jag började läsa i oktober, noggrant från början med alla kommentarer. Det har verkligen väckt mycket känslor och eftertanke. Väldigt gripande att få ta del av din inledande kontakt med barnen.
Vill uppmana ALLA som hittar hit att läsa från början (alltså nerifrån och upp i historiken, knasigt nog).


Har du fler små berättelser från det förflutna?
om vänner eller om torskar eller annat.

fast det är kanske annorlunda numera när barnen läser...

ang. 28 juli, om begåvade barn i skolan:
Jag håller inte riktigt med dig, tror det är många som snarare lägger sig ner och självdör.
Jag tror inte många reagerar som du.
På mensas sida står en del om begåvade barn,
att man tappar självförtroendet och kan känna sig sämre än andra.
Det känner jag igen mig i.
Men det är kanske annorlunda när man är på din nivå med fotografiskt minne och som uppfinner nån form av trigonometrisk infinitesimalkalkyl i 9-årsåldern.

Men du har nog rätt i att poängen med s.k. elitklasser är att begåvade barn kan behöva dem för att inte fara illa.

Du har ju verkligen levt ett extremt liv tidigare.
Men även nu tycks du ju råka ut för en hel del.
Blev påkörd i september, svimmade av oförklarligt helt plötsligt i december
fördomsfulla läraren på samtalet i skolan
och terapeuten på sonens behandlingshem
och 41 graders feber så du behövde läggas in

Det är många saker som händer dig.
Men du får gärna återknyta lite, t.ex:

11/9 ringde upp styvpappan/psykologen.
inte tänkt försöka igen?

och socialsekreteraren som har hand om fosterhemsplacering,
har hon inte hört av sig och krånglat mer?

Ebba G sa...

Hej Dan- tack för dina tankar!
Jo nog händer det en massa, kanske är jag också rätt bra på att fånga in det vardagliga och göra en historia av det.
Att jag inte följer upp en del har att göra med att jag inte vill lämna ut mina barn. Innan jag skriver om det som rör dem måste jag tänka mycket... och ibland prata med dem om det jag eventuellt ska skriva. Och några av de där sakerna du frågar om har jag bestämt att jag inte kan skriva om innan de är överspelade och känns "färdiga" för alla inblandade.
Men nog finns mycket att berätta från mitt liv.... det kommer säkert mer. Fast ibland känns det ju som om jag kommer från en annan planet, och rätt ofta vill jag lämna allt det där och bara vara vanlig.
...
tack igen för ditt engagemang!
/Ebba

Anonym sa...

Hehe - den där snöblinde gnagaren ser ändå ut att vilja anmäla någon för djurskyddsombudsekorren..........
Men lätt,lagom djup snö - bättre kan det inte vara, när dagarna långsamt börjar bli längre.
tycker papillon

Droppe sa...

Jag håller med dig, Ebba. Läste en gång i tiden till ingejör och fick lära mig att man kan inte dimensionera all infrastruktur efter max-värden. Det skulle bli för dyrt, så klart. Hur skulle det då gå med skatterna och med priserna på tågbiljetter? Och de som klagar över snöstoppade tåg nu, skulle säkert klaga över höjda priser och ökat skattetryck också.
Ibland blir man tvungen att acceptera att nån slags undantagstillstånd råder. Och det behöver inte alls vara dåligt att bli stoppad mitt i steget, tvingas vänta ut ett snöfall och bara acceptera att det är som det är.
Det är kanske just då, i den stillhet som uppstår i det oväntade, som man kan se en snöflingas unika skönhet.

Ebba G sa...

Jamen visst är det så! Just i det där stannade steget ser man sånt som man aldrig ser annars.
Om man tror att man kan skydda sig från att behöva handskas med omvärlden genom att kontrollera den, då är man nog rätt illa ute...

Biggan999 Svart och vitt sa...

Ja du, setta gnäll över tåg som är sena eller inställda, flyg som inte lyfter. Snöröjning som knappt existerar, det blir en ränna mitt i gatan, så man kan ta sig fram med knapp nöd.Ta det från den soliga sidan, här har de önskat snö i flera år, för det blir så ljust och fint, nu har snön kommit, då borde de väl vara lyckliga, Eller?

Ebba G sa...

Hej Biggan med alla nior! Kul att du hittat hit!
Jo men visst skulle livet vara skönare om man gillade läget....