Jag fick en fråga i en kommentar - hur gör man om man vill ge någon något varmt att ha på kroppen. Om man vill ge en direktgåva till någon som behöver det en sån här vinter.
Och jag vet inte hur jag ska säga.
Man kanske inte kan göra så mycket mer än det där att börja fråga.
Inte mig, som inte vet något om hur det är ute i landet.
Men om man vet att någon är hemlös eller lever väldigt risigt, då kan man kanske fråga den personen själv.
Jag var specialist på att veta allt om vad jag behövde... och även om jag rätt ofta trodde att pulver var viktigare än kläder, så visste kroppen att pulver inte gör någon ihjälfrusen levande. Och inte får man någon kick om man är död heller.
Och... jo, pengar i handen blev droger. Alltid när suget satte in. Annars ... nä, det är klart att pengar i handen kunde bli världens fest. Grillad kyckling och nybakad baguette. Om drogerna var fixade alltså.
Så... ska man ge pengar?
Hrrmmm.
Nä det är ingen lätt fråga.
Det är inte pengar som är problemet.
Men pengar blir ett problem när man inte har något att äta.
Så jag vet inte.
Den som inte behöver köpa droger klarar sig rätt hyfsat utan att stjäla eller gå på gatan. Även om man bara lever på existensminimum så klarar man existensen liksom.
men pulver kostar
Ska pulvret vara fritt då?
NÄ
men om man börjar med att skriva in sig någonstans och får det fritt, för att man ska kunna börja leva ett liv som kanske slutar med att man kan lägga ner drogandet... jo. Då tycker jag att pulver ska vara fritt.
Och hänga ihop med någonstans att sova. Och existensminimum. Och för övrigt fritt fram att använda för detta avsedd hjälp in i det märkvärdiga sociala samspelet i ett vanligt samhälle.
För alltså, det har man ingen aning om hur det fungerar.
Att jag klarar mig rätt hyfsat handlar om att jag har bett om hjälp. Och fått den på ställen man kanske inte tänker på....
Av såna som ni som frågar hur man gör när man hjälper till.
Då blir ni människoänglar.
Människoänglar som tänker, att Ebba -- ja alltså hon skulle ju kunna bo i den där lägenheten medan Olle sitter inne....
Människor som får vingar och säger - Ah Ebba - jamber och versfötter... sonetter och underfundiga flätor... och en Ebba som fattar, att det där kan man fylla sina sugnätter med. Att gå omkring och rimma som en galning medan heroinjävulen skrämt sitter i ett takhörn och undrar om tjejtrasan är besatt.
Och såklart härskaror av änglafolk som helt enkelt bryr sig. Tvingar ebbor att hacka
lök och ställer krav på att man sköter tider och vårdar språk. Och som belönar med vanlig respekt och en massa goa leenden och varma mackor.
Och såklart socialkeruberna som har hjärtan. Varma blodiga hjärtan och skinn på sina spetsiga näsor.
Allt sånt hjälper.
Och när jag tänker närmare på saken tror jag det handlar om att när man ser en hemlös stackare som luktar illa och nog är fast i droger.... då har man tappat en stor del av hoppet... men när man ser en människa som råkat illa ut, då står hela världen där med alla sina möjligheter.
Det jag menar är väl, att det är skillnad mellan att se en människa som en värdefull medmänniska, och att se en stackare.
Så...
Nä jag tror inte jag är speciellt bra på att berätta vad folk ska göra. Jag bara tror, att om man gör det man själv tror är bra, det man tror på. Och bygger det på den där insikten att folk är lika värdefulla hur de än luktar... då kommer man långt.
Åsså har jag predikat igen....
pust.
Bild Clayton Peshlakay
Foto Darius Twin
7 kommentarer:
& jag tror inte på att ge panger, som du säger Ebba så går de ju direkt till droger eller så. Däreomt kan man ju faktiskt köpa met och ge. Fråga om personen är hungrig, häng med och köp ett mål mat om svaret är ja. Det är ju enklare ed kläder, det kan man ju faktiskt ge påplats rakt av, till de som behöver. Om man frågar om de vill ha.
Det är tur att det finns människor med vingar och guldhjärtan.
En kvinna som sålde sin kropp för brunt pulver korsade min väg i höstas. En riktigt skärpt kvinna som dolde mkt under ytan. Vi inledde en märklig relation som vänner, jag tror att både hon och jag skämdes på något sätt över hur vi valde varandra.
I vintras sprang jag på henne på Malmö C igen. Hon var sjungandes hög och oerhört frusen.
Jag svek då mitt eget löfte om att inte ta hem hemlösa/missbrukande/prostituerande människor i mitt hem. Jag bad henne följa med hem, och det gjorde hon.
Medans hon duschade så la jag hennes kläder i tvättmaskinen. Sen åt vi en god middag som egentligen var gårdagens rester men hon åt med god aptit och konstaterade mellan tuggorna att det var längesedan hon åt hemlagad mat.
Sen satt vi och drack kaffe och åt kanelbullar nästan hela natten igenom. Vi pratade om allt och hennes historia faschinerade mig.
Till slut var vi trötta att vi somnade i varsett hörn av soffan. Sen bäddade jag ner henne under ett tjockt duntäcke, för den späda kroppen kan ju knappt klara av att alstra värme själv.
När jag vaknar kl 8 nästa morgon är jag skitförbannad. Såklart har hon nu stulit allt som är av värde från mitt hem. Jävla mig som gjorde så här!
Men icke! I köket står en späd kvinna och lagar en underbar frukost till mig.
Vi äter och pratar lite till, sen säger hon att det är dags att gå. Jag vet ju vad hon behöver nu, det syns på henne.
Innan hon lämnar mig så utrustar jag henne med nya kläder som tyvärr var lite för stora men... hon verkade glad för dem.
Min gamla vinterjacka som har en trasig ficka älskade hon så den fick hon. Stövlarna jag köpte för 2 år sen som var lite för små passade henne utmärkt.
Sen gick hon.
Hon vände sig om i dörren och sa ett mkt tyst: "Tack" och jag såg att tårarna rann på kinderna.
Jag har inte sett henne sedan dess men jag hoppas att hon kommer ihåg var jag bor och hur hon tar sig hit, för hon får komma. Mer än en gång...
Men alltså, Kvinnan med jackan, jag blir alldeles tårögd. Vilka underbara människor det finns. Tack, tack, tack!
Sickan - hej och välkommen!
Det är helt sant, att pengar mana får oftast blir droger.... man skaffar de där pengarna på något sätt. Och om någon bidrar frivillig slipper någon annan bli bestulen.... Nä, jag menar inte att folk ska ge pengar till droger, men ibland kan det göra skillnad ändå i slutändan. Och det är faktiskt också så, att när man tigger pengar är det ofta för att man behöver köpa mat. Droger kostar mer än några tior....så dom pengarna fixar man på annat sätt.
Kvinnan med jackan .... kan bara hålla med Comvidare.
VIlket fantastiskt möte. Både för dig och för tjejen du plockade upp... hon kunde varit jag.
Blir också alldeles tårögd när jag läser vad du gjort, Kvinnan med jackan. En gång på pendeltåget såg jag något som var så klokt. Det var en kvinna som gick och tiggde av resenärerna. De flesta tittade bort. Men en kvinna med matkassar tog upp en limpa och gav istället för pengar. Det rörde mig mycket. Det var både klokt och omtänksamt. Jag ska kolla med kyrkan om de kan ta emot kläder för vad jag förstått av dig Ebba så är det dit en del hemlösa vänder sig. Pengar har jag inte att ge eftersom vi själva lever på knappa marginaler. Men själv får jag kläder av vänner som jag i min tur kan ge vidare.
Ja jag vet inte om det där med att ge pengar...Jag har gett och kommer att ge även till den som jag fattar är på sne i missbruk av knark eller sprit. Men jag tänker som så att det är inte upp till mig att döma eller bestämma vad andra använder sina pengar till och om jag kan avvara behöver jag inte lägga mig i vad pengarna används till. Å andra sidan underhåller jag ju då på sätt och vis ett missbruk...men det hade nog ändå finansierats på något sätt, genom prositution, stöld eller rån...Tja...som sagt, kan jag avvara så gör jag det. Rätt eller fel vet jag inte men det ges ur hjärtat.
Hittade en femtiolapp på gatan häromdagen, tänkte på som vanligt på hemlösa och numera också på Ebba och en femtiolapp från gatan tyckte jag hörde hemma hos någon som bor på den. (lite som om jag plockat upp en tappad sedel hos en vän)
Så försökte jag köpa en Situation Stockholm med en hundring, men se det fick jag inte. Däremot kunde jag få två tidningar och ge 20 kr.
Stod där med två tidningar och i princip 30 kr. Och tänkte trött att jag orkar inte gå runt med trettio kronor och leta någon som behöver dem. De fick gå in i min egen dåliga ekonomi.
Två dagar senare finner jag en hundralapp på gatan, den söker fortfarande sin ägare, men kommer hitta hem den med en dag.
Kram!
Skicka en kommentar