Vaknade på en arm. Inte min.
Vände mig och hittade en bröstkorg med överhäng. Haka kallas det. Lite vass.
Inte min bröstkorg.
Ah.
Att man måste upp en sån dag.
Och så kommer man hem.
Och hittar ett par armar.
Inte mina armar nu heller.
Och vänder sig om och ser ett vackert dukat bord, två tallrikar och en ljuvlig doft av vinkokt fisk.
kan man ha det bättre?
Målning:Lucian Freud
4 kommentarer:
Inte mycket bättre, faktiskt nästan inte alls.
Ljuvligt!
Fortfarande efter tio år så älskar jag att sova sked med sambon....:-)
Mmmm - suck...Nej, det är bra så...
Papillon
Because you're worth it..
Skicka en kommentar