En annan av alla torskar satte sig med ärslet över mitt ansikte, analen bekvämt tillrätta över min utsträckta tunga. Och jag kvävdes av skinkjävlarna.Jag vet inte om det var medvetet eller bara en reflex när jag fick loss ena handen och grabbade tag i pungkulorna som jag klämde till hårdare än jag hade kraft till.Gubbjäveln skrek och satte hälen mellan benen på horan som väl var jag.Då trodde jag att jag var en död hora
Men han lämnade tvåtusen spänn och kom aldrig tillbaka.
Just den dagen var jag lättad eftersom silen var räddad och solen sken.
det var ett liv det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tack Ebba - har lusläst din blogg och kommer att följa den. Det är väl här man ska säga nåt tramsigt som faller mer eller mindre platt. - En verklig människa, mitt i verkligheten är vad jag ser och är gränslöst tacksam för. Glad för den andra chans du gett dig.
Lena: Tycker om att du hittat hit! jag skriver ju för att bli läst och för att jag vill något.
Kanske är en av de saker jag vill mest av allt, att få visa att vi som en gång gick fel också är människor med blodfyllda hjärtan och känsliga fotsulor. Din kommentar ger mig en hint om att jag är på rätt väg...
Skicka en kommentar