fredag 24 juli 2009

Den grillade kycklingen och påsen med nonstop ryms lätt under jackan. Cocacolaflaskan tar jag helt öppet genom kassan, betalar och går ut genom dörrarna medan grilldoften sipprar upp genom halslinningen.
Stegen bakom mig låter som en armé på jakt efter en spion. Utan att se mig om börjar jag springa, rundar hörnet, springer nerför trapporna till T-banan och tar mig genom spärren utan att stanna. Jag visar upp mitt gamla leg som ser ut som ett månadskort och ingen stoppar mig. Tåget ska just gå när jag slinker in genom nästan stängda dörrar.

När jag, för att fira middagen, ville bjuda mina medpassagerare på nonstop flyttade de på sig.
Kycklingen hade jag ätit upp långt innan bagarmossen. Sen var det bara att ta tåget tillbaka. Vad skulle jag i bagarmossen att göra?
Torskarna går till i city.
I alla fall var det så på den tiden. Innan internet. Numera lägger man ut näten lite vartsomhelst. En gammal gathora som jag skulle kunna bo i en liten stuga på landet och ändå få kunder. Helt anonymt, praktiskt och lättsamt.
En del av de obegripliga kvinnomord som inträffar på de mest oväntade platser kanske i själva verket är den sortens mord som får vissa fula fiskar att stöna av vällust. De kan göra det på ett helt annat sätt numera. Med kvinnor som nog aldrig skulle ställa sig på gatan.

3 kommentarer:

Kristina sa...

Ok. Du får en gammal svenskfröken att skriva en kommentar (sin första) på en blogg. Jag blir nämligen ganska upprörd, om än inte förvånad, över hur lärare (säkert en trött en) kan behandla elever. Orsaken är nog att skolan ofta är dimentionerad efter medelmåttor och/eller de med särskilda behov. Delvis ett svek alltså.

Ebba G sa...

men lärarinnan var rätt snäll även om hon inte alls förstod sig på mig. ...

Kristina sa...

Så bra. Du lugnar mig. :)
Fortsätt skriv här. Jag läser dig så gärna! Kram!