Det finns liksom inget som är fritt från tankar. Ärtsoppan lika lite som måsen. Någon gång måste de där tankarna uppstått. Ärtsoppstankarna och måstankarna. Förresten kan tankarna ha dofter bortom själva objektet. Ärtsoppstankar luktar vått ylle tillsammans med lök och den omisskänliga doften av just soppan. Och mås doftar som nyplöjd jord minst lika mycket som av hav. Och så ljuden... ärtsoppsljuden av lägret och sleven. Måsens rop och traktorn. Maskarnas doftande tystnad.
Det är väl när de där tankarna kommer samman från olika håll som det blir intressant. Vad gör måsen i ärtsoppan? Och varför hör jag en gammal tändkulemotor när jag ser en mås samtidigt som ärtsoppsdoften gör mig vrålhungrig.
Det är nästan så att man måste snika sig in i köket och se om det sitter någon skrattmås där på grytkanten.....