Jag vet, jag borde hålla mig inomhus, inte visa mitt ärrade fejs och mina typiskt heroinmejslade anletsdrag. Jag kan inte ens gå som folk, jag trippar fram som om jag hade abstinens. Det har jag inte. Eller, jag kan ju inte ljuga om att det ibland känns som om det är fullständigt nödvändigt att trycka i mig ett eller annat ifall jag inte ska bli tokig. Men jag blir inte tokig.
Faktum är, att det är omöjligt att bli tokig ens om jag försöker allt vad jag kan. Ibland skulle det vara skönt att få flippa ut och tala i tungor eller om man nu inte ska vara så drastisk, bara drägla lite diskret och säga bababa.
I stället ser jag till att köpa näringsriktig mat och två stora lådor jordgubbar som jag tar med mig till badkaret och trycker i mig tillsammans med ett litet glas cacaolikör.
När allt kommer omkring kanske jag är galen.
i alla fall i jordgubbar.