torsdag 9 juli 2009

Det har regnat hela dagen, blåst och regnat så där så att det inte går att hitta någon torr plats utomhus. Jag tänker på mina gamla vänner i storstaden. Alla som bor ingenstans. Som inte har något inomhus att gå till när det stormar och som får låta kläderna torka på kroppen när det är möjligt att hitta någonstans att torka. Som tar en sil för att livet är sånt.
Som får skylla sig själva eftersom ingen annan kan ta ansvar för att livet är sånt.
Och så tänker jag på varför jag själv sitter här i en egen lägenhet med tak över huvudet och vacker utsikt över det grådaskiga regnhavet. Med horisontlinjen krönt av en stor båt på väg in i diset.
Tillfälligheter skulle jag kunna säga.
Eller en sorts insikt om att livet är värt mer än att dö av en överdos.
Men varför just jag? Varför inte Elin eller Anders som också slipper frysa, inte för att de har en lägenhet utan för att de fått en urnplats på någon kyrkogård.

Inga kommentarer: