Det kan hända att jag överdriver när jag pratar om gatlivet. Det är möjligt att jag inte höll på att frysa ihjäl eller att jag räknar fler torskar än jag träffat.
Lika överdriven kan jag bli när jag berättar om min egen lya. Den som ligger högst upp i ett litet hyreshus nästan mitt i stan. Med sjöutsikt, balkong och öppen spis. Jag tror det är den absolut finaste våningen i hela stan.
Det är så med mig förstår du, att jag kan aldrig hålla mig innanför gränserna. Inte ens när jag var liten kunde jag fylla i prinsessornas klänningar i målarböckerna. Det blev alltid kladdigt och en massa färg utanför strecken. Eller inget alls.
Jag tyckte det var roligare att läsa än att måla förresten. Men inte heller läsningen kunde jag sköta på ett professionellt sätt. Jag bläddrade alldeles för fort sa fröken. Det var fusk sa hon för ingen kunde läsa så fort.
Nähä, det kunde ingen. SÅ jag var väl ingen då.
Eller ta det här med matematik. Inte kunde jag räkna som folk. Nejdå, jag måste krångla till det och räkna ut hur många bordtennisbollar det rymdes i en skolåda och förvånat utropa det lilla antal jag fick fram. Min snälla skolfröken frynte på näsan och sa att jag hade livlig fantasi. Tro inte att jag nöjde mig med det. Nädå, jag tog med mig en skokartong och en massa vita trestjärniga bollar (som jag stal från sportaffären) och bevisade min uträkning och kunde också trumfera med metoden som innefattade ett antal oändligt uppstyckade trianglar.
Alla ytor var gjorda så, och alla volymer, hävdade jag bestämt medan fröken såg mycket besvärad ut.
Så där har det varit hela livet. Jag har aldrig gjort rätt fast jag gjort så rätt jag kunnat.
Och det är klart att jag är stolt över det på något sätt. Skitstolt över att ha ett huvud som fungerar.
Fast i morse satt jag två timmar och försökte komma ihåg hur man gör när man räknar ut hur många bordtennisbollar det ryms i en skokartong med hjälp av ett oändligt antal trianglar.
Och jag måste erkänna att det kom jag inte ihåg.
Det grämer mig faktiskt att jag tappat bort det jag visste helt instinktivt när jag var nio år.
Ibland tror jag att folk är som klokast i den åldern.
i alla fall tror jag att jag var det