För nästan alla människor är det en omöjlig tanke.
Hoppas jag.
Men. Tryck i en människa lite alkohol (eller rätt mycket under lång tid) och spä på med en gnutta utanförskap och lägg till en vanlig enkel oförrätt. Blanda i lite hämndkänslor (den där ofattbara ramsan "hämnden är ljuv") och tänk dessutom lite gammaltestamentligt öga för öga tand för tand.
Så kan man hamna där.
Eller.
tro att allt liv är ett helvete. Bli säker på att du är den som kan rädda folk från helvetet. Och fullfölj tanken med att döda de levande för att liv är helvete och död är räddning.
Rätt sjukt.
Men man träffar en del sånt om man lyssnar.
Jag antar att jag får lyssna på en del sånt om jag stannar bland mina gamla vänner, som försvarare eller domare. Eller kanske till och med åklagare.
Just idag tänker jag, att om man ska vara en samhällsnyttig åklagare så måste man veta mycket om livsvillkoren för dem man ska ställa inför rätta. Så att man kan peka på rätt sätt på rätt sak.
Att peka på gärningar är inte det samma som att döma.
Och att peka på gärningar är något annat än att se ner på den människa som utfört dem.
Att skilja mellan den människa som mördat och själva mordet. Att se människan bakom kniven.
Och skydda den människan från sig själv lika mycket som att skydda andra människor från att bli utsatta för den människans handlingar.
Jag vet en del om sånt. Om vad man kan ställa till för andra och sig själv. Och hur jävligt det är att leva med konsekvenserna.
Bild: Jeane Nevarez
8 kommentarer:
Jag har funderat på om jag skulle kunna bli advokat, försvarsadvokat menar jag då. Inte för att jag har sådana ambitioner, men ibland funderar man ändå över olika roller. Jag tror inte jag skulle kunna bli det. Även om jag sett en del av ungdomar så är nära det där utanförskapet och jag förstår deras handlande. Att det finns en massa orsaker till varför det blir som det blir.
Ändå tror jag inte att jag kan vara så storsint och förlåtande att jag skulle kunna kämpa för att få den ansvarige fri från ansvar. Jag skulle aldrig kunna försvara Englas mördare även om det fanns tusen orsaker till varför det blev som det blev. Eller försvara Mats Alm när jag i själ och hjärta tror att han verkligen har mördat sin fästmö.
Därför kan jag inte tänka tanken att plugga till advokat. Om jag fick leva om mitt liv skulle jag däremot plugga till socionom och försöka hjälpa dessa människor innan det hemska händer.
Kära Anonym: Mådde du bra när du skrev det där? Något måste du ju få ut av det i alla fall. Annars skulle du inte uttrycka dig så där. Det är synd om dig. Du är förmodligen en missanpassad stackare som måste hoppa på andra för att må bra. Patetisk var ordet för dagen!
Håller med dig Ebba, hat och hämnd gör inte världen bättre, tvärtom. Men vissa människor har en förmåga att måsta uttrycka detta i skrift men ställer man dem mot väggen, öga mot öga så händer det saker. De krymper, kan inte tala och man ser smärtan i deras ögon. Och man undrar: Hur är ditt liv och vad har livet gjort med dig ?
Ebba jag läste det du skrivit hos Jan och det han inte kommenterat...och jag ser att du kommit så långt och är så långt ifrån anonym häruppe och förstår att du förstår att anonym inte kan förstå.
Jag tänkte på det idag i detta med morden. Att mörda, har själv haft stunder inte långa med verkliga stunder där livet varit helt svart och bara fyllt av smärta och där jag tittat på mina barn och faktiskt verkligen haft det som en saaning att de skulle ha det bättre utan mig. DÅ förstod jag att vi kan aldrig veta var en annan människa är oc vad det kommer ur. Men jag och du och alla andra är varandra inte helt lika men abssolut inte olika. Jag är en annan du Ebba jag har inte din historia, tack och lov (känns som så smärtsam), men jag är en annan du.... precis som du är en annan jag.
(ps exemplet med barnen är för att det är dem i mitt liv som betyder mest, dem jag aldrig trodde jag kunde svika... och jag dömer inte dig för hur du hanterat dina barn, vi gör alla vårt bästa...)
Du som är lik mig... ja, jag tror du har rätt. Vi är rätt lika inuti vi människor. Och har lika många sidor som en hel roman. En del sidor vill man helst slippa veta om. Men när det är hemskt i livet får man stå ut med att man själv inte är så snygg. Eller god.
Orkar man försonas med sig själv så orkar man kanske försonas med tanken på att andra inte heller är så goda.
Fast... jo nog vill man ibland strypa också dom man förstår har det svårt. Så är det väl. Men man måste inte göra det man känner. Det är kanske det som gör att man orkar fortsätta. Att man fattar att det finns ett val.
Tack för att du kommenterar och är så personlig!
Kram!
"Orkar man försonas med sig själv så orkar man kanske försonas med tanken på att andra inte heller är så goda."
Precis så är det!
Tack för alla fina ord min like :)
Kram
Från anonym häruppe...svårt att kommentera här;)
Skicka en kommentar