- Du Ebba. Varför bor jag inte hos dig?
- För att du har din familj och vi nyss har träffats.
- Det var rätt svar.
- Fanns det ett fel svar också?
- Ja. Att du inte vill ha mig.
Såklart. Att jag inte vill ha min goaste lilltjej. Det skulle vara fel svar. Ändå skäms jag som en försvunnen kameleont över att jag en gång valde bort henne. För så var det. Hur mycket jag än försöker skylla på omständigheter och droger och vad som helst annat så valde jag bort henne för att slippa ändra på något. För jag var feg. En feg självisk idiot.
Och jag inser, att om någon hade kunnat tala om för mig hur det känns att älska en gluggunge, så hade jag ändå valt bort den kärleken för att fortsätta med drogerna och skitlivet.
Det är så det är.
Fy fan.
Hur man än lämnar den där skiten så har man alltid med sig lukten.
- Men du A.
- ja
- jag vill ha dig hela tiden.
- fast jag inte bor hos dig.
- ja. Fast du inte bor hos mig.
- Just det. Och då får du bo hos mig i stället. När du blir pensionär.
- Det låter bra det.
- Ja det gör det och då får du ha ett eget rum med prinsesshimmel på sängen och så får du vara uppe hur länge du vill. Bra vad!
Mm.. jättebra. Prinsesshimmel.....det önskar sig nog varenda pensionär!
Skulptur: Vincent Olinett
11 kommentarer:
Ja vilken lyx att få prinsesshimmel som pensionär! Fin tjej det där.
Ja vilken lyx att få prinsesshimmel som pensionär! Fin tjej det där.
Ebba!
Vi är många som har valt bort på ett eller annat sätt utan att vara medvetna om det.
När man väljer att flytta på grund av ett jobb, från barn och gamla föräldrar, då väljer man bort. När man föredrar att vara ute på sina uppdrag och ägna massor av tid till annat än familjen, då väljer man bort. När man träffar en ny kärlek som det blir viktigare att leva med än med den man har barn med och med barnen till hundra procent, då väljer man bort.
När man väljer yttre fasad och bekvämlighet framför kärlek, då väljer man bort.
Raden av bortväljanden kan göras hur lång som helst. Hur många får prinsesshimmel senare?
Jag blir alldeles varm i hjärtat av denna kloka lilla gluggunge. Ebba, du har dragit en högvinst där.
Ebba, hur ont insikten än gör så här i efterhand över val du gjort, kanske det ändå var ärligast och bäst att du lämnade bort din dotter, för hennes skull. Vid den tiden var den kärlek du kände till drogen så stark att inget rådde på den.
Ebba!
Du valde bort just då, just när du inte fann nån annan möjlighet än att just välja bort. Men nånstans där hos dig fanns ju ändå detta att ditt val var för ditt barns bästa. På nåt sätt tror jag att du i "bakhuvudet" alltid haft känslan/vetskapen om att "välja-tillbaka" ska komma. Och det har den ju gjort! Underbar gluggunge du har!
Ebba...vad hade du velat säga till någon som gett upp alltihop. Någon som är 21 år och har knarkat sen hon var 12. Någon som sitter inlåst på ett LVM och tycker det är skönt med drog paus. Men på frågan om hon inte drogat klart svarar bergfast nej. För henne finns inget hopp för hennes pappa är pundare som kommer ut från fängelset lagom tills hon byter plats med honom. För henne finns inget hopp för hennes mamma är alkoholist.
Men du är ny och inte dom, du har ett eget liv och hela livet framför dej, sa jag och visste att hon hört det där tusen gånger förut. Jag tänkte på dej då Ebba, att du vet nog lite om att inte orka knarka mer.
Jag kan inte förändra hennes historia och hennes framtid är hennes egen. men jag visar ömhet och kärlek och det kan ingen ta ifrån mej att jag känner så för henne. Jag har aldrig knarkat, men jag vet vad det vill säga att inte bry sig om hur det går för en. Jag vet hur det känns att behandla sig själv sämst av alla. Men jag vet inte hur det är att inte se minsta utväg. Jag vet inte hur det är att säga - Jag har hamnat fel och det är min enda väg, min enda möjlighet i livet att köra fel tills det tar slut.
Jag söker inga enkla lösningar och svar, men jag är fattig om jag inte frågar dej... kanske du orkar blogga om det där.
Gjort kan inte göras ogjort men man kan göra om och göra rätt, precis som du gör nu. Ett vet jag dock säkert och det är att varken gluggunge, mellanunge eller skäggagam mår bättre av att du går runt med dåligt samvete. Det enda de mår bättre av är att du nu väljer dem, varje dag, gång på gång och bevisar att kärleken finns nu och alltid hädanefter! Så lägg det där samvetet längst ner i garderoben om du promt måste ha kvar det för din egen skull....men det hjälper inte dina barn.
Kram på dig
Ja det är väl så... att varje gång man väljer något innebär det att välja bort något annat.
En sak jag vet numera är, att de val man gör får konsekvenser som ofta är mycket svåra att överblicka. Jag är av den åsikten, att jag tycker att jag bör- om jag kan- ta ansvar för det jag valt och det jag gjort. Jag är inte säker på att det alltid innebär att ha dåligt samvete för det man ställt till med. (Jo först måste väl samvetet få skrika) Just det där att försöka ta ansvar också för allt dåligt man valt har för mig blivit ett sätt att slippa det dåliga samvetet. Jag har en massa dåliga sidor och dåliga erfarenheter som jag inte vill framhålla. Men det är ändå en bit av mig.
Jag vill lära mina barn att också våga välja, och att det ibland blir fel. Och då får man ta konsekvenserna. Försöka leva med, ställa till rätta och... om det inte går. Ja då får man nog försöka leva med det också. ....
Det här får nog bli många bloginlägg det....
...och du Anonyma som älskar någon som gett upp.. jag har ingen aning om vad som hjälper. Kan inte säga riktigt vad som fick mig att välja rätt, välja det som är bra.
Men ... jo några människor som behandlade mig som en jämlike. Som såg att jag var en intelligent varelse... och som lärde mig skriva poesi. Bland annat.
Det oväntade.
Ja... kanske kommer något i någon blog - och kanske har jag redan skrivit en del.
Ge inte upp!
Du anonyme som älskar ...
Jag har inte något vettigt att säga dig, men din berättelse grep mig. Jag hoppas att unga fröken hittar ut till rätt väg utan att passera stupet. Och jag tror att det gör skillnad att du går med.
Tack Ebba och ni andra gulliga människor som skrev svar till mej! Ett innerligt tack!
Kanske finns det ingen annan väg än att vara där för andra med sitt uppriktiga hjärta och just som du skrev Ebba som är så viktigt tycker jag också, att inte sätta sig över någon annan och kanske extra viktigt att visa den som fallit att alla förtjänar samma respekt och alla är vi lika. Kanske är det bara det man kan att med sitt hjärt stå för hoppet när någon inte själv orkar....som konstgjord andning - fast hoppet istället.
Kram på er alla varma och gosiga människor därute och jätte kram till dej Ebba och din mästerliga blogg som jag är så tacksam för att den finns.
Skicka en kommentar