söndag 23 maj 2010

Grytor och pengar

Eftersom jag inte levt i det här samhället så länge inifrån finns det saker och ting jag inte riktigt har koll på. Eller som jag ser på från ett annat perspektiv. Som gör mig förvånad, förbannad och förvirrad. Typ.
En sån sak är det här med hur man skrapar ihop till mat och sovplats och sånt.

Somliga har lyckats rätt bra och äger företag och fastigheter och har samlat ihop till en hel förmögenhet som dom använder på olika sätt. Väldigt olika.
Andra har det hyfsat ändå. Lite mindre pengar.
Och en del har det fattigt. Till och med uselt.
Och nu pratar jag inte om såna som levt som jag. Utan om dom som ändå på något sätt är med i den vanliga karusellen. Den jag försöker förstå mig på.

En del av det som gör mig förvånad handlar om min vän med de sneda ögonen.
Han har aldrig haft ett vanligt jobb. För att han har de där ögonen.
Men när han sorterar disken eller fixar i linneförrådet gör han det minst lika bra som folk utan veck i ögonvrån.
Det jag inte förstår är, att det går att få betalt för att han ska göra samma saker som man annars betalar någon för att göra.
Man får alltså bidrag för att anställa någon som samhället istället betalar någon sorts dagpeng till. En så liten peng, att det inte går att betala hyra och köpa mat och leva ett vanligt liv.
För att vi har bestämt, att såna vanliga liv ska bara levas av folk som talar rent och inte har en speciallivslinje i handen.

- Jamen dom kan ju inte ta hand om sig själva och fattar inte att dom måste betala hyra.
Har jag hört folk säga.
Och då blir jag en aning upprörd.
- Nähä. Men är det inte rimligt att om man jobbar så får man lön. Åtminstone minimilön så att man kan betala om någon hjälper till att fylla i siffrorna då?
- Det är bättre för dem om de får bo på grupphem. Då finns det alltid någon där.
- Jamen ska dom inte betala hyra och köpa pengar och kläder ändå? Och ha någon sorts vanligt liv och få betala skatt och bli stolta över att vara som en vanlig svenne?
- Nä det fattar dom inte.
- Dom??????

Och så blir jag så arg att det är lika bra att avsluta den där diskussionen.
Och försöka analysera vad det är jag blir så arg på.
Medan min blivande marskalk tröstar mig och säger att man inte ska lyssna när människor säger dumma saker.

Så vi går till grovdisken och fnular ut hur man på bästa sätt staplar grytor i maskinen så att de blir ordentligt rena innan dom ska användas igen. Han är mycket större än jag så han når att ställa dem längst in där jag aldrig kan utnyttja maskinen.
Så vi får in två grejjer mer än vanligt.

Och på det här stället får folk lön.
Oavsett vad man har för ögon.





7 kommentarer:

Gråa musen sa...

Jag blir så ledsen av sånt. Har en granne som är 65 år och också har så där vackra ögon. Inte med veck i men du förstår. Hon har en annat födelseland. Hon är så snäll och jättepigg för att vara så gammal. Men vart hon än vänder sig så vill de inte ha med henne i olka föreningar.. Eller det är väl ingen som KÖR väck henne. Men hon blir inte sedd. Man vänder ryggen. Så i stället sitter hon ensam och ledsen hemma i sin lägenhet tre trappor upp och känner sig utanför. Sånt gör fysiskt ont. Jag hälsar på så ofta jag kan. Och hon hjälper mig med barnvakt och så. Men hon skulle ju vilja umgås med jämngammla. Hon är nog den öppnaste människa jag känner. Hon har ett fantastiskt synsätt och kan så mycket. Men svenskan är usel. Men vad gör väl det. Man blir så ledsen inuti som min dotter brukar säga. Och man skäms över att vara svensk.

Den hemska tvillingen sa...

Jag blir lika arg som du. "Dom" gör ett gott arbete, som alla, utifrån sina förutsättningar....men "dom" kan man tydligen inte räkna med....
Fy sjutton vilken människosyn vi har råd att hålla oss med i det här samhället.

Mångmamma sa...

Sitter här och blir upprörd å inskränkthetens vägnar igen.
Självfallet ska alla få betalt för det arbete som utförs.
Att det kan finnas en del speciella ögonmänniskor som behöver extra mycket hjälp gör ju inte att "dom" inte kan någonting alls.
Fast jag har inte hunnit så långt fram i vuxenlivet med mina speciella vänner, de är fortfarande barn...och mycket kompetenta sådana!

Cicki sa...

Ja du Ebba, detta har också förvånat mig i många år eftersom jag levt med ett ben i den världen där det finns personer med sneda ögon. Och andra ögon också.

Enligt mitt synsätt så borde man få betalt för den arbetsinsats man gör. Har man sneda ögon så brukar man för det mesta jobba mer målmedvetet och noggrant än många sk vanliga människor.

Min son har inga sneda ögon och han har ett IQ som är högre än för många andra. Ändå kan han inte räknas in i den vanliga jobbvärlden. Han jobbar inte tillräckligt snabbt och behöver få koncentrera sig på det han gör. Klara och tydliga instruktioner är ett måste. Men i hans fall har det ändå ordnat sig rätt bra. Han har en sk lönebidragstjänst som innebär att staten betalar det mesta av hans lön. Resten betalar hans arbetsgivare, i det här fallet Sundsvalls kommun. Han jobbar nämligen i ett kök där man bereder maten och som sedan skickas ut till skolorna.

Hans lön är avtalsenlig vilket gör att han tjänar ungefär som de andra. Han klarar inte att jobba heltid utan han jobbar 75%, resterande 25% får han som förtidspension.

Det hemskaste av allt är att han hade förmodligen inte haft det så här om det inte varit så att jag jobbade med det jag gjorde, när det var dags för han att gå ut i arbetslivet. Jag visste vilka tåtar jag skulle dra i och vilka argument jag skulle använda mig av. Den kunskapen använde jag för att min son skulle få det så bra som möjligt.

Det känns rätt märkligt att man som förälder ska behöva ha den kunskapen för att de ungdomarna som inte är som andra, ska få det så lika som möjligt, som alla andra har det. Det är inte rättvist.

Boendeformerna kanske måste vara olika, beroende på hur mycket man klarar själv. Men självklart ska man fokusera på det man klarar av. Inte tvärtom, som det oftast gör. Man ska ta tillvara det man kan och utveckla det. Det är då man växer som människa. Att känna att man duger som man är.

Naturligtvis har jag använt mig av min kunskap för att försöka kämpa även för andra. Ibland har det gått bra och ibland inte.

Oavsett vilken regering vi har så ser de inte vissa människor. Det är som om dessa människor inte finns. Förmodligen är det så att de inte tillhör någon stark väljargrupp.

Det här blev ett himla långt inlägg, men du får ju skylla dig själv Ebba, när du tar upp sådana engagerande ämnen.....:-)

Ebba G sa...

Jamen kan man inte göra något åt det orättvisa då? Skrika högt så att någon hör, att folk diskrimineras.Det finns ju en diskrimineringslag som säger att ingen ska väljas bort p.g av funktionshinder... Så om två människor söker ett diskjobb eller något annat som man inte måste kunna räkna andragradsekvationer för att fixa... då är det diskriminering om den ena blir bortvald för ett par ögonvecks skull. Väl?
Grrrr.

Cicki sa...

Det man kan göra är att lyfta fram orättvisorna t ex genom att skriva om dem, som du gör här. Få andra att förstå hur det verkligen ser ut i andra delar av samhället. Man kan även stötta olika handikappföreningar, både på hemmaplan och riksplan. De som företräder människor med sneda ögon är oftast FUB, Riksförbundet för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning. Eller det förbund som jag tillhörde, RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar. Det finns även DHR, De Handikappades Riksförbund som företräder vuxna handikappade. Handikappförbunden sysslar mycket med lobbyverksamhet för att förändra samhället. För det mesta är det ideelt arbetande människor som sköter detta, vilket kan göra att det tar tid. Man ska hinna med att vara förälder eller anhörig också. Eller så har man ett eget funktionshinder och orkar inte att kämpa så hårt. Det är tufft.

Men jag tro ändå att det bästa sättet är att skrika högt så andra kan förstå. Skrika så man får de att förstå hur det egentligen är. Skapa en folkrörelse. I USA finns det en lag som heter ADA. Nu minns jag inte vad den står för. Men det är en lag som gör att man absolut inte får diskriminera funktionshindrade. I det stora landet i väster är man världbäst på att stämma varandra. Vilket bland annat gör att ADA efterlevs väldigt bra. Annars blir man stämd för miljontals dollar. Vi har ju även en handikappombudsman här. Men den funktionen är rätt uddlös. Tyvärr.

Cicki sa...

Det här är en komplettering till förra inlägget:

Det blev lite konstigt där med ideelt arbetande människor. Ideelt arbetande måste ju även försörja sig. Så sitt engagemang i handikappförbund sköter man på sin fritid. Därför kan det ta tid att få igenom något. Det kan nämligen bara ske när folk har ork och tid att jobba med frågorna.