lördag 19 februari 2011

Hur gör man nu då?

Bild: Dan Krall
Min lilla unge har en lärare som ser ut som en brevlåda. En såndär brevlåda som har öppningen mitt fram. Då och då trillar det in ett brev och nån gång om dagen är det någon som tömmer det som trillat in. Då sätter man en säck undertill och låter det liksom flöda över från henne till säcken.
Jag har aldrig hört henne säga något som en enda människa behöver höra (utom för att bekräfta att hon finns).
Jag har varit på några utvecklingssamtal med den där läraren.
Och ett par föräldramöten.
Jag har frågat henne hur hon arbetar, hur hon tänker och vad hon har för mål med undervisningen.
Men inte fått ett enda svar.
Mer än att hon svamlar något om att barnen ska få utvecklas i sin takt. Fast när hon får frågan om vad hon menar med utveckling och hur hon bedömer varje barns takt så blir hon bara röd i ansiktet. Och vet inte vad hon ska säga.

Hur gör man då som mamma?
Ska man le och låtsas som om man tycker det är OK eller ska man gå vidare och kräva att få sån information som gör, att man kan värdera sitt barns skolgång - och se till att hon får det hon behöver om skolan nu inte kan ge henne det.
Har jag någon anledning att tro det?
Ja det har jag. En massa anledningar. Som jag ser det så får hon inte alls den stimulans och den hjälp hon behöver för att få utvecklas i sin takt.

Och jag blir fullkomligt vansinnig när jag förstår, att man tycker att hon är en så duktig flicka, att hon får sitta mellan två bråkstakar för att då jobbar dom mycket bättre. Bråkstakarna alltså.
Men när jag frågar om A också jobbar bätre då... Nej just det. Hon behöver ju inte jobba bättre för hon kan ju redan.
Så då får hon alltså inte utvecklas i sin takt. Säger jag och spänner ögonen i brevlådan.
Som får diarré och öser ur sig en massa som andra stoppat i henne.

Alltså vad gör man?
Ska det vara så här? Och hur kommer det att bli för A som fortfarande tycker att skolan är ett ställe man ska lära sig saker på men som redan börjat ifrågasätta om det verkligen är så. Efter bara ett år? Hur ska det då bli sedan?

Finns det skolor som bryr sig om det där med individuella förutsättningar om barnen har lätt för att lära?
Eller måste duktiga flickor bli barnvakter åt mindre duktiga pojkar?
Fortfarande?

Hjälp!

.....

15 kommentarer:

Cecilia N sa...

Stå på sig är ett sätt. Och är du inte nöjd med frökens svar så gå vidare till rektorn.
Man kan ha evk om saken tror jag.

Sen bor ni ju inte i "Lillby", utan det finns ett antal skolor att välja mellan på hanterbart avstånd.

http://www.alltforforaldrar.se/
har även forum. Ett av dem handlar om skolan och jag har sett liknande frågor där.

Lena sa...

Håller med Cecilia. Stå på sig! Att ge upp är inte det bästa för barnet. Barn behöver rustas för sin framtid ! De som vill lära ska få lärdom.

Anonym sa...

Jag blir så trött på att det fortfarande är så att de duktiga och snälla flickorna ska hålla reda på de bråkiga pojkarna! Christina Herrström har skrivit om det i boken "Tusen gånger starkare". Pojkarna får ta hur mycket plats som helst och tjejerna ska vara så tysta som möjligt och helt enkelt vara duktiga. Redan i förskola/dagis börjar det. Hur var det nu med jämställdheten? Snacka om att börja skapa roller...
/Anna

Mångmamma sa...

Känner så igen mig.
Mina två största barn har haft löjligt lätt för sig.
Enda sättet att få tillräckliga utmaningar i skolan hade varit att peta upp dem en eller två klasser men det hade inte varit lyckat utifrån ett ålders/kompisperspektiv.
I stället har jag försett dem med extramaterial hemma, tyngre böcker, svårare matematik, gott om läromedel, ordböcker, lexicon, atlas osv.
Tycker du ska ta ett allvarligt snack med rektorn om den klassiska klassrumsplaceringen av "snälla flickor" brevid "bråkiga pojkar".
Det är ett sådant uråldrigt och föråldrat tankesätt att landets samtliga genusforskare skulle slå bakut direkt!
Om du har möjlighet, var med under några lektioner och se själv hur det verkligen fungerar.
Visserligen kommer det inte vara helt som vanligt eftersom du just är med men som en liten fingervisning kan det fungera.
Att du kommer stå på dig för din dotters skull - det vet jag!

Ebba G sa...

Det värsta är ju att jag känner igen mig själv och då är det antagligen svårare att vara bra för A.
Att byta klass är inte aktuellt just nu eftersom hon har kompisar där hon går. Men om hon är ungefär lika brådmogen som jag kommer hon att söka sig lite äldre vänner och då är det jag som ska se till att hon får klättra i klasserna lite fortare än den biologiska åldern.
Det knäckte mig att tvingas sitta av en massa tid.
Tack för länkar och tips!

XXX sa...

Nej!!! Nej! Stå på dig, kräv undervisning som ger A det hon behöver. Det är ju det som är avsikten med den individuella skolan. Bråka ( och det kommer du att få göra ) tills ni får rätt och jag hoppas att brevlådan drabbas av en lidnersk knäpp och fattar vad det handlar om.det är väl själva fan att man står ensam om att ha sin unges bästa framför ögonen, till och med när de börjar skolan.

Sorry, blir så galen på den där mentaliteten.
Lycka till Ebba och lilla A.

Vivi sa...

Hej Ebba!

Ställ henne riktigt mot väggen (läraren alltså) genom att ta del av de styrdokument som gäller för skolan och henne.

Du hittar dem här:
http://www.skolverket.se/publikationer?id=1069 (Läroplanen som ändras 1 juli 2011)

http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=1011&skolform=11&infotyp=2&id=11 (Sök ut det som berör er)

Hoppas att ni får hjälp av detta. Lycka till!

Anonym sa...

Viktigt. Jag har också funderat hur det ser ut för min "etta". Och bäst är nog att vara på plats. Se hur det ser ut. Och sen kämpa med näbbar och klor om man inte gillar det man ser.

Läste en artikel om att dagis ändå kommit långt med att se barn som barn och inte pojke/flicka. Men sen när barnen hamnade i skolan så föll allt. Det som förskolan ägnat år åt att bygga upp, föll på bara några dagar. I skolan är det minsann stor skillnad på pojkar och flickor.

Ebba G sa...

men personlighet... jag vill ju att det ska vara skillnad. Att man kan få känna sig stolt över att vara pojke och stolt över att vara flicka. Inte att alla är likadana. Inte sämre eller bättre, men olika. Jag gillar olika....

Cecilia N sa...

Är det Tittmyran dagiset heter, i Gävle, som var först med riktigt genomgående översyn (GENOMSYN!)om det där med könsroller?

Men sen när barnen kom upp i ... var det högstadiet, när de hamnade på samma skola som barn från andra håll ... så irriterade sig lärarna på att inte flickorna höll sig på mattan eller hur det nu var.

Det där pratade de om förra gången jag gick på universitetet, så de småttingarna måste väl nästan ha egna småttingar nu?
Och visst borde väl de rön och metoder som de fick fram vara mer genomslagna numera?
Blir ledsen över "buffertflickemetoden".

vickan sa...

min pojke, som nu går ettan på natur på gymnasiet har alltid varit "den duktige" och klarat sig megafint. Jag tror att det hade gått åt pipan i vanlig skola men jag valde från början att sätt i honom i kommunal Montessori-skola, ålderintegrerade små klasser och engagerade lärare som kunde ge ständig uppmuntran att utvecklas i egen takt, oavsett hur den ser ut. I hans fall gjorde det att han fick plugga hur mycket matte han ville och när de vanliga böckerna tog slut skaffades nya, svårare. I mina ögon ska man göra det som är bäst för sina barn och kan inte den vanliga skolan göra det, byt skola. kram o lycka till.

Ebba G sa...

Så säger Erik också ibland... byt skola.
Men A har sina kompisar där hon är. Ska man inte bry sig om det? Och förresten, i min lilla stad (ja den är liten fast den tror den är stor) finns inte så mycket att välja på.

vickan sa...

hm, svåååårt! jag tror att alternativet är nog som "Mångmamma" säger, fyll lilla A med kunskap hemma o be om möte med rektorn. Man KAN ju ta sig genom en kass skola om man får vad man behöver hemma även om det gör en vansinnig att skolan är anpassad efter nån slags medelelev som inte finns. Att pojkarna får större utrymme är förvisso sant men samtidigt har det visat sig att de är de stora förlorarna när det väl kommer till betyg och i det långa loppet.

Ullis sa...

Jag har en liten grabb som också är väldigt duktig. Han går i 2:an men tester visar att han lika gärna kunde ha gått i 3:an. Han blir konstant störd av en kille som man kan kalla bråkstake, men denne bråkstake också är intelligent. När han stör min pojke (de sitter bredvid varandra)så säger fröken att han kan både bråka OCH klara sig i skolan, så därför får han bråka med min son. Min son blir ju bara störd...
Dessutom har min son kommit längre fram i skolan än bråkstaken.

Fattar du något av detta resonemang? Inte jag. Fast jag tror fröken menar att det är bra med simultankapacitet och då är det ok att störa andra om man samtidigt kan räkna matte. Öh?
Jag ironiserar, men visst är det konstigt att vissa får störa och andra inte. När min son störde så fick han kvarsittning.

bmpharmacy sa...

Något sådant alltid gå, det är verkligen en av de saker som alltid går minst en gång i livet som är de berömda diskussionerna med lärarna för våra barn. Jag hoppas att du snabbt kan lösa problemet.