söndag 3 oktober 2010

händer lite mycket nu fast allt står stilla

Nu är det bestämt
A ska flytta till mig.
Ja inte på en gång utan lite i taget. Och det måste man ju prata mycket om.

- Sörru jag ska ha två egna mammor och en pappa och nästan två.
- och vad säger du om det då?
- då får jag två av allt fast om jag bara vill ha en för att det inte får plats två då vet jag inte.
- inte får plats?
- Ja om man inte orkar ha två av allt. Två huvuden och två mobiler och två magar och så.
- Två magar låter jobbigt.
- Och två huvuden!!!
- Som pratar med varandra?
- Och blir osams för att dom tycker olika.

Jo det skulle ju bli jobbigt. Kan man säga. Att det redan är.
För nog pratar det med två huvuden inuti huvudet.
Ett som säger att det här nog ska bli bra.
Ett annat som menar, att man inte kan göra såhär, att barn måste bo på ett ställe i taget och att man inte kan ha barnexperiment. Här och där. Och hur blir det med storasyster och vad skulle hända om det blev en lillasyster eller lillebror och ryms vi allihopa och jag som inte ens har körkort och måste plugga i en massa år och jobbar jämt.
Fast andra mammor kan ju. Så då kan väl jag också.
Och Erik säger att det är rätt.
ibland har han ju rätt
att det är rätt....

Fast rätt finns liksom inte som en enkel sanning. Rätt är att klara av att det inte är så lätt alla gånger.
Rätt är att orka att det blir fel. Rätt är att se att det som ser bra ut kanske är åt helvete och att det finns andra rätt än det rätta.
Och jag blir svettig i hela mig. Fast glad såklart.

Så nu får vi åka till IKEA och köpa lite grejjer. För nu ska A bo in sig.
Lite i taget.

Och snart blir det en annan lägenhet ledig i det här huset. En som har två rum till. Så nu får man ladda för att börja måla och tapetsera och sånt. 
Packa?
Öh... är det inte bara att slänga ner grejjerna i en kasse och dra?

Nävisstja. Glömde. Har ju hänt en del ... 
Och så måste benet läka och huvudet sluta dunka.
Fast... i januari nästa år är det jag som får komma ihåg att ta till vänster ovanför trappan i stället för till höger....
Och som nog har en halvtidsskolflicka i eget rum.
och kanske...
nä.

Det sparar vi till en annan gång.


*kliar som bara fan under gipset* termiterna måste ha fått ungar i natt.


Bild  Craig Carlisle

drake; John Deviant

8 kommentarer:

Cecilia N sa...

Jag vet inte vad du tar för medicin mot värken, men när jag bröt armen och fick nåt morfinigt så fick jag huvudvärk av den medicinen. Så jag gick över till att bara köra alvedon forte.

Spännande med lilla A och flyttande!

Anonym sa...

Du är klok och klarsynt. Lycka till.

Tant Cecilia

Cicki sa...

Grattis. Det blir säkert jättebra. A vill ju själv och tar ni det i hennes takt kan det inte bli fel. Hon känner ju själv vad som är bäst för henne. Bonusfamiljen lär hon ju inte förlora i alla fall, vad jag förstår. Tror hon är ett lyckligt barn som känner sig älskad med så många kära vuxna omkring sig.

Ang kliet under gipset så kanske det hjälper om du köper någon allergimedicin. Jag får Tavegyl när min psoriasis håller på att klia mig tokig. Den kanske inte är receptfri med Clarityn är det i alla fall och den har jag också tagit i nödfall. Det är ju värt ett försök i alla fall.

Grattis än en gång till lilla A. Hon verkar vara en underbar liten tjej som vet vad hon vill.

Gråa musen sa...

Oj vad mycket du har omkring dig nu. Så länge hjärtat är med kan det aldrig bli fel. Så mycket kärlek du har omkring dig. :-) Lycka till.

Vivi sa...

Det kommer att gå bra ska du se. Du verkar vara helt på det klarar med att det inte är du som ska må bra av detta utan faktiskt lilla A som är viktigast.

Lycka till och kom ihåg att vi andra mammor också tycker att det kan vara jobbigt ibland.

Mångmamma sa...

har mina misstankar om vad det är du inte vill skriva om nu men det kan vi också ta en annan gång...
Kram och grattis i alla fall, till A´s inflytt, ny lya och allt det där andra.

XXX sa...

Jag tror att nyckeln till att det kommer att funka med A hos er och "två av allt" är din oro, dina tankar och, förståss A's klokskap.
Mycket löser sig när man är medveten om problemen och inte kör strutsmentalitet.
Använd dig av både tankeförmåga och magkänsla så löser sig det mesta!

Anonym sa...

Oj! Stort grattis! Det är fullkomligt ljuvligt att ha en frågvis och kramgo tjej hemma. Det där fnittret tränger sig in i alla vrår och gör att jag älskar min lägenhet även när hon inte är här.

Kom att tänka på en annan sak....vad är det för storlek på din A? Tänker att om hon är lite kortare (mindre än 122cm) och har mindre fötter (upp till stl 32) än min E så kan jag skicka det som blivit för smått åt ert håll.

/ Jessica