Man kliver in på Arlanda med pass och allting.
Och har kommit ihåg att inte ha med vätskor och knivar och pistoler och sånt.
Blippar sig rakt igenom den där grejjen som kollar om man är en vandrande vapenarsenal och låter bli att fnissa åt de allvarliga säkerhetsvakterna.
Flygplanet går i tid. Fast vi var väldigt mycket i tid, så vi väntar länge. Men sen är det bara att göra som alla andra. Gäspa och se världsvan ut och traska genom det där ihåliga fingret ut till planet och de söta flygvärdinnorna. Eller ja alltså, det var ett par karlar och ett bastant fruntimmer som stod och sa välkommen. Inte dumt alls.
Men sen alltså.
Det där med att flyga är. tja. Nej liksom inte min grej.
Fötterna blir tunga och halsen liksom lite full av bomull och i öronen är det någon som monterat in en sorts tryckluftsapparat.
- håll för näsan och blås
säger Erik och ler.
Jorå. Det kan man göra. Hålla för näsan och blåsa. Och bli blå i hela ansiktet. Men inte hjälper det.
Och så kommer maten.
Varför måste man äta i flygplan förresten? När man bara är uppe i luften ett par timmar i taget. Då kunde man väl äta före och efter??
Men i alla fall. En låda.
Plastgrejjer.
Någon sorts röra. En annan låda i lådan. En annan röra. Urrk.
Men efter mellanlandningen bjöds på tunna skivor rostbiff på knaprigt bröd... god camenbert och rött fint vin. Inte alls dumt.
Åsså landning i Rom.
Buss till Venedig.
Och .. ja alltså, vi fick ett rum med balkong. Högst upp.... Romantiskt och jo, när vi förlovade oss så bjöd hotellägaren på middag och musik och allt.
Vissa somliga som kysst grodor har själva blivit prinsessor.... och jag känner en av dem rätt väl. En som heter Ebba och har guldring.
Men vad gör man i Venedig i ett par veckor?
Åker gondol.
Äter.
Gör saker i det romantiska rummet som jag inte tänker ta upp plats här med att berätta....
och.. jo, vi åkte ett par dagar till Rom och tittade på den där enorma kyrkan som nog har plats för en hel stad inuti sig. Om man nu ville bygga regnfritt...
Och nu?
Jorå. Man ska väl ta sig till senapsstaden såsmåningom.
Och så har jag kommit in på en tiopoängskurs på distans. En som handlar om etniska minoriteter.
Skitkul. Tänkte liksom kombinera ihop juridiken med sånt man kan ha nytta av när det är dags att jobba med sånt som mänskliga rättigheter. Eller vad det nu kan bli när man har papper på att man nördat in sig i något vetenskapligt hörn.
Och..... jo!!!!
Tack för alla gratulationer.
gissa om dom värmer???
Rätt!!!!
Jag är helt rakt igenom skönvarm!!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Välkkommen hem och vad roligt att ni fick en sådan fantastisk förlovningsresa!
Kram
Välkommen hem. Det låter som att ni haft det helt underbart. Härligt. Och grattis till distanskursen. Folk med de kunskaperna behövs verkligen.
Välkommen hem prinsessan Ebba.
Välkommen hem och stort grattis till er båda.
Å så skönt att höra (läsa) att ni är hemma igen, trodde nästan att ni fastnat i nån gondol eller rent av drunknat!
Grattis till guldet, prinsen och kursen.
Välkommen hem Ers Majestät :-) eller det räcker med prinsessan Ebba?
Vad kul att se att ni är hemma igen och oskadda med guld på fingrarna och allt. Grattis till guldet och kursen, jaja prinsen också för all del :-)
Grattis till guldet och den härliga resan.
vad glad jag är för din och Eriks skull. har läst din blogg från dag ett, ett fåtal kommentarer. leer när jag skriver detta och önskar dig, Erik och dina barn all lycka, kram micke
Jaaaa! SÅ härligt att läsa om er finresa!!! TJOHOOO! Grattis igen, fästefolket!
KRAAAAAAAAAAAAAAAAAM
Vad glad jag är för din skull!
Välkommen hem, ni nyringmärkta! Och grattis än en gång till varandra.
Det har varit lite tomt här i bloggvärlden, faktiskt.
Låter som en bra kurs. Även om jag själv inte är av den kalibern att jag lyckas kombinera ihop förton kurser med jobb.
Se där ja, välkommen hem lilla fästmön!
ååh, vad härligt :-) njut!
Vad glad jag är över att ni haft det bra och över att ni är hemma igen! Vilken sanslös resa du gör!!
Kram på er från papillon
Tack!! Alla goa kommentatorer!
Prinsessa.... *ler stort* - skulle varit för ett par år sedan det under broarna! Fast inuti mig har det nog alltid funnits en sträng av något levande som inte gett upp om livet oavsett hur det sett ut på utsidan. Just nu... en prinsesstillvaro. Då... öh. äh. uh. ja. Vad ska jag säga. Skarn.... Nåja. Det är jag alltihop.
Så det är bara att leva allt man kan. typ. Knarka sig full av en massa juristica och sånt
Äh... det här håller ju nästan på att bli ett bloginlägg till.
Men i alla fall TACK!!! för att ni finns allihopa!!
Jag instämmer med alla föregående talare och tar åt mig av tacket Du lägger in!
Lisalill
Skicka en kommentar