söndag 27 juni 2010

fäbodliv

Jamen tänk att man levde sådär utan allting utan att det kallades för att vara hemlös.
Ingen el.
Ingen toa.
Inte en skymt av någon dusch.
Inget kylskåp och absolut ingen frys.
Men ett riktigt krypin och en skön säng och ett hål i golvet i stället för skafferi.

Och världens godaste mineralvatten direkt ur ett annat hål. Fast inte i golvet utan i själva marken. Iskallt fast solen skiner och allt. Fattar liksom inte vart kylaggregatet sitter.

Om midsommarfirande kan jag bara säga.... att jag inte fattar ett barr.
Jo jag har väl sett midsommarstång och fattat att folk dansar och så. När jag var liten var jag nog med på någon festplats jag också som jag glömt.
Men alltså... vuxna människor som hoppar som grodor och sjunger barnvisor och dricker snaps med grimas och leker kull och spelar boccia. Helt på allvar. Och krocket. Ännu mer på allvar.

Stora stygga åskvädret med jätteregnet kunde inte stoppa galenskaperna.
Som nog var rätt roliga fast batteriet i datorn tog slut.

Åsså har jag träffat folk som säger att dom ska bli mina svärföräldrar och svägerskor och systrar och familj och alltmöjligt som mest av allt får mig att bli fullkomligt stel av skräck.
Och hemskt glad.
Och otäckt på min vakt.

Det är inte lätt det här.
Det är fan lika svårt som att sluta titta efter snuten i varenda gathörn.

Men alltså.
Svennelivet har sitt pris. Och nu har jag börjat betala.

... kan man få ett kvitto?

5 kommentarer:

Comvidare sa...

Vänta bara tills hösten och kräftskiva med söta släkten. Då gör man samma sak, fast med fåniga hattar på huvudet. Överlever du det så är du 100% svennifierad. :)

XXX sa...

Tja, kvitto...du fick väl några myggbett och det kan nog räknas som kvitto på svenneliv.
Låter rätt härligt du, det där livet med svärföräldrar och svägerskor och sånt.

Ebba G sa...

krälar som en mask på en krok i det här.
Har liksom inte något självklart hemifrån. Eller har jag kanske bara låtit det sjunka djupt i glömskans önskebrunn.
Fattar inte meningen, hajjar inte magin och vet inte ens om jag vill lära mig.
Jamen... liksom resa en stång och hoppa groda.
Och slurpa sillake med snaps.
Ja fyfan.
Det är ju inte ens gott.
Men jag antar att jag får välja att antingen lära mig reglerna eller gå tillbaka till gatan... typ.
Eller hitta på egna...

Får väl se...

tigerlilja sa...

Kärlek, vännen, kärlek. Och jag är rätt skeptisk själv till Små grodorna, trots mycket större vana.
Fast jag nästan gråter för du beskriver det här också så bra.

Cecilia N sa...

Man måste inte snapsa. Och de som inte tycker om sill brukar kunna få prinskorv istället.

Hoppa små grodorna är sånt där lagom knasigt beteende som man aldrig annars får leva ut. Ritualiserat "wild and crazy", typ.